Foto: Kapten Henrik Eskilsson/ Försvarsmakten/Combat Camera.
Från och med den 20 september kan alla som jobbar inom Försvarsmakten bli tvungna att åka ut på utlandsuppdrag för att behålla sitt jobb. Missnöjet bland de anställda är stort.
De anställda som inte accepterar omregleringen av de nya anställningsavtalen riskerar att bli övertaliga och kan komma att sägas upp på grund av arbetsbrist. Anders Brandt, som är ombudsman på Sveriges Ingenjörer och väl insatt i ärendet, säger att flera anställda hör av sig till honom med frågor.
— Många är arga och uppgivna och en del hoppas på förtida pension. En del som hör av sig jobbar inom administration och IT och deras jobb har inget med att gå ut i strid att göra, säger Anders.
Som det ser ut nu är det bara de yrkesofficerare som anställts efter juli 2003 som har haft internationell tjänstgöring som ett obligatorium, men snart kommer detta alltså att omfatta alla, även dem som har civila tjänster.
Vad har fackets ståndpunkt varit i detta?
— Vi har hela tiden velat att det ska bygga på frivillighet. Vi har också haft synpunkter på att det viktigt att varje ärende bedöms individuellt. Har man exempelvis småbarn hemma och absolut inte kan åka iväg någonstans just då är det viktigt att det tas med i bedömningen. Det är jätteviktigt att det blir en dialog mellan medarbetare och chef.
Varför gör Försvarsmakten så här?
— De har blivit beordrade av regeringen att fler personer behövs till de internationella insatserna.
Vilka länder skulle kunna komma ifråga?
— Kosovo exempelvis men framför allt Afghanistan.
Vad händer framöver?
— I september kommer det att ske en omorganisation inom Försvarsmakten och just nu sitter facket i intensiva förhandlingar som handlar om ersättningen i utlandsavtal och anhörigstöd, säger Anders.
De nya besluten kommer att röra cirka 20 000 anställda inom Försvarsmakten och cirka 500 av dem är ingenjörer.
Är du drabbad? Skriv till oss och berätta. Har du frågor om detta kan du kontakta Sveriges Ingenjörer. Ansvariga ombudsmän för dessa frågor är Magnus Kullgren och Anders Brandt.
10 kommentarer
Har nu varit på RO-info och man kan som RO tacka ja men utl-tjg-plikt infaller bara då man tjänstgör – alltså kan inte en RO tvingas utomlands (från sin civila ordinarie arbetsgivare) så enkelt som breven från FM gör sken av. Man kan ha nollavtal och söka sig till FM då man har möjlighet. FM kan söka dig och föra dialog om tjg. Jag antar att vissa kompetenser kommer att efterfrågas oftare än andra, t ex läkare, (spec-)sjuksköterskor, jurister, certifierade marin-maskinare m fl.
Jag har nyligen avslutat mina ingenjörsstudier och tjänstgör nu i Nordic Battle Group. Jag blev rekryterad strax innan sommaren och såg då mycket positivt på att få arbeta för Försvarsmakten. Men efter sommarens strul med själva anställningsförfarandet och efter att ha läst om HKVs ultimatum mot mina blivande kollegor på mil.se var det inte längre med samma glädje jag började min anställning i augusti.
Jag är med försvarsmaktsmått mätt mycket nöjd med min ersättning även om den inte kan konkurrera med civila löner. Jag kommer dessutom under det halvår jag står i beredskap att få 5000 kronor extra i beredskapsersättning. Att mina kollegor, som kanske till och med har en lägre grundlön, då samtidigt skall stå i ständig beredskap utan någon extra ersättning ser jag som förkastlig. Vad jag inte kan förstå är varför fackförbunden accepterar situationen. Om ingen skickar in det nya avtalet kan ju knappast Försvarsmakten byta hela sin personalstyrka och skulle därför vara tvungen att kasta avtalet i där det hör hemma, i papperskorgen. Därefter skulle en seriös diskussion kunna inledas.
Försvarsmakten har haft väldigt bråttom när det gäller beslutet om internationell arbetsskyldighet. Trots oenighet med samtliga arbetstagarorganisationer tog ÖB beslutet.
Det är vår absoluta uppfattning att beslutet är poänglöst för reservofficeraren då vi till största delen av vår yrkesverksamma tid står till våra civila arbetsgivares förfogande, vilket jag också framfört till såväl ÖB, som personalstaben på HKV. Dessutom är inte problemet att få RO att tjänstgöra, utan att många reservofficerare inte bereds möjlighet att tjänstgöra.
