Trasigt LAS fungerar trots allt

En ny bok om LAS är finansierad av Teknikföretagen. Men författaren skriver att många av dem som vill ändra reglerna i lagen varken förstår sig på lagen eller hur förändringarna slår.

Mats Glavå, docent i arbetsrätt vid Göteborgs universitet, har nyligen skrivit boken Vägval för anställningsskyddet. Syftet är att öka kunskapen om hur det svenska arbetsskyddet fungerar och vilka konsekvenser förändringar av lagen kan få.

Vägval för anställningsskyddet, av Mats Glavå

Vid ett seminarium hos Teknikföretagen beskrev han lagen som en pall som står på tre ben. Själva sitsen utgörs av begreppet ”saklig grund för uppsägning”. Den vilar i sin tur på den tre benen som består av varsin grundläggande förutsättning:
1. Att tillsvidareanställningar är huvudregel. Alla andra anställningar upphör ju automatiskt.
2. Att det finns turordningsregler. Arbetsgivaren bestämmer helt när företaget ska säga upp personal, men får då för balansens skull inte helt själv bestämma vilka som ska sägas upp.
3. Att nyligen uppsagda har företrädesrätt när företagen anställer, annars kan arbetsgivaren enkelt säga upp den han vill bli av med och strax anställa någon annan.

Han använde också sin liknelse för att säga att lagen, trots att den har åldrats, ändå spelar en viktig roll.

– Pallens ben är vingliga och det är hål i sitsen, sade han, men den går fortfarande att sitta på.

Lagen om anställningsskydd skapades 1974. Syftet var att skydda arbetstagare mot osakliga och godtyckliga uppsägningar. Lagen har ända sedan dess utsatts för mycket kritik från arbetsgivarna. De hävdar ofta att lagen och dess turordningsregler hindrar dem från att anställa personal. Fackförbunden har å sin sida förstås varit ovilliga att släppa sitt främsta, och kanske enda, vapen när det är dags för neddragningsförhandlingar. Arbetsgivarna har flera gånger, exempelvis 2013 och 2015, försökt förhandla bort turordningsreglerna med olika delar av fackföreningsrörelsen. De vill att kompetens i stället för anställningstid ska vara avgörande för vem som får stanna vid en neddragning, och de vill själva få bestämma vem som har rätt kompetens. Men efter motstånd från bland annat Sacoförbunden har förhandlingarna avbrutits.

Mats Glavå poängterade i sitt föredrag att om man ska ändra på turordningsreglerna, så måste man ha klart för sig hur de hänger ihop. Hans studie var finansierad av Teknikföretagen, men han betonade att boken inte var något beställningsjobb, och skriver också i boken att anställningsskyddet har blivit väsentligt mer arbetsgivarvänligt sedan det infördes 1974. Det har bland annat blivit betydligt lättare att visstidsanställa, och det har exempelvis tillkommit regler som låter arbetsgivaren undanta anställda från turordningen. Arbetsgivarna vinner dessutom de flesta mål som handlar om uppsägning av personliga skäl, och de vinner i princip alla mål som handlar om arbetsbrist.

I sin bok avfärdar han flera myter om LAS. Idén om att lagarna hindrar företag från att anställa är en myt. Likaså att turordningsreglerna hindrar företagen från att behålla nyckelpersonal. Att den svenska arbetsrätten skulle få företagen att flytta ut produktionen utomlands stämmer inte heller. Vetenskapliga studier har visat att det är mer ekonomiskt fördelaktigt att göra nedskärningar i Sverige än i andra länder.

Däremot, skriver han, kan myterna som har skapats kring ämnet räcka för att det ska få ungefär samma effekt. Många företagare tror att det är ett problem, och avstår därför från att anställa.

I sitt föredrag sade han också att det har skett en uppluckring av turordningsregeln över åren som har gett krav på kompensatoriska åtgärder, och han frågade retoriskt om man borde laga, skrota eller återvinna den trasiga pallen? Ytterligare justeringar och lagningar kan öka problemen med alla olika sorters anställningar. Han resonerade kring tänkbara radikala förändringar, som att exempelvis ge arbetsgivarna helt fri uppsägningsrätt mot avgångsvederlag på 6 månader.

Han drog sig för att ge något förslag, men på enträgna uppmaningar från moderatorn avslutade han med något som han kallade ett nästan-förslag:

– Gör lagen semidispositiv och avisera att avskaffa den om två år om inte arbetsmarknadens parter själva kan komma fram till det framtida anställningsskyddets utformning.

Paneldebatten som följde bjöd på konfrontation längs de vanliga frontlinjerna.

– På 90-talet var tillsvidareanställning något självklart, sade Darko Davidovic som är förbundsjurist på IF Metall. I dag är det ovanligt. Detta skapar problem hos våra medlemmar.

Niklas Hjert, förhandlingschef för Unionen pratade om att förhandlingsprocesserna kring turordningen har ett stort värde, att de utmynnar i turlistor men också att de skapar ett gemensamt ansvar för processen.

– Sluta prata om turordning, utbrast Anders Weihe, förhandlingschef för Teknikföretagen. Problemen med LAS är den tudelade arbetsmarknaden, att folk inte kommer in. Arbetsgivarna är rädda för att anställa, för att de ska få in en person som de sedan inte kan bli av med.

– Det finns stora möjligheter för en arbetsgivare att se om en person passar in, svarade Niklas Hjert som dock var mindre förtjust i Mats Glavås idé att parterna skulle få två år på sig att tillsammans hitta en ny form för anställningsskyddet. Den som tjänar på förändringen, det vill säga arbetsgivarna, kan utnyttja situationen och bara vänta ut den andra parten.

När Jessica Polfjärd, moderat riksdagsledamot, vidhöll moderaternas position att kompetens borde gälla i stället för anställningstid vid turordningsförhandlingar, höll Helen Pettersson, socialdemokraterna, emot.

– Vi ska inte ändra reglerna på grund av mytbildningar, sade hon. LAS är det som skiljer anständighet från godtycklighet.

Sture Henckel