Vi jobbar mer, både på jobbet och hemma. Högst total arbetsbelastning har småbarnsföräldrar på nästan 70 timmar i veckan. Genom att införa en ”all inclusive förskola”, utveckla RUT och granska könsrollsmönstrena kan vi ändra på detta, menar TCO:s jämställdhetspanel.
På ett seminarium arrangerat av TCO:s jämställdhetspanel i förra veckan diskuterades de ökade kraven på föräldrar som arbetar. Samtidigt som vi tenderar att jobba mer övertid jobbar vi också mer hemma. Hemarbete drabbar i första hand kvinnor som fortfarande har huvudansvaret för barnen och hemmet. I år ligger den obetalda övertiden på 3 procent liksom den gjorde under 2004 och 2005 men då rådde högkonjunktur.
Vid sidan av det vanliga hemarbetet som matlagning, städ etcetera ställer också förskolan allt högre krav på föräldrarnas delaktighet.
–- Vi behöver öka resurserna till barnomsorgen och föreslår därför en ”all inclusive förskola” där förskolan tar ansvar för egna aktiviteter, exempelvis kan de ansvara för matsäckar, material för lek och skapande och lucialinnen, förklarar Helene Sigfridsson som är generalsekreterare för organisationen Makalösa föräldrar och sitter med i TCO:s jämställdhetspanel. Hon fortsätter:
-– När jag räknade ut hur många aktiviteter jag har i barnens förskola och skola under maj-juni månad skulle jag behöva ta ledigt 31 timmar från jobbet för att kunna fixa allt, säger Helene.
Helene är ensamstående med sina två barn och det är de ensamstående som får dra det tyngsta lasset när det gäller tidspressen och ekonomin.
Enligt SCB:S siffror är det ensamstående mammor samt sammanboende pappor med barn under sju år som har den högsta totala arbetsbelastningen, ( vilket innebär tiden när man slår ihop hem- och förvärvsarbete). De jobbar 68 timmar i veckan.
I pappornas fall handlar det om att de förvärvsarbetar mer än mammorna. Under en vecka arbetar papporna 26 timmar hemma och 42 timmar på jobbet medan mammorna ägnar 25 timmar på jobbet och 40 timmar till hemarbete. Slutsatsen blir alltså att i parförhållanden arbetar kvinnan mer obetalt och mannen mer betalt.
Vad kan man då göra för att komma tillrätta med detta?
Enligt TCO:s panel finns det två vägar att gå: antingen att underlätta för hemarbete genom att exempelvis utveckla RUT-avdraget och utöka barnomsorgen eller också så måste männen ta mer av det obetalda arbetet, vilket innebär att de måste drar ner på timmarna på jobbet.
En annan viktig punkt som också togs upp är samhällets attityder gentemot kvinnor och män.
— Det är fortfarande så att jag ses som en hjälte varje gång jag hämtar på dagis medan mammorna oftare får förmaningar om barnens glömda mössor och jackor, säger Erik Ullenhag som vid sidan av sitt politiska uppdrag sitter med i TCO:s jämställdhetspanel.
Total arbetsbelastning (SCB 2000/2001)
• Ensamstående mammor samt samboende pappor med barn under 7 år jobbar 68 timmar per vecka.
• Sammanboende mammor med barn över 7 år jobbar 65,5 timmar per vecka.
• Ensamstående kvinnor 45-64 år utan barn jobbar 56 timmar per vecka.
Så mycket övertid jobbar tjänstemännen
• I början av 2000-talet arbetade cirka 13 procent av TCO-anslutna män övertid mot cirka 8 procent av kvinnorna.
• 2009 var motsvarande siffror 21 procent för män och 16 procent för kvinnor.
Källa: TCO:s rapport Övertid trots lågkonjunktur.
Rapporten finns att hämta här.
21 kommentarer
Åhh, så härligt att läsa din kommentar Maria! För mig är det också självklart att det är upp till var och en att inse sina begränsningar och välja sina måsten. Tänk efter vad som är viktigt och vad som bara är yta och som vi gör bara för att alla andra gör det. Vinner gör den som vågar ifrågasätta hetsen. Visst ställer vi höga krav på varandra men det är var och ens eget ansvar att säga ifrån när det blir för mycket. Utgå från dig själv är mitt bästa tips.
Fantastiska idéer läser jag här. Insiktsfullt och kreativt.
Vi lever som ”skilda på låtsas” och får därmed massor med mer tid för barnen och för vår relation. Jobbet kommer på en rimlig tredjeplats men varannan vecka kan vi fokusera på det lite extra, utan oro för vaberi pga löss(!), som styckar sönder arbetsdagar eller barnaktiviteter. Och varannan vecka är vi helt fokuserade på att ta hand om våra barn och hemmet. Det har uppstått en skön balans där vi inte längre krockar i vardagen.