När nu beslutet om internationell arbetsskyldighet är fattat arbetar vi mycket aktivt med att RO ska ges goda möjligheter att genom riktade informationsinsatser få svar på sina frågor.
Genom brev och samtal med landet förbandschefer har vi påtalat vikten av att även reservofficeren ges en direkt och personlig information, med möjligheter att ställa frågor och få klargöranden kring betydelsen av den internationella arbetsskyldigheten.
Förbundet har efter samtal med C Prod fått honom att stå för de kostnader som förbanden har för att bl a bjuda in sina RO till infomöten. Många förband är nu igång med detta. Det finns ingen anledning att avstå från denna möjlighet.
Jag vill än en gång stryka under att i den omreglerade anställning kommer reservofficerens gamla villkor gälla samt internationell arbetsskyldighet (när du tjänstgör). Försvarsmakten har alltså ingen dragningsrätt på dig hos din civila arbetsgivare och tjänstgöring kommer endast ske på frivillig basis då pliktlagen nu är vilande sedan den 1 juli.
Hemsidan http://www.reservofficerarna.se uppdateras fortlöpande
”En del som hör av sig jobbar inom administration och IT och deras jobb har inget med att gå ut i strid att göra”
Och det finns inget behov av administration och IT i afghanistan…? Tro mig, vi skickar inte ut IT-supporten i strid om inte själva Camp Northen Lights är under attack.
Jag undrar verkligen också vad facket gör i frågan, speciellt från centralt håll??? Det vore inte så dumt att redovisa det. För närvarande kommer i princip all information från officersförbundet, men från SACO-håll är det tyst.
Jag är reservofficer och har nu 3 v på mig att ta ställning till om jag vill försvara bara Sverige eller hela världen mot ondska.
Då jag blev reservofficer i början av 90talet handlade det om att försvara Sverige och frivilligt att åka utomlands på FN-mandat.
Nu åker svenska soldater och sjömän utomlands, inte sällan under NATO-flagg. Fredfrämjande uppgifter har ersatts med fredsframtvingande – mer offensiva och riskfyllda uppgifter och längre iväg.
Jag ställer upp på att försvara Sverige men är inte villig att riskera att min son blir faderslös och min fru blir änka eller att själv komma hem till ett synnerligen begräsat hemkommar-program. Tänk att leva med ständigt adrenalinpåslag under 6 månader och sedan landa in på vardagskontoret och allt ska vara som vanligt…
Att växla från ”battle-mind” till ”home-mind” går kanske inte på någon vecka.
Och tänk om din arbetsgivare plötsligt sa till dig – du måste var beredd på att jobba utrikes i 6 månader med kort varsel och med ojämna mellanrum? Din famlj kan inte åka med men du kan ringa röstsamtal utan bild hem så ofta tjänsten medger. Vad du får i lön är inte klart – vill du jobba kvar här eller riskera uppsägning?
FM avslutade förhandlingarna med facket i oenighet och dagarna efter avslutade FM även central förhandling i oenighet men ÖB är chef och beslutar att genomföra ändå.
Jag trodde det militära ledarskapet var bättre än så men det verkar ha förändats sedan jag tjänstgjorde i FM senast.
Glad att inte FM är min huvudarbetsgivare just nu!
Inte vara riksdagsval nu – även anställningsval!
”@ Christian: Jag tror du har missförstått varför de flesta är skeptiska.
Problemet är att man får en blankett där man kan kryssa ja eller nej utan särskilt mycket extra information. Arbetsgivaren kan inte ge exempel på vilka skäl som är giltiga resp. ogiltiga för att kunna vägra utlandstjänstgöring och samtidigt behålla jobbet. Ett antal avtal som påverkar villkoren ska (om)förhandlas i närtid, vi vet alltså inte villka villkor som gäller, ens om ett halvår. Allt detta sker i ett forcerat snabbspår för att införandet av PRIO inte ska påverkas.
Arbetsgivaren har haft sedan 2003 på sig att definiera åtminstone gräns vänster och gräns höger på vilka personliga skäl som anses giltiga resp. ogiltiga för att inte åka utomlands. ÖB och FML är antingen klantiga/klumpiga eller listiga och räknar kallt med ett extra högt ”naturligt” utflöde 2010/2011. Oavsett vilket är det dåligt ledarskap, det som FM ska vara bra på…”
Stämmer att vi är många som inte har kompetenser som naturligt ingår i insatsförband. drift, underhåll, utbildning på och inom it/tele system. Vi ser inte en naturlig koppling till varför vi ska tvingas ta platser i förband som vi inte kan nyttjas till. Varför ?
