Är man jobbsökande och över 50 år är man inte speciellt populär på den svenska arbetsmarknaden. En undersökning gjord av Riksförsäkringsverket visar att sju av tio arbetsgivare sällan eller aldrig nyanställer personer över 50.
Del 1 i serien karriär och äldre.
Är man jobbsökande och över 50 år är man inte speciellt populär på den svenska arbetsmarknaden. En undersökning gjord av Riksförsäkringsverket visar att sju av tio arbetsgivare sällan eller aldrig nyanställer personer över 50.
I västvärlden lever vi i en ungdomsfixerad kultur vilket märks inte minst när personer som står i mitten av livet söker nytt jobb. Flera arbetsgivare väljer yngre personer framför äldre när de ska nyanställa, med argument som att äldre personer har svårare att lära sig nya saker och inte jobbar lika snabbt och effektivt som de unga.
Trots att forskning visar att det inte finns någon egentlig skillnad mellan äldres och yngres prestationer på jobbet, finns fördomarna ändå där.
Samtidigt som arbetsgivarna är negativt inställda mot de äldre som grupp är de äldre positiva när de ska beskriva sig själva nu jämfört med hur de var som 25-åringar. De flesta svarar att de blivit mer självsäkra, tålmodiga och mer utåtriktade med åren.
Att företagen inte vill anställa äldre kommer på sikt att skapa problem både i Sverige och runt om i världen. Jordens befolkning växer ständigt och i framtiden kommer allt färre behöva ta hand om allt fler.
Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Författaren och radiokåsören Ludvig Rasmusson har skrivit boken Åldersupproret som handlar om slöseri med äldres kunskaper i Sverige.
— Det pågår en ”braindrain” av äldre och det är massmediernas fel. En frisk och välutbildad 70-åring har lika stor kapacitet som dagens 40-åringar. Men medierna visar hela tiden unga människor på tidningsomslagen och på teve. Attityden mot äldre måste ändras, säger Ludvig som menar att det är ett svenskt fenomen att vi åldersdiskriminerar.
–- Det ser inte alls likadant ut i till exempel USA, där blandar man åldrar mycket mer och man är också duktig på att integrera människor. I Sverige behöver vi blanda gammal som ung, invandrare och svenskar ute på arbetsplatserna.
Enligt Ludvig är det i längden samhället som förlorar på den diskriminerande attityden mot äldre. Och en del äldre förlorar självförtroendet och går på myten om att de ingenting är värda.
— Om man är 65 år och sköter sin hälsa då kan man också fortsätta jobba. Speciellt om man har ett intellektuellt yrke, men sedan ser det ju olika ut i olika branscher, undersköterskor orkar oftast inte jobba längre än 65, säger han.
Enligt de demografiska prognoserna för framtiden kommer var fjärde svensk att vara över 65 år 2030. En undersökning gjord av Manpower* från 2007 visar att de stora pensionsavgångarna i Sverige kommer att märkas redan i år då mycket av den kunskap som byggts upp inom företagen försvinner när de äldre slutar. I undersökningen har man gått igenom 28 000 företag i 25 länder och undersökt om företagen har någon strategi för att behålla de äldre anställda samt om de har någon strategi för att anställa äldre.
Resultaten var dystra. I Sverige har endast tre procent av företagen en strategi för att anställa äldre och endast nio procent av företagen har en strategi för att behålla äldre anställda. Också Norge, Italien och Taiwan hamnade långt ner på listan medan Singapore och Japan däremot fick höga siffror. I Singapore har nära hälften (48 procent) av företagen en rekryteringskampanj för äldre och hela 53 procent av företagen har en strategi för att behålla de äldre i arbetslivet.
Regeringen i Singapore tog problemen med en åldrande befolkningen på allvar och startade programmet ”The Advantage”. Programmet uppmuntrar företag att anställa personal över 62 år. Företagen får pengar genom staten, genom så kallade träningsanslag, och företagen kan tjäna upp till 200 000 dollar beroende på deras inblandning i programmet. I Japan där en miljon japaner inom kort kommer att pensioneras har man infört ett liknande system som fått positiv effekt.
