Ledde akademikerna – Nu jobbar hon för Scania i Madrid

Under många år var Lisa Lorentzon ordförande för Akademikerföreningen på Scania. Men i somras lämnade hon ordförandeposten och jobbar nu för Scania i Madrid. Så här berättar hon om utlandsflytten, karriärbytet och utmaningarna med att lära sig ett helt nytt språk.

Lisa Lorentzon kommer precis från en spanskalektion när Ingenjören träffar henne över Teams.

– Även om många är bra på engelska så är det spanska som pratas i korridorerna och på många möten. Jag märker också att det blir enklare med spanska, det öppnar upp samtalen på ett bättre sätt, så därför är det viktigt för mig att lära mig språket, berättar Lisa Lorentzon som fram till i somras var Akademikernas ordförande på Scania. 

Utvecklar kundupplevelsen

I september inleddes dock en ny era i hennes karriär när huset hemma i Sverige tömdes och det stora flyttlasset gick till Spanien. Och det är inte bara landet och jobbet som är nytt. Med sitt nya uppdrag ger hon sig även in på ett helt nytt område inom Scania.

– Nu jobbar jag inom den kommersiella delen av företaget som projektledare för ett globalt projekt för att utveckla kundupplevelsen, berättar hon

Hon förklarar att hon ville ha ett uppdrag där hon kunde få mer insyn i den delen av företaget – och komma närmare kunderna.

– Det var något jag saknade sedan tidigare. Och Spanien är väldigt bra ur det perspektivet. Här i Madrid finns distributören, verkstaden, Scania Assistance och Financial Services samlade i samma byggnad. Vilket är otroligt lyxigt när man ska lära sig hur verksamheten fungerar.

Var tidigt fackligt intresserad

En stor del av Lisa Lorentzons yrkesliv har dock präglats av jobbet som fackordförande för Akademikerföreningen på Scania. Hon började på Scanias traineeprogram 2007 kort efter sin civilingenjörsexamen från Linköpings universitet. Därefter var hon projektledare inom R&D och gruppchef på IT. 

Redan som student var hon fackligt engagerad och det var därför naturligt att även engagera sig i facket på Scania. Men det var i samband med att VW-gruppen köpte upp Scania 2014 som det fackliga arbetet blev ett heltidsuppdrag.

– Det kändes viktigt att vara en stark röst för Scanias anställda, inom VW gruppen, och då krävdes mer tid. Så jag lämnade min tidigare roll och engagerade mig på heltid i det fackliga arbetet. Jag trodde, naivt nog, att jag skulle ägna mig åt det något år – men det blev 11 år, berättar hon.

Under dessa år har det fackliga arbetet varit intensivt med strategiskt viktiga förhandlingar, stöd till medlemmar och samarbete med företagsledningen.

De senaste två åren har hon främst fokuserat på arbetet med att flytta stora delar av Scanias R&D till TRATON Group. Och förutom ordförande för Akademikerföreningen har hon även varit ordförande i Scanias Europaråd samt ledamot i styrelserna för bland annat Scania och TRATON.

– Det har varit många hattar och ett intensivt arbete – men också väldigt roligt och utvecklande under de här åren. Men när förhandlingarna kring TRATON R&D blev klara i somras såg jag ett fönster att lämna det fackliga arbetet och gå in i en ny roll.

Är inte längre den man frågar

Det nya jobbet har varit en stor omställning, på många sätt – nytt jobb, nytt språk, nytt hem, ny kultur och ett helt nytt umgänge. 

Rollen innebär också en helt ny position än den hon precis lämnat. Från att ha varit den som många frågar är hon själv nu den som inte vet, ställer frågor och ska lära sig.

– Det var något jag var medveten om, att det kunde bli en utmaning. Men jag tror också att det är nyttigt att tvinga sig in i nya sammanhang och skapa nya kontakter. 

Och man behöver inte åka utomlands för att det ska vara en utmaning. Lisa Lorentzon konstaterar att många ingenjörer som är specialister eller jobbat väldigt länge på en arbetsplats kan hamna i en liknande situation – att inte längre vara den som har svaren, utan den som måste fråga de unga, nyutbildade. 

– Det kan kännas tufft, men det blir lättare om man är medveten om varför och öppnar upp för att se det som en chans att ta nya steg på sin lärkurva, påminner hon.

Mer surr i landskapen

Däremot upplever hon att hennes nya roll är mer avslappnad och att kulturen på kontoret också är mer avspänd.

