Karin Wolmebrant. Foto: privat.
Skidsemester i Iran, sandstormar och 50 graders värme. Vardagen för Karin Wolmebrant, en av två svenska ingenjörer i Kuwait, skiljer sig en hel del från den hemma i Sverige.
Karin Wolmebrant jobbar som ingenjör i Kuwait. Foto: privat.
Skidsemester i Iran, sandstormar och 50 graders värme. Vardagen för Karin Wolmebrant, en av två svenska ingenjörer i Kuwait, skiljer sig en hel del från den hemma i Sverige.
Hur hamnade du i Kuwait?
– Efter att ha varit ute i världen och jobbat ett par omgångar hade min man och jag precis rotat oss i Älmhult, vi hade två små barn, bodde i ett hus precis bredvid skolan och jag hade ett bra jobb på Ikea. Allt var förberett för att vi skulle kunna bo där i tio år framåt. Men efter ett år kom min man hem och sade ”de ringde från Kuwait i dag”. Jag visste direkt vad det betydde. Men det var helt enkelt för spännande för att vi skulle kunna tacka nej. Nu har vi varit här i fyra år, barnen har varit här nästan halva sina liv. De kunde ingen engelska när de kom hit, men redan till första sommaren pratade de flytande – barn är fascinerande så sett.
Hur fick du ditt jobb?
– Det första halvåret i Kuwait fortsatte jag jobba för Ikea som konsult på timbasis. Sedan jobbade jag på barnens skola i ett år. Men så dök den här tjänsten upp, som Quality Assurance Manager på Ali Abdulwahab, Sons & Co, ett lokalt kuwaitiskt företag som importerar och levererar kök till allt från hotell och hyreshus till privata jättevillor. Jag sökte, fick jobbet, och nu ansvarar jag för hela kedjan från att kunden har gjort sitt köp tills köken kommer på plats. Det är ofta ett äventyr och väldigt hands on.
Hur står sig svenska ingenjörer i konkurrensen i Kuwait?
– Det finns två svenska ingenjörer i Kuwait, så det är inte så vanligt direkt och svårt att uttala sig om. Men västerländska ingenjörer står sig generellt bra i kurs, det är svårt att locka hit västerlänningar överlag.
Hur många svenskar finns det i Kuwait, vad du vet?
– Totalt finns det runt 30 svenska familjer i Kuwait City. Vi har en väldigt bra sammanhållning, när vi firade lucia var vi 40 vuxna och 18 barn.
Hur skiljer sig Kuwait från Sverige?
– Vi brukar säga att Kuwait är som Sverige, fast tvärt om. I Sverige är allt grönt, här är allt beige. I Sverige har man snöstorm och 20 minus, här har vi sandstorm och 50 plus. Men resultatet är detsamma, man springer mellan hus och bil för att slippa ovädret utomhus. I stället för skoteroverall har man mycket vatten och solhatt i bilen, utifall att man skulle få motorstopp. Vi har i princip inga regndagar här heller.
– En annan sak är att sådant som är rutin i Sverige kan vara väldigt svårt här, som att köpa mjölk i mataffären – man vet aldrig om det finns. Däremot kan sådant som tycks omöjligt plötsligt bli möjligt här, eftersom man har sådana otroliga resurser att sätta in när man vill lösa något. Matpriserna är för övrigt ungefär som i Sverige, men det beror på att i princip allt är importerat. Att gå på restaurang är däremot billigare, eftersom restaurangpersonal har så låga löner.
Hur är det att jobba i Kuwait?
– Det byggs otroligt mycket här nu och det behövs mycket arbetskraft. Så om man kommer ner som svensk ingenjör kan man räkna med att få jobb. Det gör också att det finns massor av nationaliteter här, man kommer i kontakt med många olika kulturer och får lära sig många sociala koder. Samtidigt är folk vana vid det och har överseende med skillnaderna.