Som det ser ut på arbetsmarknaden i dag så har de äldre alldeles för dåliga skäl att jobba kvar efter 65. I många fall utgår arbetsgivaren att personen i fråga som kan jobba heltid som förut. Detta trots att många äldre gärna skulle vilja styra sin arbetstid mer, kanske jobba deltid och hemifrån. I Japan, Australien och USA är det främsta skälet till pensionering oftast de långa arbetsdagarna. I de länderna är det inte ovanligt att man jobbar 50 timmar i veckan.
Enligt en undersökning gjord av en amerikansk intresseförening för pensionärer ville 70 procent av pensionärerna fortsätta jobba efter sin pension om de får ha flexibla arbetstider och gå ner i arbetstid. I stället erbjuder amerikanska företag ofta högre lön och samma arbetstider för att få äldre att fortsätta jobba.
I nästa avsnitt av ”Karriär och äldre” ger vi tips på hur 40-plussare kan söka jobb.
Anna Eriksson
* New Agenda For An Older Workforce, Manpower 2007.
Läs mer om de äldre i Sverige i Åldersupproret (2005) Natur och Kultur, av Ludvig Rasmusson.
Källor: Grått Guld. Om nio nordiska arbetsplatser som tar tillvara de erfarna, Eva Ekelöf och Ulla Kindenberg, 50+ en tillgång i arbetslivet, Arbetslivsinstitutet och ”New Agenda For An Older Workforce”, 2007 Manpower.
41 kommentarer
[…] Ingenjören » Företagen vill ha ung arbetskraft […]
En intressant aspekt jag frågar mig är vilka löneanspråk t.ex en 52-årig civilingenjör har för tex en tjänst som tex elektronik-konstruktör? Om det till tex en elektronik-konstruktörstjänst ställs en 29 årig ingenjör med 4 års arbetslivserfarenhet och krav på 32000 kr mot en 52 åring som begär 45000 för samma tjänst (”eftersom statistiskt sett äldre tjänar mer”) förstår jag om företaget väljer den yngre om den äldre inte kan genom referenser eller dokumentation verkligen är så pass mycket bättre. Min erfarenhet är att det både finns äldre ingenjörer i världsklass som verkligen förtjänar en topplön, men andra äldre ingenjörer med lika lång erfarenhet som totalt sett inte är bättre än ingenjörer med 1-2 års erfarenhet.
När man läser Annikas kommentarer kan man inte undgå att reflektera över fenomenet omvänd könsdiskriminering.
Det är nog så att trötta män över 50 som vill jobba deltid med full lön begär detta utifrån den s k ”livserfarenhet” som man värdesatte förr i tiden. Om erfarenhet fortfarande har någon relevans kanske detta argument ändå fungerar?
Säger Roger,
Erfaren men alltför gammal(?) Arbetslös SystemIngenjör 😉
Samtidigt kan man i så fall konstatera att läget är alldeles lysande för en alldeles speciell affärside’ , någon…
Tja, slutsatsen är väl denna:
Det straffar sig att anställa eller uppmuntra yngre att bli chefer eftersom det viktigaste i det här landet är vilken generation man tillhör och inte vilken erfarenhet man har. Ytan är viktigare än innehållet.
Det har nog inte så mycket med jante-lagen att göra. Det handlar om alltså mera om identitet och ungdomskult.
Jag har precis blivit 50+ men har lyckligtvis fast anställning, 10 år som systemingenjör hos nuvarande arbetsgivare. Min erfarenhet vid försök att gå vidare till nya arbetsuppgifter, såväl externt som internt, stämmer tyvärr med artikeln och de flesta kommentarerna. Så fast jag är mycket intresserad av teknik, hela tiden har arbetat i teknikens framtid och dokumenterat kan konkurrera med 20-25-åringar när det gäller inlärning, så är min ambition nu att klamra mej kvar till 62 och sedan ta pension i förtid och låta andra försörja mej.
Bo Andersson och Diodem 56!
Eftersom ni tagit er tid att svara på min kommentar, i Diodem 56:s fall, ganska utförligt, så vill jag svara er. Jag har läst era inlägg noga, för att kanske se något nytt eller få en annan synvinkel. Kanske något som kan hjälpa mig i min strävan att bli en bättre chef och att kunna leda de äldre männen på ett sätt som både passar dem och leder till de resultat jag förväntas leverera som chef. Jag ska också nämna att jag närmar mig 50 och har varit chef och ledare i nära 20 år, så jag är varken ung eller oerfaren. 🙂
Bo Andersson: Jag avser absolut inte alla äldre män, utan jag syftar på flera av dem jag jobbar med nu och flera av dem jag mött tidigare i yrkeslivet. Jag är ingenjör och det är mest ingenjörer jag möter och har mött på jobbet. För några decennier sedan var det normalt att män som arbetade blev servade av kvinnor på jobbet. Antagligen sitter detta så djupt i ryggmärgen på många äldre män idag, att de inte inser att dagens yrkeskvinnor inte är serviceinrättningar och att dagens yrkesmänniskor förväntas göra det mesta själva.
