Vardagsrasism på jobbet beror ofta på omedvetenhet

Få personer kallar sig rasister men ändå finns rasism på många arbetsplatser. De kan vara skämt, frågor eller val av samtalsämnen. För de som inte hör till normen kan vardagsrasism på jobbet leda till stress och en känsla av att inte höra till.

I slutet av mars firades det kurdiska nyåret. En viktig högtid också för många kurder i Sverige. En av dem är Avan Mirkhan som doktorerar i radiofysik på Chalmers.

”Är det ni som firar med att skjuta vapen rakt upp i luften?” Frågan kom från en kollega.

– Jag vet inte om det var ett skämt eller om det var ignorans på min bekostnad. Jag har varit med om hundratals liknande kommentarer och jag försöker säga ifrån så ofta jag kan, men det går inte alltid, säger han.

Avan Mirkhan har läst civilingenjörsprogrammet i kemiteknik med en master i nanoteknik på Chalmers. Han jobbade några år innan han för två år sedan återvände till för att doktorera i radioastronomi.

”Det antas att jag inte pratar svenska” 

Avans föräldrar är kurder som flydde från Kurdistan till Sverige och han är född och uppvuxen i Kristianstad, vilket tydligt hörs också på hans skånska. Han säger att han sällan utsätts för öppen rasism, men att hans föräldrar inte kommer från Sverige blir han ofta, på olika sätt, påmind om.

Under de tillfällen Avan sökt jobb har arbetsgivare frågat om han har uppehållstillstånd, visum och om han talar svenska flytande. Vissa har varit diskreta i sin frågor, andra mer klumpiga.  

Nu när han undervisar studenter på Chalmers börjar de ofta prata med honom på engelska.

– Det är förstås inte avsiktligt rasistiskt men ändå känsligt och obekvämt. När de ser mig innan jag har öppnat munnen antas det att jag inte pratar svenska. Då händer det att jag svarar på bred skånska, en rolig markör för att göra situationen mindre obekväm, både för dem och för mig.   

Ibland hör Avan Mirkhan också hur professorer pratar om utländska studenter. Om de inte lyckas hitta ett examensarbete riskerar de att avbryta sina studier och återvända hem utan examen.

– Vissa professorer beskriver dem som ”desperata” och därför arbetsvilliga kandidater för examensarbeten på högskolan. Det upplevs manipulativt, ett tydligt försök att utnyttja dem i en utsatt situation.

Jargongen är sällan uttalat rasistisk men att de personer man pratar om i tredje person kommer från andra länder har betydelse. Studenter från Kina är på ett visst sätt de från Indien på ett annat.

”Du är inte som dom, du sköter dig bra”

Avan Mirkhans upplevelser är långt ifrån unika. I den nysläppta boken Vi är barnen till invandrarna finns många berättelser om vardagsrasism. Bokens huvudförfattare är civilingenjören Fatima Essaidi, född i Sverige av föräldrar från Irak. Boken bygger på berättelser från 23 personer – alla barn till invandrare – som delar sina erfarenheter av att leva i Sverige.  En av dem är just Avan Mirkhan.

–  Jag är född i Sverige men andra ser mig inte som svensk. Det har jag förstått sedan jag hörde ”du är inte som dom, du sköter dig bra” redan i grundskolan. Det är sagt i all välmening men det finns också ignorans i det. Jag behöver konstant positionera mig själv och kompensera för situationer som känns oklara, känsliga eller ansträngda.

”De flesta är helt omedvetna”

Det finns flera undersökningar som visar att den extra stress som personer i minoritetsgrupper upplever på grund av vardagsrasism och diskriminering ökar risken både för fysisk och psykisk ohälsa.

Det är en värld som Fardowsa Hirsi Ali inte vill leva i och därför har hon valt att arbeta för förändring. Hon växte upp i Göteborg, har ett fackligt engagemang i Vision och föreläser om rasism som en arbetsmiljöfråga.

– De flesta är inte medvetna om att rasism förkommer i vardagen på arbetsplatser. Men utgår från sina egna erfarenheter, menar inget illa men saknar kunskap om hur vissa frågor, kommentarer och beteenden påverkar personer som inte tillhör normen.

Ett ord som ofta används för vardagsrasism är mikroagressioner, till synes små frågor och handlingar som kan samlas på hög och leda till psykologisk stress.  

Ett exempel är frågan ”Var kommer du egentligen ifrån?” Den signalerar att personen inte betraktas som ”äkta” svensk. Ett annat är att kommentera att en person pratar ”bra svenska”. Det antyder att det är oväntat av någon som inte uppfattas som ”svensk”.

– Det är få som säger att de är rasister men många möter rasism överallt i samhället, även på arbetsplatser. Vi behöver se mönstren och förstå att vi är en del av det, medvetet eller omedvetet, säger Fardowsa Hirsi Ali.

Hon har arbetat inom äldreomsorgen och kan rada upp exempel på vardagsrasism: att hennes kompetens ifrågasätts, att omsorgstagarna inte tror att hon kommer från hemtjänsten och inte vill att hon kommer in i deras bostad.

– Rasism i arbetslivet uppmärksammas ofta inte på samma sätt som andra arbetsmiljöproblem. Medan exempelvis oönskad beröring tas på allvar och rapporteras saknas ofta både språk och rutiner för att identifiera och hantera rasism. Många händelser passerar utan att synliggöras.

”Det största hindret är att vi inte undersöker” 

Fardowsa Hirsi Ali menar att arbetsplatser är bra platser att börja arbetet mot vardagsrasism. Lagar ska ge ett skydd mot rasism och diskriminering och främja en bra arbetsmiljö.  Men lagarna i sig kan inte förändra och därför måste arbetet mot rasism ske på arbetsplatserna.

– Ett hinder är att arbetsgivare ofta saknar ett systematiskt sätt att undersöka om rasism förekommer. Genom att ställa frågor om bemötande, jargong och inkludering kan vi förstå och åtgärda problemen. Vi måste prata om vardagsrasismen för att se den.

5 råd till fack och arbetsgivare

Myndigheten för arbetsmiljökunskap har undersökt vilken roll etnisk bakgrund, hudfärg och religion eller annan trosuppfattning har för risken för att drabbas av arbetsrelaterad stress och annan ohälsa.   

Rapporten som överlämnades till regeringen i januari 2025 ger fem råd för hur arbetsgivare kan förebygga vardagsrasism.

1. Tillhandahåll mentorsstöd, handledning och liknande stödjande åtgärder.
2.  Genomför regelbundna mätningar, utvärderingar och enkäter kring de aktuella frågorna.
3. Arbeta aktivt med att skapa ett inkluderande arbetsplatsklimat med jämlika villkor för alla.
4. Etablera ett tydligt och aktivt ledarskap kring arbete för inkludering och jämlikhet.
5. Genomför systematiska utbildningsinsatser.