Trött på att kollegorna bara pratar om sina barn?

Morgonens klädstrejk. Stress vid hämtning och lämning. Löss, springmask, vabb och skärmtid. Får du skavsår i öronen av kollegornas barnprat? Här är tipsen för bättre balans i samtalsämnena i fikarummet.

Barn tenderar att bli ett återkommande samtalsämne men det är långt ifrån alla som kan relatera till det eller tycker att det är intressant. Vad gör man om man börjar ledsna på barnprat som går på repeat i fikarummet på jobbet?

Alexandra Thomas är psykolog och specialist i organisationspsykologi. Hennes främsta tips är att aktivt försöka föra in nya ämnen. Ett bra knep kan vara att validera det personen säger (”vad spännande att din son ska börja förskolan”) och sedan ta avstamp i något nytt (”förresten, jag måste bara fråga, vad tänker du om det här?”) som en smidig men ändå tydlig övergång.

Har man inte barn själv behöver man kanske påtala att man inte kan relatera till ämnet, men det kan vara fördelaktigt att göra det med glimten i ögat.

– Man skulle kunna säga ”gud vad roligt för er som har barn, jag har ju inte det så jag får prata om min hund istället”, skoja till det lite men samtidigt visa på bristen på inkludering, säger hon.

Har man barn men ändå inte är så pigg på barnsnack kan man säga att man tycker att det är skönt att komma till jobbet och slippa tänka på barn och sedan aktivt försöka peta in andra ämnen.

Ställ frågor – dra ner på monologerna

Ett generellt tips i det sociala samspelet på en arbetsplats är att fundera över demografin, exempelvis åldersspann, i teamet som man jobbar i. Alexandra Thomas betonar att ett inkluderingstänk är bra oavsett samtalsämne. Den som inte delar ett specifikt intresse tycker förmodligen inte att det är särskilt kul att lyssna på detaljrika utläggningar, oavsett om det gäller fotboll, golf eller barn.

Dessutom är det bra att komma ihåg att barn kan vara ett känsligt ämne av andra orsaker.

– Man vet aldrig vilka dolda svårigheter en kollega brottas med. Man kanske har försökt med IVF i två år, säger Alexandra Thomas och fortsätter:

– Det handlar om att uppfatta var kollegorna befinner sig. Det bästa sättet att göra det är att vilja lära känna varandra och ställa frågor, inte bara hålla en monolog om det som känns tryggt.

Testa att få igång andra samtalsämnen

Staffan Rislund är legitimerad psykolog och organisationskonsult på Feelgood. Även han betonar att en obalans i samtalsämnen kan gälla andra ämnen än just barn, som kollegan som maler på om den nya motorbåten eller senaste tv-serien.

– Är man den personen som ruttnar på att bara prata barn, eller något annat ämne för den delen, har man ett eget ansvar att testa introducera ämnen som man är intresserad av. Om det däremot ofta är ens egna ämnen som får mycket utrymme i fikarummet och man gärna lägger ut texten kan man testa att backa ett steg under nästa lunchrast och se vilka andra samtalsämnen som kommer fram, säger han.

Det finns dock en risk att just barnprat kan bli lite väl intimt, menar han. Att berätta om bajsblöjor eller skryta om sina barn är inte att rekommendera.

– Om barnprat tar mycket utrymme i lunchrummet får man hålla extra koll på att det inte blir gränslöst eller påträngande så att man inte sitter och pratar med bebisröst om att ens barn har lärt sig gå på pottan eller liknande, säger Staffan Rislund.

Rikta om fokus mot kollegan

Om man känner att man har fastnat i rollen som den som förväntas vilja höra om kollegans barn bara för att man de första tre gångerna nickade entusiastiskt och ställde artiga följdfrågor har Alexandra Thomas ett tips: Testa att vrida fokuset mot kollegan och bort från kollegans barn följt av något personligt om sig själv som går att spinna vidare på.

– Man kanske kan säga ”vad kul att dottern har sökt till KTH, vad gjorde du när du var i den åldern? Jaha, du pluggade i Lund, hur var det? Jag läste i Uppsala”, säger hon.

Kan bli extremt exkluderande

En väldigt snedvriden balans i samtalsämnen i fikarummet kan bli problematiskt på sikt, exempelvis vid nyrekryteringar.

– Om en 26-åring som befinner sig i en fullständigt annan fas i livet kommer in i en grupp där det främst pratas barn kan det bli enormt exkluderande, säger Alexandra Thomas.

Hon säger att det är lätt att tänka att en organisationskultur bara blir till eller sitter i väggarna men betonar att alla är med och formar kulturen som är en summa av en rad medvetna beteenden.

– Samtalsämnen är inget som är ödesmättat som måste vara på ett visst sätt, det går att förändra.