Klimatförändringarna är ett problem som till viss del har orsakats av människan – men det finns också relativt billiga lösningar, om vi bara slutar att vara förblindade av skräck. Så kan den danske klimatdebattören Björn Lombergs nya film Cool it sammanfattas. Och han har en viktig poäng, menar experter.
– Vi måste kunna diskutera klimatproblematiken på ett sansat sätt. Vi som följt klimatforskningen en längre tid varnade för att det uppskruvade tonläget skulle leda till en back lash, och det är också vad vi sett den senaste tiden, säger klimatexperten Karin Lexén, chef för Swedish Water House.
Hon var en av de inbjudna att se och diskutera filmatiseringen av den omdebatterade boken ”Cool it – Den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen” på SNS förlag på torsdagskvällen.
Hon fick medhåll av kvällens andra inbjudna debattör, Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå Universitet och medförfattare till boken ”En effektiv klimatpolitik”.
– Det finns folk som på allvar jämför förnekelse av den globala uppvärmningen med förnekelse av förintelsen – och då har det ju gått för långt. Det är som forskarna säger i filmen, inom vetenskapen arbetar man hela tiden efter en hypotes, som kan stärkas eller försvagas, men kunskapen är alltid tills vidare.
Ingenjörskonst svaret?
I både boken och filmen argumenterar Lomberg för att en sänkning av människans utsläpp av växthusgaser är en alltför kostsam väg att gå, och att effekterna blir alltför små.
I stället bör vi satsa pengarna på utveckling av olika typer av grön energi och andra sätt att hantera och bemöta klimatförändringarna. Olika tekniker för att hantera stora översvämningar föreslås, och sätt att sänka temperaturerna i stora städer – till exempel genom att måla städerna i ljusare färger.
Lomberg hyser också stor tilltro till så kallad geoingenjörsteknik, där man bland annat experimenterar med att skapa fler och ljusare moln, som reflekterar solens strålar tillbaka ut i atmosfären.
– Det är naturligtvis jätteviktigt att se på möjligheterna, säger Karin Lexén.
Hon påpekar dock att det finns flera aspekter i Lombergs optimistiska framtidssyn som kan vara problematiska.
– En viktig poäng som Lomborg inte nämner i sammanhanget är så kallade tröskeleffekter, tipping points, alltså när systemen inte längre klarar av det vi utsätter dem för utan problemen börjar öka exponentiellt. Om man i väntan på att tekniken utvecklas passerar sådana trösklar så kan kostnaderna i själva verket bli mycket högre än om vi agerar nu.
– En annan fråga som Lomberg inte besvarar är hur vi ska gå från lovande forskning till kommersiellt användande, som kan vara ett problem.
”Vi måste hitta ett gemensamt språk”
Här kommer politiken in i bilden, menar Runar Brännlund – och han menar att handeln med utsläppsrätter, som kritiseras kraftigt i filmen, är just ett sätt att åstadkomma detta.
– Så som jag ser det måste vi använda styrmedel. Då styr marknaden automatiskt mot grönare lösningar, säger han.
Karin Lexén menar också att en brist har varit kommunikationen mellan ekonomer, politiker och klimatforskare av olika slag.
– Just därför är det bra att vi sitter här tillsammans, en ekonom och en naturvetare. Det är viktigt att vi hittar ett gemensamt språk för att kunna hantera klimatproblemen på bästa sätt.