Jag tänker ofta att det inte bara är lätt att bli äldre. Jag märker själv att det blir svårare med alla nyheter och att mina barn är mycket skickligare än jag på många saker. Jag har faktiskt en förståelse för att det inte är så lätt att bli äldre i yrkeslivet.
Jag ville ge en ärlig bild av varför jag faktiskt ofta tvekar att anställa äldre män. (Äldre kvinnor söker aldrig de tekniktunga jobb vi annonserar ut, så hur det är med dem vet jag inte.) Om jag vid en intervju möter en äldre man som lyssnar på mig, som diskuterar utifrån kraven i det annonserade jobbet och som är artig och trevlig, kan jag absolut anställa honom. Men möter jag en person som bara pratar själv, som talar om för mig hur värdelös jobbeskrivningen är och som begär 60 000 kr/månad innan jag ens sagt något om att han är intressant – då går jag inte vidare med honom. Anledningen är att jag möter så många yngre personer som både är kompetenta och har allt det andra + begär rimlig lön.
När jag läser din kommentar, så tror jag inte du skulle vilja ha mig som chef. Men jag är nog en ganska vanlig chef idag. Vi chefer måste ju anpassa oss till de krav vi har på oss från våra chefer. Vi kan inte anpassa verksamheten efter medarbetarnas önskemål, inte ens om medarbetarna är äldre män.
Diodem 56:
* Jag tycker mycket om när anställda tar egna initiativ, så länge de håller sig inom etiska och lagliga ramar. (Jag har ett par äldre manliga medarebtare som har svårt att hålla sig inom dessa ramar. )
* Jag uppmuntrar dem som är äldre att jobba deltid om de är trötta eller har för lite att göra, men då tycker de att de förlorar pengar. De vill jobba deltid med full lön, nämligen! Jag har aldrig mött någon yngre person som ställt det kravet.
* Jag uppmuntrar arbete hemifrån och några har tagit det till sig. Medan andra äldre verkar ha svårt att gröa förändringar i rutinerna – och det har jag faktiskt förståelse för att det kan vara så. Men möjligheten finns.
* Jag förstår att det känns ledsamt för de äldre män som tidigare känt sig hyllade och upplyfta i sitt arbete och vars kompetens inte längre efterfrågas pga den snabba tekniska utvecklingen. Men lösningen är knappast att sura, utan att inse att omvärlden förändras och försöka hänga med i utvecklingen.
* Nej, flertalet av de äldre män jag har på min avdelning nu har jag inte anställt. De har hamnat hos mig vid en omorganisation. Anledningen var – även om du kanske inte tror det 🙂 – att jag anses vara en bra personalledare. Och de här männen är faktiskt rätt nöjda med mig – i alla fall jämfört med andra chefer de haft. Men de har det gemensamt att de vill ha tillbaks den tillvaro de hade som unga ingenjörer för 30-40 år sedan och det kan jag inte ordna. Jag har absolut inget emot dem som människor, men det är svårt att leverera enligt de krav jag har på mig uppifrån med denna typ av medarbetare som kräver mycket och levererar förhållandevis lite.
Personer över 55 har svårare att få jobb om de inte har en ”specialistutbildning”. Varför inför Sverige inte en lag på någon sorts ålderskvotering så att alla företag måste vika ett visst antal platser för personer över 55 och 60 år? Kanske även med vissa ekomiska favörer i form av bidrag eller sänkta arbetsgivaravgifter för företagen. Dessutom borde vissa statliga jobb vikas åt personer från dessa åldersgrupper, äldre kvinnor kunde t.ex. anställas för kontorstjänst, receptionsjobb, som telefonister inom kommunen. Det borde kunna underlätta för 55+ och 60+ att finna jobb.
Kan inte låta bli att påpeka att den svenska arbetsmarknaden är knepig oavsett ålder.