– Det kan förstås ha att göra med att min tidigare roll var mer politiskt, den krävde snabba beslut och förmåga att snabbt hantera helt olika problemställningar. 

I övrigt tycker hon inte att det är så stora skillnader i själva företagskulturen. Hon konstaterar att den är mer formad av Scania-kulturen än av landets kultur och den skiljer sig därför inte så mycket från arbetsplatsen i Sverige. Däremot kan det vara mer högljutt i kontorslandskapet. 

– Det var något jag reagerade på i början. I Sverige är många oroliga för att störa och går undan för att ta möten. Här pågår det flera möten och samtal samtidigt i landskapen. Men det har jag vant mig vid nu, säger Lisa Lorentzon.

Kan upplevas som ett själviskt beslut

Beslutet att ta jobb i Spanien har förstås även inneburit en stor omställning för familjen. Hennes man har dock fördelen att han som egenföretagare kan fortsätta arbeta från Spanien, men för barnen har det inneburit en ny skola med nya klasskamrater.

– Att vara den som tar ett nytt jobb och drar upp familjen kan upplevas som ett själviskt beslut och  jag är medveten om alla uppoffringar de gör för mig. Samtidigt hade många kollegor berättat om hur utvecklande det kan vara, både yrkesmässigt och för familjen. Och det har det verkligen varit. Vi har inte ångrat det en sekund.

Som ny i ett land behöver man dessutom bygga upp ett nytt umgänge, men Lisa Lorentzon konstaterar att man också blir mer öppen och kontaktsökande än hemma i Sverige. De fick tidigt kontakt med andra expatriater, det vill säga andra som arbetar som utlandsanställda i Spanien. 

– Alla är ju i samma sits så det har varit lätt att hitta personer att umgås med, även via barnens kompisar i Skandinaviska skolan. Det är alltid någon som vill äta middag ihop, träna eller åka iväg på en utflykt

Vad saknar du mest nu när du bor och jobbar i Spanien?

– Jag trodde att jag skulle sakna huset och trädgården hemma i Sverige, men när vi lämnade det kände jag att det bara var ett skal, hemmet är i Spanien nu. Det jag saknar mest är mina nära vänner och kollegor i Sverige – och kulturupplevelser i form av teater, musikal och standup. Det blir inte samma upplevelse när man inte kan språket, förklarar hon.

Språket kan bli en barriär

Personligen har hon satt upp som mål att lära sig spanska så bra att hon kan hålla i möten på spanska och hänga med i diskussionerna. 

– Det är en lyx att få lära sig ett nytt språk, men det är också svårt. Jag kan prata och göra mig förstådd, men det är fortfarande väldigt svårt att hänga med i samtalen, berättar hon.

Hur språket kan bli en barriär är något hon reflekterat mycket över den här tiden. Att inte kunna uttrycka sig, skämta eller använda ord som ger nyanser gör att man kan uppfattas som humorlös, oinsatt eller okunnig. Hon konstaterar att det tar tid för hjärnan att processa på ett nytt språk, vilket gör det svårt att bidra i diskussioner. 

– När jag vet hur jag ska uttrycka mig har diskussionerna redan dragit vidare. Det är otroligt mycket svårare att uttrycka åsikter, tankar och perspektiv på ett främmande språk. Det är ju inte förvånande, men att själv uppleva det ger värdefulla insikter som jag tar med mig i mitt kommande yrkesliv, förklarar hon. 

Gemensamma minnen för livet

Att åka ut på utlandsuppdrag är något som hon tycker har varit givande på många sätt. Samtidigt är det ett beslut som kräver vissa förutsättningar – och det fungerar inte för alla.

För den som går i funderingar på att söka en utlandstjänst tipsar hon om att prata med andra som är ute på uppdrag. Hur fungerar det på jobbet, med chefen? Hur är kulturen och samhället? Vad behöver du ha koll på när det gäller försäkringar och pension?

– Försök få ett grepp om helheten. Ta även hjälp av facket för att få koll på vad du behöver ta reda på innan du åker, tipsar hon.

För Lisa Lorentzon är uppdraget begränsat till ett år, men det är möjligt att det blir förlängning.

– Det är en lyx att kunna åka ut så här. Att få chansen att lära sig något helt nytt har varit både spännande och kul. Även för oss som familj har den här tiden varit värdefull. Det har varit en fin upplevelse där vi fått möjlighet att skapa många gemensamma minnen som vi bär med oss i livet, säger Lisa Lorentzon.