Jo, om vi skickas iväg finns det inga kvar att utbilda nästa omgång som ska iväg.
Vi har redan ont om folk till drift/underhåll, ännu mer om folk ska skickas utomlands.
Driften hemma äventyras och kan innebära livshotande risker för de som är iväg och behöver systemen för att kunna verka.
Vi är många som inte vill säga varken ja el. nej. Pga. av arbetstidsavtal och utlandsavtal som inte är klara. Vi vet helt enkelt inte vad det är vi skriver på.
Kan det verkliga vara juridiskt hållbart att tolka det som ett nej och därefter sägas upp eller placeras i en avvecklingsorganisation på en sådan tolkning.
Vet ingen annanstans där det är ens lagligt att skriva avtal på tomt papper.
Vad gör man från fackets sida för att stötta de som hamnar i den situationen ?
Inget hittills !
Eller ?
När man hamnat i avvecklingsorganisationen förväntas man utföra sina ordinarie arbetsuppgifter tills man anställt någon som kan ta över *och* går med på beordringsbar utlandstjänst.
Kan man verkligen hävda arbetsbrist i det läget ?
Arbetsuppgifterna finns ju kvar !?
Känns som om man vill uppmuntra folk att säga upp sig.
Vad gör facket ?
Inget hittills !
Eller ?
Vad gör facket i det läget ?
Prövar det rättsligt ?
Inte enligt den väldigt knapphändiga information som getts från facket !
(Läs ingen alls)
I brevet från ÖB meddelas man att om man svarar nej el. inte alls (tolkas som nej) så riskerar man bli uppsagd pga. arbetsbrist eller om man innehar en kompetens/funktion som inte direkt kan ersättas, sättas i en avvecklingsorganisation tills man kan sägas upp.
Väl i den avvecklingsorganisationen ska man inte räkna med kompetens / löneutveckling.
Är inte det ett illa dolt hot ?
Vad gör facket för att pröva saken ?
Inget, man litar på HKV’s jurister.
Eller ?
Å andra sidan fick vi väldigt bra information från trygghetsstiftelsen.
Trygghetsavtalet ger alldeles utmärkta möjligheter.
(Nästan så man blir besviken om man inte blir uppsagd.)
Man kan faktiskt tolka det hela som att Försvarsmakten och facket har gjort gemensam sak.
HKV genom att agera och facket genom att inte agera och låta trygghetsstiftelsen erbjuda stödet.
Stämmer bilden ?
Kanske inte.
Vänligen rätta i så fall.
Kom med information !
Då återstår:
Vad görs från fackets sida ?
Vad kommer att göras ?
Var står man ?
Hur går det med arbetstidsavtal / utlandsavtal ?
Vilka är frågorna man arbetar med just nu ?
Tips:
Låt lokalföreningarna samla medlemmarna för att informera och koordinera.
Det finns det många som inte vill tvingas in i något som i realiteten är omöjligt.
Om vi i kompetensgrupper gemensamt sa nej alternativt varken ja el. nej, då får man problem med omstruktureringen. Det blir samtidigt en tydlig markering och något som facket kan gå vidare på och testa arbetsrättsligt.
Kan vi räkna med _vårt_ fack eller står vi ensamma ?
Finns det fler som är lika undrande som jag ?
Kommentera artikeln / mitt inlägg.
Förvirrad och besviken.
Att arbeta i ett försvar innebär faktiskt att man även skall lösa sina arbetsuppgifter om det blir allvar. En civilanställd skall eller kan lika lite som en militär sluta sitt jobb om det blir krig trots att bomberna regnar ned på arbetsplatsen. Landets regering bestämmer vad försvaret skall användas till och det är en förutsättning som man som anställd måste förstå och acceptera och det är hög tid att detta blir klarlagt i Sverige där vi annars helst sitter på läktaren och tittar på när andra försvarar vår värld och våra demokratiska värden. Jag har gjort 2 FN missioner i MÖ och det ångrar jag verkligen inte.
Avtalsändringen gäller, så vitt jag förstått, även reservare eftersom de räknas som anställda.