– Jobbkulturen är också helt annorlunda. Om chefen vill dra in semester, så gör han det. När mina kolleger beställer fel så dras av på lönen. Så det är tufft så sett. Det är också en helt annan kultur när det handlar om vad man säger till sin chef. Man vill helst inte berätta om något är tokigt – och eftersom det är mitt jobb att hitta och rätta till felen som uppstår var det lite kämpigt i början. Men nu fungerar det bra.
– Man får också jobba väldigt hårt här generellt sett, de vet att man bara är här för en kort tid. Själv jobbar jag inte mer än 40 timmar i veckan, jag har ett väldigt flexibelt jobb, men det är inte så vanligt. Min man, som är ekonom, jobbar däremot 80 timmar i veckan. Så det är tufft. Men det är så det är i Kuwait, de passar på att få ut så mycket som de kan av gästarbetarna. They work you to your bones.
Skiljer det sig mellan män och kvinnor, när det gäller jobbet?
– Ja det är klart, man kan inte klä sig eller bete sig hur som helst. Men man får respektera den kulturen man är i. Jag ser till exempel till att alltid täcka knän och axlar. Jag täcker inte håret, däremot. Jag kan inte sträcka fram handen och hälsa på män jag träffar, jag får vänta och se om de gör det. Men jag har jobbat här i tre år nu, vi är åtta olika nationaliteter på företaget och många kommer från patriarkala kulturer, men de respekterar mig. Vi har jättebra arbetsförhållanden.
Vad är bättre med Kuwait än Sverige?
– Jag tycker så mycket om Sverige, så jag skulle säga att inget är bättre här! Men att vara här är ändå ett otroligt spännande äventyr som förhoppningsvis tar bort lite skygglappar, särskilt på barnen. Vi reser också väldigt mycket här, jag och barnen har till exempel varit i Iran och åkt skidor fyra gånger. Det är otroligt vackert i Iran. I höstas var vi i Pakistan och vi har varit i Jemen, Oman och i Damaskus över en helg. Så lär man sig uppskatta Sverige på ett annat sätt, vi gnäller inte över något i Sverige längre.
– Andra skulle nog också säga att vädret är bättre här, det är mycket sol och inga regndagar. Och så är ju Kuwait ett av världens rikaste länder, all sjukvård och all skola är fri och man betalar ingen skatt.
Vad är det sämsta med Kuwait?
– Det är många som kommer hit och jobbar från andra asiatiska länder, som tjänstefolk i princip. Folk jobbar till exempel som bärare. Det är verkligen beklämmande när man ser hur gästarbetarna har det. Samtidigt är de som är här och jobbar lyckligt lottade i sina hemländer, de har möjlighet att skicka hem pengar till sina anhöriga och är väldigt glada för att få vara här. Så det är väldigt dubbelt. En annan konsekvens av att fattiga asiater står i kö för att få komma hit och jobba är att Kuwait inte utvecklas så mycket rent tekniskt.
Hur kan det yttra sig?
– Vi kan till exempel installera kök i ett 20 våningar högt bostadshus. Men i slutet av skedet finns ingen el, eftersom dieselgeneratorerna har stängts av och man ännu inte har satt igång elförsörjningen från nätet. Då bärs allt upp 20 våningar, utan problem. Av bärare. Det är sådant som är svårt att förstå som svensk.
– Men framför allt är det otroligt segregerat mellan kuwaitier och de som är här och jobbar. Det gäller oss västerlänningar också. Annars kan man ibland, märkligt nog, få lite status bara för att man är västerlänning. Men här är vi alla utbytbara arbetare.
Hur ofta är ni i Sverige?
– Vi har åkt hem med barnen de tre senaste somrarna. Och de älskar ju Sverige. Men de får ju också bara se det när det är sol och härligt och alla är lediga – det är det de vet av Sverige. Bävernylonoveraller och slask har de inte fått uppleva riktigt.
Till sist, varför ska man åka till Kuwait och jobba?
– Det vore jättekul om det kom fler svenskar hit, och det är ju ett äventyr! Framför allt, som vanligt när man bor i andra länder, får man perspektiv på saker och ting. Man utvecklar sina värderingar – det är den stora erfarenheten, som jag ser det.
Peter Alestig Blomqvist
