Svenska Hjalmar Nilsonne (till höger) och danska Rasmus Davidsen vann första pris i Cleantech Challenge i London.
KTH-studenten Hjalmar Nilsonne vann förstapriset på motsvarande 50 000 kronor i tävlingen CleanTech Challenge i London. Han vann priset tillsammans med den danske studenten Rasmus Davidsen för en enkel och kostnadseffektiv metod för att kraftigt förbättra solceller med hjälp av nanoteknik.
Svenska Hjalmar Nilsonne (till höger) och danska Rasmus Davidsen vann första pris i Cleantech Challenge i London.
KTH-studenten Hjalmar Nilsonne vann förstapriset på motsvarande
50 000 kronor i tävlingen CleanTech Challenge i London. Han vann priset tillsammans med den danske studenten Rasmus Davidsen för en enkel och kostnadseffektiv metod för att kraftigt förbättra solceller med hjälp av nanoteknik.
Den prisvinnande innovationen som ni jobbar på, vad är det?
– Grunden till idén är en metod som Rasmus utvecklat för att applicera nanostrukturer på solceller, något som dramatiskt ökar deras förmåga att absorbera solljus. Tillsammans har vi sedan rotat i vilket värde tekniken kan tänkas ha, för vem, och hur man går vidare.
Vem arrangerar tävlingen CleanTech Challenge?
– Idén bakom tävlingen är att många duktiga ingenjörer är precis som Rasmus. De sitter på bra idéer, men saknar affärsperspektivet som behövs för att göra dem till verklighet. Ett av kraven är att alla lag måste ha båda typer av kompetenser på sitt lag. Det återspeglas även i tävlingens arrangörer, ett samarbete mellan London Business School och University College London.
Kände ni någon gång under processen att ”nu vänder det”?
– Absolut. Det mest värdefulla under hela processen var att få stenhård feedback från proffs inom cleantechbranschen. Efter ett par tuffa sessioner med affärscoacherna och många omgjorda powerpoints lämnade vi in vårt bidrag 4 minuter innan deadline. Då kände vi att vi hade ett riktigt bra bidrag.
Vad läser ni för utbildningar?
– Jag läser fjärde året på industriell ekonomi på KTH med inriktning mot energisystem. Rasmus läste fysik som sin bachelor degree och läser nu material science som sin master, båda på Danmarks Tekniska Universitet i Köpenhamn.
Hur kom det sig att ni började jobba tillsammans?
– Vi är båda medlemmar i ett nätverk för energistudenter som heter ”Young Future Energy Leaders”. Programmet drivs av Masdar Institute i Abu Dhabi, och Rasmus och jag var nerflugna för att delta i deras årliga energimässa ”World Future Energy Summit”. Rasmus visade där upp sin teknik för att förbättra solceller, och jag blev extremt imponerad. Rasmus är en otroligt duktig ingenjör som aldrig har ”behövt” tänka i kommersiella termer, så när jag föreslog att vi skulle göra någonting av det hela var han öppen för idén, men visste inte riktigt hur det skulle gå till. Vi kände direkt att våra kompetenser kompletterade varandra, och på den vägen har det varit.
Hur förbättras solcellerna av er innovation?
– En solcell behöver göra flera olika saker, varav en är att konvertera solljus till elektricitet. Men hur mycket el som kan produceras beror även på hur mycket ljus som når solcellen. En vanlig solcell reflekterar tillbaka en stor del av det solljus som når dess yta, och att minska denna reflektion är dyrt. De flesta kommersiella solceller har idag inte någon bra antireflexbehandling, vilket gör att mellan 5 och 30 procent av ljuset som når solcellen reflekteras bort. Vi minskar den reflektionen signifikant.
Varför är just er teknik så lovande?
– Det finns tre komponenter som gör att just vår teknik har potentialen att påverka solcellsmarknaden:
1. Den är betydligt bättre än dagens lösningar på samma problem.
2. På laboratorienivå är den lika dyr som de traditionella metoderna är i massproduktion – med andra ord, den blir betydligt billigare.
3. Den kan enkelt implementeras i existerande produktionslinor för solceller.
Den sista punkten är kanske den viktigaste. Till skillnad från många typer av innovationer inom tillverkningen av solceller behöver inget förändras i produktionen av solceller. Tillverkaren behöver endast lägga till ett extra steg där nanostrukturerna appliceras. Nu behöver vi utföra fler experiment på kommersiellt producerade solceller för att fastställa hur stora effekterna blir utanför labbet.
Vad händer närmast?
– Vi jobbar stenhårt med att driva på kommersialiseringen. Efter tävlingen har vi fått många bra kontakter, och vi försöker nu en hitta solcellsproducent som är intresserad av att samarbeta med oss. Det är lättare sagt än gjort då nästan alla solcellsföretag i Europa inte producerar egna solceller utan bara monterar eller säljer andra producenters varor.
När finns er idé som färdig produkt på marknaden?
– Folk är otroligt trötta på att höra om revolutionerande solcellsteknologier som kommer om 5-10 år. Jag har läst om dem hela min uppväxt, och bara man nämner solcellsinnovation blir många rätt skeptiska. Eftersom vår teknik bygger på existerande teknologi och maskiner, och dessutom enkelt kan implementeras i existerande produktionslinor så finns det ingen anledning till att det skulle ligga långt borta. Allting beror på hur framgångsrika vi kan vara i vår kommersialisering.
Vad tror du om solcellernas framtida roll som energiförsörjare?
– Det råder ingen tvekan om att solceller kommer att ha en otroligt viktig roll att spela i framtiden. Du kan inte hitta ett energiscenario där energi från solceller inte är en avgörande faktor mellan 2025 och 2050. I takt med att vi går ifrån fossila bränslen kommer elproduktionen att bli kritisk.
– Än så länge är dock solceller bara konkurrenskraftiga på ett fåtal platser, och de måste bli mer kostnadseffektiva innan vi ser början på en storsatsning på solenergi. Varje solcell som säljs hjälper till att sänka priset på framtida solceller, på grund av teknikens så kallade learning curve. Historiskt har en fördubbling av produktionen lett till en prisreduktion med runt 20 procent, så en innovation som sänker priset idag förstärker även denna positiva effekt, och flyttar fram den tidpunkt då solceller kan bli konkurrenskraftiga mot till exempel el från förbränning av kol.
