Svensk ekonomi har återhämtat sig snabbt. Produktionen och exporten ökar och arbetslösheten sjunker. I höst ska nya avtal träffas mellan fack och arbetsgivare och Facken inom industrin vädrar morgonluft.
Förra veckan samlades ordförandena för Facken inom industrin och ett hundratal fackligt aktiva för att diskutera förutsättningarna inför höstens avtalsrörelse. Samma vecka presenterade finansminister Anders Borg vårpropositionen med flera positiva besked om Sveriges ekonomi. Tillväxten ökar och arbetslösheten och statsskulden minskar. Den svenska industrin går på högvarv och inflationstrycket är lågt.
Det är betydligt ljusare tider än vid den senaste avtalsrörelsen, vintern 2010. ”Det finns utrymme för högre löneökningar samtidigt som sysselsättningen kan fortsätta att stiga. Höga bonusar till direktörer och höjda aktieutdelningar visar att ägare och direktörer redan har börjat skörda” skriver Facken inom industrin i ett gemensamt pressmeddelande. Men Anders Borg varnar för att stora löneökningar hotar inflationsmålet.
Ulf Bengtsson
Ulf Bengtsson, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer, ett av de sex förbunden i Facken inom industrin, anser att det finns utrymme för höjda löner.
– Överdrivna löneökningar kan hota inflationsmålet men lönehöjningar som ligger inom ramen för produktionsökningen anser vi är rimliga krav. När produktionen och vinsterna nu ökar kan också lönerna öka, säger han.
Det femte jobbskatteavdraget som regeringen vill införa efter årsskiftet innebär att de flesta ingenjörer får några hundralappar mer i månaden efter årsskiftet. Många kommer att få ytterligare skattesänkningar, då brytpunkten för statlig skatt förväntas höjas från 33 000 kronor till 35 600 kronor. Tanken att skattesänkningarna ska hålla tillbaka lönekraven avfärdar Ulf Bengtsson bestämt.
– Skattesänkningar påverkar inte vår syn på lön. Vi har aldrig tidigare krävt kompensationer för skatteökningar. Det här är två separata system, säger han.
Ulf Bengtsson menar att det gynnsamma arbetsmarknadsläget för ingenjörerna bör ha en gynnsam effekt på lönerna men att det inte direkt påverkar förhandlingsläget i avtalsförelsen.
– Det ger större möjligheter till lönelyft i samband med att ingenjörerna byter jobb och det bör också kunna påverka resultatet i de lokala förhandlingarna, säger han.
Om Sveriges Ingenjörer siktar på ett längre avtal den här gången vill Ulf Bengtsson inte spekulera i.
– Vi utgår alltid från ett ettårsavtal. För oss har avtalets längd mindre betydelse. Det är innehållet i avtalet som är viktigt, säger han.
Facken inom industrin kommer i september att presentera sina avtalskrav inför höstens avtalsrörelse. I Facken inom industrin ingår Sveriges Ingenjörer, Unionen, IF Metall, GS (Facket för skogs- trä och grafisk bransch), Livs och Pappers.
10 kommentarer
Att vi överlevt de sifferlösa avtalen beror endast på att Unionen haft stupstocken kvar. På vårt bolag (inom Almega IT området) har vi inte sedan 2002 lyckas komma över stupstock. Återinförs icke siffror i centrala avtal så lär det bli massavhopp från SvIng på vår arbetsplats.
Det är bara att konstatera: Kunskap och prestationen spelar allt mindre roll, det enda som påverkar företagens intresse att betala är personalomsättning.
Vilken avgrund! Å ena sidan förbundets som vanligt optimistiska och morska tonläge inför de centrala förhandlingarna å andra sidan verkligheten dvs förtroendemän och medlemmar som fått ta konsekvenserna från tidigare avtal med uselt resultat vid de lokala förhandlingarna som följd. Sifferlösa bekvämlighetsavtal känns bara bra för förbundsfolk!
Vad händer med avtalet för landstings anställda ingengörer?
Vi har haft ett noll-avtal i flera år och detta vill ni inte omförhandla, varför?
Den kombination av sifferlösa avtal och kraftigt ökade antal platser på ingenjörsutbildningarna som Sveriges Ingenjörer förespråkar är katastrof för medlemmarna. Möjligheterna för den enskilde individen att förhandla upp lönen när det råder överskott av ingenjörer på arbetsmarknaden är små.
Jag förstår inte hur det här kan få fortgå? Är inte Sveriges Ingenjörer en medlemsstyrd organisation? Varför reagerar inte de förtroendevalda och kräver ändrade riktlinjer för Sveriges Ingenjörers policy vad det gäller sifferlösa avtal och antal ingenjörer som bör examineras? Vem är det egentligen som bestämmer vilka ställningstaganden förbundet ska göra i dessa frågor?
Märker också en tendens bland arbetsgivare att man liksom ”meddelar” en lön, eller ett lönepåslag. Som om den individuella förhandlingen inte finns längre. Inget kunde vara mer fel.
Ser bara fler och fler sifferlösa avtal där det istället sägs att man ska ”förhandla lokalt” eller själv förhandla med sin arbetsgivare. Är det dags att lämna facket nu? Tandlöst.
För oss som arbetar på AstraZeneca och andra liknande bolag med en stor andel amerikanska och engelska chefer över svenska medarbetare är det oerhört viktigt att få avtal med siffror och stupstockar och inte sifferlösa avtal. Som facklig förhandlare får jag som första fråga under löneprocessen ”vad är det minsta jag måste ge för att inte bli stämd”.
Huvudet på spiken Hassan. Egenförhandling är bara ett sätt för arbetsgivaren att spela ut arbetstagaren. ”Enade är vi starka” hette det en gång i tiden. Vi behöver mer hjälp från centralt håll, i både stora och små företag.
Jag tror att Sveriges Ingenjörer har spelat ut sin roll då man inte längre förhandlar åt sina medlemmar utan överlåter till medlemmarna att själva föra sin talan gentemot arbetsgivaren.
Detta gör att många nästan inte får någon löneökning alls.
Vi som jobbar för Volvo och andra storföretag ler ett snett leende när vi läser om dessa löneförhoppningar. I år fick vi som tillhör flera satsningsområden nästan full infaltionskompensation.
Så länge företagen inte har några problem att rekrytera, och det verkar de inte ha, så kommer det inte att bli några reallöneökningar.
Bättre att sätta sitt hopp till Borgs skattesänkningar, eller lotto-vinst.