Pernilla Nilsson, docent i naturvetenskapens didaktik, har på Skolverkets uppdrag skrivit en bok om NO-undervisning. Foto: Högskolan i Halmstad.
Det finns mycket forskning om hur naturvetenskapsundervisningen kan göras bättre – men forskningen kommer sällan lärarna till dels. Det vill Skolverket ändra på med en ny bok om just naturvetenskapsundervisning.
Pernilla Andersson, docent i naturvetenskapens didaktik, har på Skolverkets uppdrag skrivit en bok om NO-undervisning. Foto: Högskolan i Halmstad.
Det finns mycket forskning om hur naturvetenskapsundervisningen kan göras bättre – men forskningen kommer sällan lärarna till dels. Det vill Skolverket ändra på med en ny bok om just naturvetenskapsundervisning.
– Lärare i skolan i dag har inte tid eller utrymme för att förkovra sig i den forskning som finns. Forskningsresultaten hamnar hos andra forskare, presenteras på forskarkonferenser, och så vidare. Den här boken kanske kan förändra det och bidra till en större medvetenhet i den naturvetenskapliga undervisningen, säger Pernilla Nilsson, docent i naturvetenskapens didaktik på Högskolan i Halmstad.
Problemet i dag är att NO-undervisningen ofta blir för mycket fakta med svåra ord och begrepp, som eleverna själva kanske inte riktigt förstår meningen med att lära sig, menar Pernilla Nilsson, som själv är NO-lärare i grunden. Hon har också varit med och skrivit kursplanerna för de naturvetenskapliga ämnena och har nu skrivit boken Att se helheter. Naturvetenskapligt perspektiv, på uppdrag av Skolverket.
– Vetenskapliga artiklar på engelska är kanske inte det forum man kan använda sig av som lärare i vardagen. Så tanken med boken är att presentera forskningen på ett sätt som lärarna känner igen sig i, som inte är alltför akademiskt och som de kan använda i sin undervisning. Samtidigt vill jag säga att det finns många duktiga NO-lärare, jag vill absolut inte slå ner på lärarkåren som sådan. Men det är ett problem att många elever inte ser naturvetenskapen som värdefull, säger hon.
Vad ger du för tips i boken?
– Den är uppdelad i många delar, men mycket handlar om hur man kan utveckla sina undervisningsmetoder och prata om naturvetenskap och använda naturvetenskapliga begrepp i tidiga åldrar. Det handlar också om att planera undervisningen på ett sätt som eleverna känner är meningsfullt, att utgå från deras tankar och attityder och tänka ut hur man kan möta dem.
– Vi vet till exempel att eleverna är intresserade av att lära sig om atombomber, men de är inte så intresserade av att lära sig hur atomer och molekyler är uppbyggda. Men man kan inte förstå hur en atombomb fungerar om man inte kan något om atomer och molekyler. Så det handlar kanske inte om innehållet i sig, utan om hur det ramas in.
Just att utgå från elevernas intressen är en viktig nyckel, menar Pernilla Nilsson.
– Elever vill lära sig om datorer och Ipads medan vi håller på med ångmaskinen. Man kan ju lära sig om båda, men man måste tänka på vem undervisningen egentligen är till för – och det är ju eleverna, säger hon.
Det har redan visats mycket intresse för boken, berättar Pernilla Nilsson. Kanske kommer boken också att användas i undervisningen på lärarutbildningarna.
– Det är naturligtvis jätteroligt med uppmärksamheten, och är väl ett tecken på att det ligger väl i tiden med en sådan här bok. Men det viktigaste för mig är att boken blir läst och uppskattad av lärarna och att de tycker att den är användbar, och att de får möjlighet att stanna upp och reflektera lite över sin undervisning.
Peter Alestig Blomqvist
2 kommentarer
Håller inte med signaturen MOB_i_L om att avancerade kunskaper i FTF krävs – man behöver inte gå in i reciproka rymden eller liknande för att förklara hur transistorer, LCD:er och LED:er fungerar. Åtminstone transistor minns jag att det förklarades bra på gymnasienivå (i Nederländerna), och då har jag ändå alltid tyckt att fysik är svårare än kemi. Men jag håller med om att det inte räcker att *enbart* utgå från elevernas intressen, för då kanske man missar några viktiga pusselbitar som inte passar in precis där – de kan dock vara en bra utgångspunkt för att visa på vikten av några teoretiska pusselbitar som krävs för förståelsen. Det svåra är hur man lägger upp det i detalj, samt hur man får med alla elever i största möjliga utsträckning. Inför stundande praktikum kring motorer kanske eleverna ska få i hemläxa att fundera på vad som intresserar just dem som innehåller motorer, vare sig det är bilar, flygplan, eltandborste eller något annat?
Ett problem är ju att man måste förklara hur transistorer, LCD:er och LEDs fungerar för att kunna förklara dagens teknik, t.ex. surfplattor. Det innebär att lärarna måste ha avancerade kunskaper i fasta tillståndets fysik (FTF). Det är klart att man kan gå in på sidor som HowStuffWorks och läsa på men jag tycker något saknas på de webbplatserna. När det gäller FTF så är teorierna ganska indirekta och utspelar sig i abstrakta rum. Man skulle behöva mer direkta förklaringar i det vanliga rummet. Förklaringarna måste också vara helt korrekta och inte släta över detaljer. Men jag tycker också eleverna borde vara intresserade av sådan naturvetenskap och teknik som man själv kan utveckla och påverka. Det går t.ex. att bygga egna motorer och reparera hushållsmaskiner. Däremot kan man knappast tillverka sin egen LED eller LCD.