Nu har skolorna slutat och sommarsemestern närmar sig. En del har redan checkat ut. För oss som fortfarande jobbar och pendlar med kollektivtrafiken några mil om dagen skulle sommarveckorna kunna vara en njutning. Mindre trafik borde innebära kortare köer och kortare restid. Borde. Så är det tyvärr inte. Varje morgon kryper min buss fram på E18 norr om Stockholm. Snigelfarten beror på alla vägbyggen som drar igång så här års. Några startade förresten redan i vintras men arbetet verkar ha avstannat. Är det någon som känner igen synen? Hur många passerar inte dagligen vägbyggen utan vägbyggare? Fikar alla samtidigt eller har alla förflyttats till ett annat vägbygge som är mer brådskande?
Lite irriterad och något senare än planerat kommer jag i morse till jobbet och börjar med att titta igenom posthögen. Ur ett vadderat kuvert ramlar en ny bok ”Inspirerande infrastruktur. Framgångsnycklar i anläggningsprojekt”. Titeln är så oemotståndlig att jag börjar bläddra. Och läsa. En halvtimme senare är jag omvänd. Åtminstone har min syn på anläggningsbranschen blivit betydligt mer nyanserad.
Boken berättar om en rad exempel på projekt som har blivit billigare är planerat och dessutom klara tidigare än planen. Jag ni läste rätt. Bättre, snabbare och billigare. Det handlar i och för sig inte om någon oberoende granskning eftersom boken är utgiven av Trafikverket med stöd från de flesta stora entreprenörer inom anläggningsbranschen. Syftet är just att krossa några av myterna om branschen. Några av dem radas upp i inledningen och jag nickar med ett leende. ”Alla anläggningsprojekt blir försenade och minst tio gånger dyrare för skattebetalarna än vad som ursprungligen är sagt”. ”Konsultbolagen som projekterar och konstruerar verkar inte kunna räkna. De levererar undermåliga riktningar till entreprenörerna. Inte undra på att broarna spricker och vägarna måste byggas om”. ”Anläggningsbranschens entreprenörer är lata och ineffektiva. Om det ska grävas i gatan är det en som gräver och tre som tittar på …”
Nu är jag inte lika säker längre. Jag blev både glad och lite förvånad när jag läste om tio anläggningsprojekt med en sak gemensamt. De har alla överträffat sig själva på olika sätt. Bangården på Malmö Centralstation blev klar i tid och kostade 100 miljoner kronor under budget och Citytunneln under Malmö blev färdig sju månader före utsatt tid och kostnaden kapades med omkring en miljard kronor. I december 2006 sveptes flera hundra meter av E6an och Bohusbanan i Bohuslän bort i ett jordskred. Två månader senare var motorvägen reparerad och strax efter kunde tågen börja rulla på en ny banvall.
Särskilt roligt är det att läsa hur de här lyckade projekten har uppmärksammats nu står modell för andra projekt. Man använder sig av de goda exemplen. Här finns det också många ingenjörer som borde kunna slå sig för bröstet. Ingenjörerna planerar och leder projekten och bör absolut ta åt sig äran av framgångarna. Bra jobbat.
Jag hann inte riktigt hunnit läsa klart men i kväll tar jag med mig boken hem. Det finns gott om tid för läsning på bussen när den långsamt slingrar sig norrut mellan vägbyggena på E18.