Jag är civilingenjör inom maskinteknik och tog examen 2003, sedan dess har jag sökt en ofantlig mängd jobb och fått mycket svalt bemötande från chefer och rekryterare oavsätt om de har varit unga eller äldre män. (man träffar sällan på äldre kvinnor som har befogenhet att anställa inom teknikföretagen). Jag är nu 32 år och känner mig diskriminerad av den svenska arbetsmarknaden på alla möjliga sätt, för länge sedan examen, kvinna och ingenjör, i skaffa barn ålder och så vidare.
Sedan jag tog examen har jag jobbat med telemarketing, kundtjänst, pluggat fristående kurser och nu senast jobbar jag som tekniker inom en mycket konservativ elkraftsbransch.
Jag önskar att vi kunde få en flexiblare och trevligare arbetsmarknad här i sverige oavsett ålder, antal barn, kön och nationalitet.
Lyckat till alla ni som letar efter nytt jobb!
Filmon nämner:
> företagets policy
Men jag undrar om det inte är lagbrott. Företagen har väl förstås för sig att de kan bestämma allt själv, och att lagen inte gäller dem, men olika former av diskriminering är olagligt, varav åldersdiskriminering är en — oavsett om det drabbar yngre eller äldre. Synd bara att det inte finns några sanktionsmöjligheter bakom lagen.
När jag 41 år gammal sökte jag ett jobb som processingenjör. Det gick till så att jag ringde kontakt personen i annonsen. Han var jätte trevligt och uppmanade mig att söka jobbet. När jag ringde tre veckor efter samtalet så sade samma person att jag var för gammal. Det var inte roligt att höra den kommentaren. Jag försökte få klarhet varför min ålder var ett problem men fick bara svaret sådan är företagets policy.
Till Annika som är avdelningschef vill jag säga att jag har jobbat med en del unga mellan 25 – 30 som är hur lata som helst. Man ska vara försiktig med att börja sortera folk efter ålder. Kunskap, kompetens och erfarenhet borde komma först tycker jag.
Ge inte upp; pa andra stallen ar det inte sa. Efter att nodtorftigt ha forsorjt mig som konsult i Sverige i ett antal ar fick jag som 58-aring jobb i och flyttade till Forenade Arabemiraten. Vid 62 sa jag upp mig utan att ha nagot nytt. Det tog en vecka och nagra telefonsamtal att fa ett nytt jobb. Ett ar senare hade jag kommit underfund med att jag inte trivdes sa jag ringde ett samtal och kunde byta till ett jobb som passar mig perfekt. Arbetsgivaren ser bara pa det han far i form av erfarenhet. Det enda vi pratade om alder var att jag sa att jag tankte jobba i minst tre ar till. Visserligen har vi 48 timmar ordinarie arbetstid men vad ar det om man alskar sitt jobb.
Visst var det en lycklig slump som gav mig chancen, men man maste ta den nar den dyker upp. Jag borde kanske tillagga att fortagen jag jobbat for har ar lokala; inga svenska storkoncerner.
[…] Det talas om att vi har åldersdiskriminering i arbetslivet i Sverige, många arbetsgivare är obenägna att nyanställa folk över 50 år. Se artikel i Ingenjören. […]
Utmärkt och välskriven artikel!
Vi borde verkligen tillvarata den samlade kunskap som finns hos 50+ på ett bättre sätt i arbetslivet. Lång livserfarenhet/yrkesverksamhet kan mäta sig nog så väl kontra ungdom och snabbhet. En mix av åldrar, kön och etnisk härkomst gör arbetsplatserna mer dynamiska.
Mkt bra artikel. Har själv råkat ut för att bli för gammal och skruttig, samt för dyr för arbetsgivare. Givetvis bör man som t.ex. i USA blanda upp yngre och äldre föratt få en gruppdynamik.
Ifall jag ser till mig själv så är jag nu beydligt duktigar än för 15 år sedan, och mer värd för de företag som vågar anställa mig.
Vissa har varit inne på omkostanderna för företag som anställer..och det ligger äldre i fatet. Givetvis borde denna regering åtgärda detta direkt…t.ex. en flat taxa , dvs. alla arbetsgivare betalar samma sociala omkostnader för alla anställda oavsett lön. Det kan inte vara rimligt att ju större direkta lönekostnader företag får för att anställa kompetent arbetskrat, desto större sociala omkostnader skall staten bestraffa företagen med.
