ingenjörernas löner var en fråga som ledamöterna diskuterade under årets fullmäktige.
För tio år sedan var det självklart att ingenjörer skulle ha mer betalt än de kolleger som saknade akademisk utbildning. Så är det inte längre. Ingenjörernas betydelse för samhällsutvecklingen måste uppmärksammas bättre, är en av slutsatserna från Sveriges Ingenjörers fullmäktige.
För tio år sedan var det självklart att ingenjörer skulle ha mer betalt än de kolleger som saknade akademisk utbildning. Så är det inte längre. Ingenjörernas betydelse för samhällsutvecklingen måste uppmärksammas bättre, är en av slutsatserna från Sveriges Ingenjörers fullmäktige.
Sveriges Ingenjörers fullmäktige avslutade i dag den årliga tredagarskonferensen. I år sjösattes en ny arbetsmodell som har diskuterats i flera år, medlemmarna inte möjlighet att skicka in motioner till fullmäktige. Istället ägnades mer tid åt långsiktiga strategiska diskussioner. Hur ska Sveriges Ingenjörers se ut om tio år? Hur ser arbetsmarknaden ut då, i Sverige och globalt, och hur fungerar avtal och lönebildning?
I nio workshops med olika teman fick ledamöterna möjligheten att åka tidsmaskin och fundera över hur förbundet och omvärlden ser ut 2020. Den workshop som ägnade sig åt lönebildning försökte vrida och vända på den modell vi har i dag och fundera över hur förbundet skulle kunna bli mer framgångsrikt i centrala och lokala löneförhandlingar.
Fler tog upp problemet med samhällets syn på ingenjörer. Människor i allmänhet vet inte vad en ingenjör gör med trots att ingenjörer är inblandade i nästan allt.
– Vi måste bli bättre på att visa kopplingen mellan ingenjörer och välstånd. Förbundet genomförde för några år sedan en intressant studie som visade hur små företag kunde höja sin omsättning genom att anställa en ingenjör. Sådana studier är värdefulla för att visa ingenjörernas värde, sa Anders Ripa.
Samarbetet med de övriga facken inom industrin, Unionen och IF Metall, har diskuterats i förbundet tidigare och stundtals ifrågasatt. På fullmäktige i år fanns en större enighet om att samarbetet gynnar förbundet.
– If you can´t beat them, join them, sammanfattade Ulrika Lindstrand, civilingenjör på läkemedelsbolaget McNeil, diskussionen.
Flera medlemmar tog upp problemet med att hävda ingenjörernas unika kompetens i de lokala löneförhandlingarna. Flera efterlyste avtal som distanserar oss från Unionen. Med nuvarande avtal som liknar Unionens upplever flera förtroendevalda ingenjörer att förbundet har blivit en svans till Unionen.
– Vi måste markera vår särart, sa Joachim Pettersson, på Boliden Mineral.
Bertil Nordqvist från ABB i Västerås berättade om några konstruktiva förslag på lokal facklig påverkan. Att uppmuntra ingenjörerna att söka andra jobb för hela tiden få en marknadsmässig lön är ett exempel.
– Vi måste fokusera på det som vi kan påverka. På ABB har vi lyckats förbättra det relativa löneläget för våra medlemmar med omkring fyra procent jämfört med rikssnittet, sa han.
– Vår uppgift är att ge medlemmarna realistiska förväntningar på rimliga lönehöjningar. Om folk får bättre betalt på annat ställe fungerar lönebildningen, sa Bertil Nordqvist.
Det fanns en stor enighet kring att det är viktigt att byta jobb. Kanske förbundet skarpare borde uppmana medlemmarna att regelbundet byta jobb?
Flera konstaterade också bittert att lönekurvorna börjar plana ut redan i 40-åldern. Arbetsgivarna ser att ingenjörerna börjar bli bekväma. De trivs med jobbet, har rotat sig med sin familj på orten, och kanske blivit lite för lata för att ta steget och byta jobb.
– Marknaden har alltid rätt. Därför måste man hela tiden byta jobb för att alltid få en marknadslön, sa Joachim Pettersson.
Bertil Nordqvist ville spetsa till debatten och förslog att förbundet ska kidnappa uttrycket solidarisk lönepolitik.
– Men vi gör om det så att det passar vårs syften. Med solidarisk lönepolitik menar Sveriges Ingenjörer att våra medlemmar vi inte ska acceptera låg lön. Är lönen för dålig, byt jobb, sa Bertil Nordqvist.
