Flera svenska lärosäten är kritiska till avgiftssystemet för utomeuropeiska studenter. Förutom färre internationella studenter leder systemet också till stora administrativa kostnader.
Flera svenska lärosäten är kritiska till avgiftssystemet för utomeuropeiska studenter. Förutom färre internationella studenter leder systemet också till stora administrativa kostnader.
Det framgår i Högskoleverkets* rapport Andra året med studieavgifter- lärosätenas erfarenheter. Avgiftssystemet, som infördes höstterminen 2011, går ut på att studenter som kommer från länder utanför EES och Schweiz och som inte studerar inom ramen för ett utbytesavtal ska betala sina studier i Sverige.I rapporten har Högskoleverket undersökt hur lärosäten med avgiftsskyldiga studenter har hanterat det nya systemet och vilka konsekvenser avgifterna har fått för exempelvis kursutbud och antal antagna.
Och det visar sig att avgifterna ännu inte har medfört några större intäkter för skolorna utan i stället inneburit stora administrativa kostnader. Arbetet med avgifter, stipendier och relaterade processer som tillkommit på grund av avgiftsinförandet upplevs vara mycket stort i förhållande till de förhållandevis få betalande studenterna. Också återbetalningar av studieavgifter har tagit mycket tid för lärosätena då flera studenter som har registrerat sig och betalat in sin studieavgift sedan inte har påbörjat utbildningen.
I rapporten framkommer att det är de mindre högskolorna som har förlorat flest utomeuropeiska studenter och studieavgiftssystemet har också gjort att universiteten och högskolorna nu måste lägga mer resurser på att marknadsföra sina internationella utbildningar. Lunds universitet lyfts fram som ett universitet som under flera år har gjort internationella satsningar och de ligger också högst bland antalet nyantagna utomeuropeiska studenter bland de 35 lärosäten som är med i rapporten. År 2011 fick Lunds universitet 576 nyantagna utomeuropeiska studenter och 2012 låg antalet på 595.
Linköpings universitet är en av de universitet som i och med avgiftssystemet har tappat många studenter. År 2010, innan avgifterna infördes, hade de 538 nyantagna studenter, 2011 var de 185 och 2012 låg antalet på 260.
– Det stora tappet kommer från programstudenter, säger Eva Lena Rodriguez som är anställd för att marknadsföra Linköpings universitets internationella program. Hon är inte förvånad att antalet studenter har sjunkit, från att tvååriga ingenjörsmasterprogram tidigare varit gratis kostar det nu 140 000 kronor per år att gå utbildningen. Till det tillkommer en anmälningsavgift på 900 kronor. Men trots att det just nu ser lite mörkt ut har Eva Lena goda förhoppningar att studenterna med tiden kommer att bli fler.
– Universitetet har väldigt nöjda studenter vilket bland annat Studentbarometerns mätningar visar. Vi har labbar av högsta kvalitet, moderna program och boende av hög kvalitet men vi behöver visa det här mer, säger Eva Lena och förklarar att universitetet nu lägger stort fokus på att marknadsföra sig.
På frågan vad avgiftssystemet kan leda till svarar Eva Lena Rodriguez att det kan innebära att vi får en fattigare studiemiljö med klassrum med enbart svenskar och européer.
– Och på sikt tappar Sverige talang. Med färre sökande blir det också svårare att välja de duktigaste studenterna, säger hon.
I gårdagens tidning Östgöta Correspondenten säger Linköpings universitets rektor Helen Dannetun att de svenska lärosätena saknar ett generöst statligt stipendieprogram för att kunna attrahera de bästa studenterna.
– Här har det skjutits till pengar för kommande år, men det är för lite, säger hon.
Hon är också kritisk till att avgiftsystemet inte följdes av en ordentlig satsning på internationell marknadsföring.
– Där alla våra viktiga konkurrensländer pumpar in betydande belopp är den svenska satsningen i stort sätt obefintlig.
* Den 31 december 2012 lades Högskoleverket ner och i stället har två nya myndigheter bildats Universitets- och högskolerådet samt Universitetskanslerämbetet.
Rapporten Andra året med studieavgifter- lärosätenas erfarenheter hittar du här.
Läs Helen Dannetuns uttalande i Corren här.
Anna Eriksson