Hej Annika,
Som en av männen i 55-65-årsåldern har jag följande invändningar:
* Krav på service? Jag kokar gärna kaffet till fikat för då får man chans att ta del av alla viktiga tankar som finns.
* Med åldern kommer den breda erfarenheten. Och de flesta av oss delar gärna med sig av den till de som är intresserade. Oavsett om det är inom ens eget fackområde eller ”värdelöst vetande”.
* Många har utarmats på sin sociala kompetens då de utmanövrerats från sina jobb av yngre chefer som inte vågar använda de äldres kunskaper, utan upplever kunskaperna som hot mot den egna chefsrollen. Det kanske finns en orsak till att de inte ens försöker vara trevliga utan är ofta sura och nedvärderande mot andra. De kanske saknar att omgivningen slutat fråga efter deras erfarenhet, som inte behöver vara bättre bara för att de är äldre män. Ointresse från omgivningen kan få vem som helst att förstöra stämningen på avdelningen.
* Bristen på initiativförmåga kanske beror på att alla de förslag och synpunkter som tidigare i deras arbetsliv togs till vara nu betraktas som gnäll från gamla stofiler. Erfarenhet ger möjlighet till famsteg, för om du inte vet varifrån du kommer – varför då bekymra dig om vart du skall gå. Dessutom är många äldre vana att FÅ arbetsuppgifter. De sitter och väntar på att chefen ska ge dem uppgifter. Men eftersom dagens chefer anser att arbetstagaren själv skall veta vad de skall göra kan mycket bli fel. Och egna initiativ är inget som chefer älskar. Det är därför de äldre kanske är lite kräsna med vad de kan tänka sig göra, eftersom om de hittar på något själva får de skit för det. Ett förhållande som brukar uppspela sig då unga, ofta oerfarna, chefer anser att alla ska ta sitt ansvar. Men när den som tar sitt ansvar anses som opålitlig eftersom de inte gör som chefen säger.
* De flesta av oss äldre behöver inte särskilt hög lön annat än av sociala skäl. Grannar , vänner, fd kollegor och resten av omvärlen. Därför kan det bli höga löneanspråk. Men sätt diskussionen i förhållande till prestation. Och allt är inte pengar. Många äldre har inte fattat vitsen med möjligheten till löneförmåner, annat än lunchkuponger. Deltidsjobb är ofta ett öskemål hos äldre, och unga med små barn. Ser du någon skillnad när du kan få bra resultat av en som inte belastar lönekontot till 100%? Äldre brukar inte VABBA, ta ledigt när barn har skollov och kan ofta ställa upp vid oförutsedda tillfällen. Dessutom är det ofta de äldres kunskaper och erfarenheter man är ute efter. Varför skall de då tillbringa ett antal timmar i bil eller kollektivtrafik för att fysiskt sitta och bli betraktad av en chef när chefen inte är intresserad av att sitta och titta på sina anställda? De kan göra bättre resultat hemifrån med en enkel webbkamera och Skype för att vara nåbara av kollegor, och chefen. Skype har ju en inloggningskontroll, stämpelklocka(!), som visar om man är med i nätet eller inte.
Så Annika, jag förstår inte dina kommentarer. Har du verkligen anställt de som du är intresserad av att ha som medarbetare, eller har någon annan tvingat dig att ta hand om de som om du skulle personliga assistent åt? Om det är det senare tror jag du missuppfattat din roll som chef. Du borde bli arbetsledare istället. För du kommer också att bli äldre med åren, och finna att du då inte längre är intressant att ha som anställd av de som är som du är nu. Eftersom du redan nu klagar.
Och till övriga: Har sedan 2007 sökt över 250 jobb, varit på 10 – 20 anställningsintervjuer men inte fått något jobb. Men när jag klagade på en utredning fick jag 6 månader på mig att göra den klar. Ialla fall något att betala räkningarna med, så ge inte upp. Vi behövs alla oavsett ålder, kön osv.
Till ”instämmer”:
Det där var ett mycket intressant experiment du gjorde. Det säger allt om den ruggiga verkligheten! Jag har en amerikansk vän i Minneapolis, som arbetar på ett multinationellt företag där.
