Twitter-revolution. Facebook-revolution. Arabisk vår. Tre namn på den våg av frihetsrörelser som svept över arabvärlden sedan drygt ett år.
Samtidigt: svenska teknikföretag tjänar stora pengar på att hjälpa diktaturers kamp mot oppositionella, med Telia Soneras affärer i Vitryssland som det senaste (men långt ifrån enda) exemplet.
Hur ska man egentligen se på teknik och demokrati?
När det häromveckan uppdagades att Telia Sonera genom sitt dotterbolag Life hjälper den vitryska staten i sina förföljelser av oppositionella var det säkert många som blev upprörda. Och det med rätta.
Men minst lika många svenskar deltog säkert i hyllningskörerna som jublade över hur informationsteknik, i form av sociala medier som Twitter och Facebook, var ett viktigt verktyg för de oppositionella under den arabiska våren.
Även här i Sverige pratas det om teknik som hjälpmedel eller stjälpmedel för demokratin – FRA signalspanar med hjälp av teknik, samtidigt som politikerna kommer närmare väljarna genom sociala medier.
Och så har vi ju Carl Bildt. Som i princip sköter (?) sitt jobb via Twitter. Fast frågan är om det är teknik i demokratins tjänst – eller om hans mikrobloggande snarare blir en sorts mikrodemokrati.
Vi får i alla fall vara glada så länge den verklighetsbild som vårt eget teknikanvändande släpper igenom inte blir så begränsad att vi inte uppfattar hur vårt statligt ägda bolag tjänar pengar på att oppositionella i Vitryssland avlyssnas. Som Ingenjörens krönikör Sara Eriksson skrev om för ett tag sen är det nämligen ingen självklarhet i framtiden. I alla fall inte om den senaste sökmotorstrenden får fäste i hela samhället och smittar av sig på andra teknikområden.
Brukar du inte bry dig om svenska företags aktiviteter i odemokratiska länder? Då behöver du aldrig komma i kontakt med sådana nyheter. Sara berättar bland annat om boken ”The Filter Bubble”, där författaren berättar om hur två av hans vänner fick göra varsin Google-sökning på ”BP”. Den ena fick läsa om miljökatastrofer. Den andra fick investeringstips.
Är en liknande utveckling för tv-nyheter eller dagstidningar på nätet otänkbar, där innehållet anpassas till vem som tittar/läser? Jag vet vad mitt svar på den frågan är. (Tillägg 4 maj: Dagstidningar av den här typen finns visst redan, har jag fått lära mig nu. I alla fall som en app till Ipad).
Personligen hoppas i alla fall jag att en Google-sökning på ”Telia Sonera + diktatur” även i framtiden kommer att leda alla i demokratin Sverige hit – och inte ge några av oss investeringstips om hur vi tar del av pengakakan som företaget bakar på vitryssarnas bekostnad.
Ja, hur ska man se på teknik och demokrati? Tydligt är i alla fall att teknik som i rätt händer kan gynna en demokratisk utveckling, lika gärna kan vara ett vara ett vapen mot demokrati om det hamnar i fel händer – eller utnyttjas på fel sätt. Och det lika mycket i Vitryssland som här i Sverige och resten av världen.