Ingenjören har skrivit om detta i sitt första nummer 2010 och det är väldigt roligt att se att diskussionen inte blivit glesare.
Jag är snart förbi småbarnsperioden (om tre år…) men känner fortfarande att det finns mycket vi kan göra för att underlätta för småbarnsföräldrar som heltidsarbetar, framför allt av skälet att så väldigt många lever med ett ständigt dåligt samvete som tar kål på glädjen.
Tyckte ”All-inclusive förskola” lät konstigt först, men när jag läste förslagen till vad som skulle ingå lät det väldigt bra. Jag anser inte att matsäckslagande och lucialinneinförskaffande ger mig mer tid med barnen utan snarare tvärtom – då får jag skaffa barnvakt till barnen och får ännu mindre tid med dem själv.
Vi är nog alla överens om att det ÄR tungt att vara förälder – att pussla ihop alla viljor och ambitioner med jobb, skola, aktiviteter både sina egna och barnens samt en ambitiös läggning som vill visa framfötterna både som anställd och förälder. Detta resulterar ofta i att jag inte orkar med och måste prioritera såväl hemma som på jobbet. Att ha kakan och äta den fungerar inte. En aktivitet per vecka är nog per person i vår familj och en minskad ambition om städning, biltvätt och gräsklippning. Ibland funderar vi även på att köpa tjänster såsom fönstertvätt och städ för att kunna jobba heltid och ändå hinna umgås med våra barn, inte bara föda dem och vara taxiverksamhet. Pusslet kan fungera bättre om man slapp komma ihåg picknick mat till skolan, men jag tror inte detta är lösningen utan var och en måste bestämma sin egen nivå och vad man vill få ut av sitt eget liv. Så om facket hjälpte mig till en bra lönenivå och rätt till föräldraledighet, flexibel arbetstid och deltidsarbete och bevaka löneskillnader mellan könen för samma arbete, skulle det räcka långt. En artikel som denna är en tankeställare och en bra påminnelse om vad vi lägger vår tid på. Jag saknar dock aspekten om den fria viljan och att man inte måste göra allt som alla andra. Dock kan jag förstå att ensamstående inte har lika många valmöjligheter pga ekonomi och tidsbrist, som de som lever i tvåsamhet.
Hur skulle ett avskaffande av RUT-avdraget innebärara en förbättring??? Det är ju precis tvärt om. Det gör det ju möjligt at köpa lite tjänster så man får mer tid över. Det är väl ändå inte meningen att samhället ska ta över allt ansvar för våra barn?
Kanske bättre att ta bort ROT-avdraget så männen får lite mer hemarbete att göra… (Om det nu är så att kvinnor och män arbetar med olika saker där hemma.)
För er som uttryckt osäkerhet kring vad som är hemarbete så skulle jag tro att den här artikeln utgår från Statistiska centralbyråns aktivitetsdefinitioner (se t ex rapporten Tid för vardagsliv), där även omsorg om egna barn och om andra inräknas i kategorin hemarbete.
I vår familj har vi valt att jag, mamman, ska ta ut mer föräldraledighet än pappan, min man. Förutom att båda jag och han är överens om valet så är en stor bidragande faktor ekonomin. Pappan tjänar i många fall betydligt mer än mamman vilket kan resultera i att ekonomin blir ännu sämre om mamman skulle jobba och pappan vara hemma!!!!
I vårt fall så skulle vi inte ha råd att bo kvar vårt hus om pappan skulle vara föräldraledig en längre tid…..
Helen Sigfridssons förslag om en all inclusive förskola låter som en väldigt omordern och tråkig ide. Har man valt att skaffa sig barn anser jag att man så långt som möjligt skall vara delaktig i barnafostran.
All inclusive dagis låter jättebra – jag häpnar över allt onödigt jobb som skola/dagis lägger på föräldrar. Ta med frukt varje dag och matsäck hit o dit, blomlökar, krukor, t-shirts osv Ofta också kommunicerat via ngn skrynklig lapp som barnen tar fram i sista sekund eller inte alls (hallå internet ngn).
Men utöka gärna konceptet så att man har ett dagis där man i direkt anslutning har en kemtvätt, en deli med fräsch färdig mat och lite annat bra och ha som gör livet enklare. 🙂
Det borde vara lag på att inte jobba över när man är småbarnsförälder.