Hon blev mer eller mindre chockad då jag skickade henne en översatt kopia av artikeln ovan. Som det sägs i artikeln har man en fantastisk fin åldersfördelning inom personalstyrkan och vårdar också denna. Dels för att man är rädd för just ”brain draining”, dels för att både staten Minnesota och federalt har ganska tuffa lagar mot just åldersdiskriminering.
Men det brukar ju vara så att det som händer i USA nu, händer 10 år senare här. Jag hoppas att så sker, inte minst för våra barns skull.
Det är synd att vi inte har en fungerande arbets-MARKNAD, d.v.s. möjlighet att sänka priset när efterfrågan minskar. På samma sätt som det färska brödet i butiken borde vara dyrare än det några dagar gamla kunde man tänka sig att priset för den äldre arbetskraften fick sjunka något. Det är surt, men hellre det än arbetslöshet. I alla fall borde inte stigande pensionsavgifter göra det ännu dyrare att anställa äldre.
Läste Annikas inlägg (nr 16). Vilka floskler … Tror du på det själv? Du måste ha en allergi mot äldre män. Det finns ingenting som styrker att äldre män skall vara enkelspåriga, sakna social kompetens etc. Äldre personer (män och kvinnor) har en erfarenhet och kunskap som är viktig att ta tillvara för att genera ett bra resultat. Det är också viktigt att det finns personer i olika åldrar på en arbetsplats. Alla kompletterar varandra! Det måste bli slut på diskrimineringen av äldre personer. Att anställa lite äldre personer ger ingen fördyringen – det är slutresultatet som räknas!
Tack för en utmärkt artikel!
Är civilingenjör inom V och har sysslat mycket med forskning inom VA-teknik. Jag har sedan 1999 hankat mig fram på diverse olika AMS-jobb, men har nu varit arbetslös sedan två år tillbaka. Jag har nu som 59-åring kommit med i den s.k. Jobb- och utvecklingsgarantin. Och med detta ska jag få ”förmånen” att ”coachas” av en snabbutbildad 30-åring.
Till saken hör att jag har nu under två år sökt 97(!) arbeten av alla de slag, men endast blivit kallad till EN intervju, vid vilken den jag avtalat tid med hade glömt bort vårt möte och var inte närvarande, så det hela rann ut i sanden.
Jag hoppas att så få som möjligt behöver gå igenom den skärseld som jag numera genomlider dagligen. Det är tydligt att jag är passé och måste acceptera det som Sverige ser ut idag, men det är fruktansvärt att som frisk 59-åring med kunskaper och idéer behöva uppleva denna förnedring.
Mycket seriösa och bra inlägg. Själv tycker jag att vi i sverige är väldigt passiva när det gäller personliga insatser, allt ska ju skötas av den goda staten. Varför har vi accepterad denna ”sanning”? Det var väl inte farbor staten som lade grunden till vår välfärd i början på 1900-talet utan en massa ”goda” människor som både utvecklade produkter och företag?
När jag blev arbetslös för 4 år sedan så hade jag mitt CV på nätet. Jag ändrade min ålder till 42, 47 resp 52 år på mitt CV. Övrigt stod det samma uppgifter på de tre CV:ena. När jag var 42 år ville över 500 rekryteringsföretag ha kontakt med mig, vid 47 år 37 stycken och vid 52 år endast 1 och här var det ett amerikanskt företag som anlitade mig som konsult. Ingen vetenskaplig undersökning, men en tankeställare.
Det glöms bort att det kostar mycket mer att anställa äldre, i alla fall om inte all pension är inbetald enligt avtal eller om man fått högre lön på sista tiden. Har en bekant som fick löneförhöjning och är runt 59 år, denne kostar nu företaget i princip dubbelt eftersom alla pensioner skall betalas in innan pensionsdatumet. Risken är överhängande att denna går redan vid 62 eftersom personen inte vill vara till belastning för företaget och att staten går in och betalar det sista mellan 62 och 65. Dessutom får man ju extra avsättningar enligt avtal när man blir äldre, det hjälper ju inte direkt till vid nyanställningar.
I USA är det brottligt att diskriminera mot ålder och det kan bli hårda straff!
Arbetsgivare får inte ens fråga efter den arbetssökandes ålder.
Ej så i Sverige, där det första de frågar efter är födelsenummer och examensår. Låg ålder är alltså den viktigaste meriten!!!
Detta är effekten av långvarig socialism som gjort det dyrt att anställa äldre.
