En laptops sociala påverkan

I laptopbranschen är avfallsproblemet ett känt och uppmärkammat problem men hur många vet vilken social påverkan tillverkningen av laptops har? Forskaren Elisabeth Ekener-Petersen vet mer om den saken efter att ha utfört en social livscykelanalys (S-LCA)av en laptop.

I laptopbranschen är avfallsproblemet ett känt och uppmärksammat problem men hur många vet vilken social påverkan tillverkningen av laptops har? Forskaren Elisabeth Ekener-Petersen vet mer om den saken efter att ha utfört en social livscykelanalys (S-LCA)av en laptop.

Elisabeth Ekener-Petersen arbetar på Centre for Sustainable Communications (CESC) på KTH. Hon berättar att idén till att undersöka laptop-tillverkningens sociala avtryck kommer från utvecklingsländerna.

– De undrade om man inte kunde titta på den sociala påverkan från hela leverantörskedjan och inte bara den miljömässiga, exempelvis om barn är inblandade i tillverkningen och hur produktionen påverkar människorna som bor där, säger Elisabeth Ekener-Petersen. Hon förklarar att ett första steg mot en social livscykelanalys (också kallad S-LCA) togs år 2009 då en internationell arbetsgrupp tog fram riktlinjer för hur man ska bära sig åt.

 Vid en S-LCA går det inte att mäta påverkan i siffror på samma sätt som vid en miljöinriktad analys. I stället fick Elisabeth och hennes projektkolleger söka sociala data, både kvantitativa och kvalitativa, om olika länder och sektorer. Utifrån dessa har de sen försökt göra analysen.

– Det blir ganska osäkra data och det är svårt att värdera mänskliga rättigheter, men en möjlighet är att man i framtiden ska kunna använda S-LCA:n som en grund för en produktmärkning och hjälpa konsumenter att välja bra leverantörer till olika produkter, säger Elisabeth.

En social livscykelanalys skulle alltså kunna leda till att företagen förbättrar villkoren för människorna som är inblandade i tillverkningen. Som det ser ut i dag har företagen för det mesta koll på de närmaste leverantörernas påverkan och som bäst kanske till och med tre, fyra led bakåt i leverantörskedjan, men vad som händer längre bak i kedjan har de ofta lite eller ingen information alls om.

Elisabeths och hennes kollegers fokus var att hitta sociala hot-spots i produktionskedjan för laptops. Bland det som dök upp som hot-spots var till exempel arbetsvillkoren vid monteringsfabrikerna i Kina.

Kritiken mot att jobba med sociala livscykelanalysen är att det är svårt att få fram tillförlig information utifrån fakta som många gånger är svår att värdera. Elisabeth håller med om att det finns problem men menar att situationen inte blir bättre av att inte göra något alls.

Elisabeth Ekener-Petersen

– Det är verkligen inte lätt att få tag i information om leverantörskedjan och det kan också vara ett problem att få reda på hur det verkligen ligger till, säger hon och berättar att det händer att när en utomstående kommer till en fabrik för att undersöka arbetarnas arbetsbillkor visar företaget upp en bild som har lite med verkligheten att göra. Friserade siffror i arbetsscheman är ett exempel.

Men trots svårigheterna tycker Elisabeth ändå att det är viktigt att göra sociala livscykelanalyser samtidigt som hon understryker att det verktyget som finns i dag måste utvecklas.

– Det är absolut bra om företagen gör en S-LCA. På så sätt kan företagen lägga sina resurser på de områden där problemen verkligen ligger i stället för att springa på de bollar som media uppmärksammar. Men frågan är om de mäktar med? Vi måste hitta ett sätt att snabba upp och förenkla processen, den här S-LCA:n tog mig ett drygt år att göra.

Projektet med att kartlägga en S-LCA är en tvärvetenskaplig forskning och studien är utförd med finansiering av KTH, Vinnova samt övriga partners i forskningscentret CESC.

Anna Eriksson