Det jag menar är att det låter helt orimligt att mammorna skulle lägga 40 timmar i veckan på hushållsarbete, utöver de fyra timmar per dag som papporna påstår sig lägga. Jag kanske har en väldigt snäv dyn på vad som ingår i hushållsarbete men för oss räcker det med att lägga ett par timmar var per dag, dvs totalt fyra timmar. Då räknar jag inte med hämtningar på dagis eller umgås med barnen, det ser jag inte som jobb. Men allt tråk som behöver göras hemma hinner man gott och väl på denna tid. Sen finns det säkert en och annan galning som lägger tid på att tex krulla örngottsbanden och de kan säkert komma upp i 40 timmar per vecka, men dem tycker jag inte ett dugg synd om.
Jag tycker det är intressant att debatten kommer upp, men jag kan inte förstå att den bästa lösningen är att samhället ska ta hand mer om våra barn, så att föräldrarna får mer tid för sina jobb. Går det inte att få en lösning som tillåter föräldrar att få mer tid med sina barn i stället? Den totala arbetsinsatsen skulle knappast bli mindre och både barn och föräldrar skulle förmodligen må mycket bättre.
Vårdnadsbidrag är en mycket bättre idé, tycker jag. Värdera det som ett ”riktigt” jobb att ta hand om sina barn på heltid (eller om båda föräldrarna vill pussla ihop 2 deltider).
Tycker räkneexemplen ser rätt ut, 40 timmar arbete + 4 x 7 timmar hushållsarbete = 68 timmar.
Fast jag förstår inte varför ensamstående pappor inte jobbar lika mycket som ensamstående mammor? Jag är det förstnämnda och nog lägger jag 4 timmar om dagen på hushållsarbete (tvätt, städning, matlagning, hämtning/lämning).
Att övertiden ökat måste betyda att den har betydelse för karriären, denna trend måste brytas! All-inclusive skulle definitivt lätta stressen, t ex matpaket vid utflykter borde vara självklart.
Bra skrivet, Per. Egen tid måste också få plats i det som ”finns över”.
Jag håller med K! Ser man barnen som ett jobb att ta hand om borde man kanske fundera om man verkligen ska skaffa barn… Sen, alla har hushållsarbete eller andra obligationer.
Vad vill folk egentligen? Ska man inte lägga mer än 40 timmar på det ”tråkiga” (jobbet, hushålssarbete och barn) och ha ”kul” resten av tiden? Det låter bra, men vem ska betala för det?
Tyvärr ser man också att alltid fler föräldrar försöker delegera mer och mer ansvar på skolan, dagis, etc. Det är inte samhällets roll att ta ansvar för allt som har med barnen att göra, men väl föräldrarnas, tycker jag. Eller?
Jag skulle nog vilja vilja räkna diska, städa, plocka, sortera, laga mat osv till jobb. Det är definitivt inte fritid för mig iaf, men alla är ju olika…
Jag håller med K och Per.. Om man väljer aktiviteter till barnen så tar det tid eller att göra aktiviteter med barnen. Men vad är hushållsarbete?? I ett varnligt hem finns det väl bilar som ska städas, tvättas, bytas däck etc.. Den tiden då?? Eller om man bor i hus?? Alla aktiviteter där, mannen är mer involverad hur räknar man på den?? Tur är väl att jag och min man delar på allt inkl byta däck på bilarna etc.. Men det blir lite missvisande när man bara ser på hushållsaktiviteter ur ett kvinnoperspektiv.
Hur räknar man då? Era exempel skulle ju innebära att man i varje familj i snitt lägger nästan 9.5 timmar om dagen på hushållsarbete? Det låter extremt. I vår familj snittar vi max fyra timmar per dag och det funkar bra.
Skulle vara intressant att se hur detta förändras över tid – jag upplever inte att man har mer tid över med tonårsbarn. Skolarbetet tar sin tid, förutom att föreningslivet och idrottsrörelsen står och faller med föräldrainsatser. Dessutom går många timmar åt till att hantera hormonstormar, livskriser, konflikter och annat som hör tonåren till. Sedan kanske man kan fundera på om detta räknas som ”arbete” – men fritid är det definitivt inte! Personligen upplever jag det som att åren när barnen var 4-10 år var betydligt mindre krävande än såväl bebistiden som tonåren.
Att göra saker med och för sitt barn är väl inte att Jobba ?
Dom timmarna är definitivt fritid, blanda inte ihop det med yrkeslivet.
Det är missvisande att bara räkna timmar för hushållsarbete. Avgörande viktigt för påfrestningen för föräldrar med huvudansvaret på hemmaplan är det relationella ansvarstagandet – att bry sig (mest) om hur barn och partner mår och vara redo att tillfredsställa relationella behov. Detta pågår ständigt och sätter fundamentala begränsningar för hur mycket kraft, uppmärksamhet och prioriterinmgsmarginal som finns över för annat – t ex förvärvsarbete.