Tack Hotmark_50+. Du glömde:
– Och du får inte heller något studielån.
Motiveringen enligt DO är att ”man måste ha vissa åldrar för vissa saker, som körkort, rösta och handla på systemet”. Min invändning är att man inte anses klara detta förrän vid en viss ålder, men 54-gränsen är att förbjuda någon att göra något de alltid haft rätt till och betalat skatt för. Klar diskriminering, och dessutom en klar uppmaning till samhället att inte anställa någon över 54 då de ju ändå anses som obildbara. Men om man anses som obildbar borde man få förtidspension pga medicinska skäl. Eller???
Som avdelningschef i ett mansdominerat teknikföretag upplever jag följande nackdelar med flera av männen i 55-65-årsåldern:
* Mycket stora krav på service. Gör inget själva som de kan undvika.
* Enkelspårighet. Kan inte tänka sig att jobba med annat än just sitt specialområde.
* Brist på social kompetens. Försöker inte ens vara trevliga utan är ofta sura och nedvärderande mot andra. Verkar tycka att de är bättre bara för att de är äldre män. Förstör stämningen på avdelningen.
* Brist på initiativförmåga. Sitter och väntar på att chefen ska ge dem uppgifter och är dessutom kräsna med vad de kan tänka sig göra.
* Väldigt höga löneanspråk i förhållande till sin prestation.
När jag anställer kvinnor och yngre män får jag helt enkelt väldigt mycket mer för pengarna, och därtill ett trevligt bemötande.
På ericsson ville man väl 2006 kasta ut alla anställda över 35år?
Äldre har högre lön. Om äldre inte är mer lönsamma än yngre så
talar det emot att anställa äldre. Men det är sällan företagets bästa som avgör om det är en äldre eller yngre som får jobbet.
En ung nyanställd kvinnlig chef skulle troligen aldrig anställa en äldre manlig meriterad medarbetare. Äldres kompetens kan ibland uppfattas farlig snarare än som en tillgång.
Anställningstryggheten har bidragit till att företagen nu istället
helt kringgår anställningstryggheten och istället enbart
anlitar ”bemanningsföretag”. Nu finns det fler än 500 bemanningsföretag i Sverige.
Antalet ”fast anställda” minskar nog för varje år.
Bemanningsföretagen vill inte anställa folk med hög kompetens, för de bli för dyra att erbjuda kunder.
Det är inte bara hög ålder som ratas, även hög kompetens.
Yapp om du är 54 eller äldare och har blivit arbetslös:
– Du kan inte studera(sadla om) och erhålla a-kassa
– Du får inte studielån
– Du får inte bli avtalspensionär
Konsekvenserna kan du väl själv lista ut …
Redan som 42-åring fick jag i anställningsintervjun för min nuvarande anställning, för 3 år sedan, veta att jag var dyr att anställa på grund av avtals-obligatoriska pensions inbetalningar. Kan gissa att en 50-åring inte hade haft en chans. Sorgligt.
Helt klart märks att äldre inte är intressanta. Jag har fått höra från säker källa om direktiv uppifrån att inte anställa äldre än 30 annat än med individuellt godkännande av ”högsta ort”
För mig som utbildade mig senare i livet innebär det att mina klasskamrate får jobb men inte jag. Vad jag har och många med mig är just det inre lugn och erfarenhet i framförallt krissituationer som yngre saknar.
Nåja man saknar inte korna förrän båsen är tomma, dvs när de äldre är ute från arbetslivet och kunskapen och erfarenheten borta ….
Premierna för avtalspensioner för äldre personer (50 plus) är betydligt högre än för yngre. Särskilt för högavlönade. Det är ett oerhört korkat system, premierna borde istället självklart vara helt oberoende av ålder.
Taskig Ledning, jovisst. Kickade gamla trotjänare på ett minst sagt anstötligt sätt. Sa vad jag tyckte och Högre Chefen fick förmodligen höra det… Blev av med arbetsuppgfterna, kände ingen större entusiasm, Organisationen, statlig, drog ner 40%, tja resten går ju att räkna ut…
Ett års full betalning i helt ny bransch hjälpte dessvärre inte.
Söker jobb i den gamla med 1955 som födelseår…
Tilltänkta arbetsgivare jagar mig inte precis men några någorlunda trevliga Nej tack har man ju fått…
Pensioninbetalningarna är som störts vid 50-60 år.
