”Jag skulle vilja hänga runt litet mer på flygplatser, sitta och se på folk”, sa en kollega när jag frågade om hennes drömjobb.
Hänga runt på flygplatser är trevligt, det tycker jag också. Den där restiden när man är på väg och liksom svävar fritt mellan två världar, här och där.
Men det finns ett aber. Att hänga runt på flygplatser förutsätter oftast en flygresa. Och jag är flygrädd. Ungefär en vecka före varje resa börjar jag gruva mig.
Jag brukar inte berätta det här och om jag gör det tror folk för det mesta att jag hittar på. Jag flyger nämligen ganska ofta. Skulle man ge efter för alla rädslor som pockar på uppmärksamhet blev ju livet ganska trist. Tricket, när jag sitter där i kabinen och tuggar på naglarna, är att plocka fram statistiken. Så sent som den 11 april kom en rapport som visade att av de 2,8 miljarder (åtta nollor efter det!) människor som vågade sig upp i luften 2011 omkom 486. I den svenska vägtrafiken omkom 314 personer 2011. Det är alltså mer riskabelt att sätt sig bakom ratten i en personbil.
Rapporten visar också att det är landningen som är det mest riskabla momentet. Då har jag sedan länge slutat att var rädd och övergått till att planera vad jag ska göra när jag äntligen är framme.
Sedan finns det helt andra anledningar att begränsa sitt flygande.
Men att livet är en sexuellt överförbar sjukdom med hundra procents dödlighet kommer vi inte ifrån. Vilket transportmedel vi än väljer.