Det är därför olönsamt att anställa äldre.
Staten är största diskrimineraren i detta fall!
Kolla bara på pensionskostnaderna i relation till åldern.
Tex man avsatte ingen ITP för mig mellan 25 och 28 år oavsett lön.
Nu när man är 50 + kostnar man antagligen en förmögenhet för samma lön som en ynger förmåga.
Mina krav:
Pension skall avsättas direkt (var månad utan fördröjning).
Pension skall baseras på lönen oavsett ålder.
Pensinen skall landa på ett personligt konto att förvaltas på av mig valt sätt (med vissa begränsningar i säkerhet typ Chile …-tror jag).
Pensione skall kunna tas ut i den takt jag väljer (med vissa begränsingar så att den skall räcka livet ut)
Jag skall kunna dela med mig till min familj (partner och barn. Med vissa begränsnigar så att den räckerlivet ut)
/Peter
Vilket slöseri med erfarenhet och kunskap bas, de äldre besitter med så mycket nytigg kunskap man inte kan få på annat vetigt sätt. Västs största problem är de dåliga ledare som har utvecklats under 90 talet och har satt oss i den situation vi befinner oss idag. Mellan Kina utvecklas med mer än 10% per år har vi hamnat i ekonomisk recession. I Kina tillvaratar alla gamla kunskaper och använder den för att förädla nya. I väst kastar man alt gammalt slentrianmässigt och börjar på nytt (enligt senare modeller utvecklat av 90 talets ledare). Många gånger är ledarna själva över 50. De tror att alla äldre är dåliga precis som de själva. Bort med dessa typer av chefer.
Det är som du skriver! Det pågår en ”braindrain” och den kommer att ”straffa” de företag som tror att yngre människor kan allt och att äldre är ingenting värda. Vidare kommer det att hämma samhällsutvecklingen.
Äldre människor sorteras ut och ges ”avtalspension”. Vilket slöseri med kapital och knowhow! Företagen måste tänka om och se äldre som en värdefull resurs som driver företagen framåt. Naturligtvis är det viktigt att åldersgrupperna blandas viket gör att kunskap och erfarenhet förs över till de yngre. Jag är själv en ”avtalspensionär” som gärna skulle vilja jobba med det som jag har erfarenhet av och har ett stort knowhow inom – men det är svårt att hitta arbetsgivare …
Det har sagts förr. Till er som är äldre, sök er utomlands. Varför tyna bort i Jantelagslandet?
Visst är det ett stort tapp när 40-talisterna tackar för sig och talessättet att man saknar inte kon förän båset är tomt kan kanske gälla även här. Det största problemet är att många av 40-talisterna innehar s.a.s. osexiga och osynliga men väl så kvalificerade uppgifter inom vitala samhällsfunktioner såsom värme- och energiförsörjning, Va, vägar, avfallshantering o.s.v. Det är heller inte tjänster som utan vidare låter sig fyllas på med importerad arbetskraft,såsom tekniker och ingenjörer inom dessa sektorer. Och när vi väl funnit oss till rätta i vilstolen/solen kan det vara väldigt svårt att locka tillbaka oss.
Det var ett mycket bra inlägg.
Denna fråga behöver drivas av SACO.
Jag menar att vi måste få rätt att stanna kvar till åtminstone 70. Själv är jag 67 om en månad.
Jag skulle gärna jobba flera år till i mitt stimulerande arbete.
Sverige måste ju ha större del av äldre i arbetskraften för att klara av försörjningen av det ökande antalet äldre.
Särskilt bland oss akademiker är vi ju många som inte är fysiskt slitna av arbete och har mycket användbara kunskaper för de företag vi arbetar i.
Jag tror att det är lägre gränser för äldersdiskriminerande i arbetslivet.
Själv är jag 46 år, kvinna, invandrare och arbetssökande just nu. Har två ingenjörexamen, har uppdaterat min cv så att den innhehåller en bra bild av vad jag kan. Men jag har inte hittils fått någon positiv respons på mina ansökningar. Men tror att det min ålder som gjort att de har rattat mina ansökningar.
Regeringen kanske måste fokusera på denna fråga, eller hur?
Jag undrar om det finns något system problem som diskriminerar att anställa äldre personer. Hur är det med pensionspremier till exempel? Byten mellan avtalsområden och dylikt?