Många teknologer satsar järnet på att få höga betyg. Det är knappast fel, men Victor Elm som läser tredje året på energisystem på Mälardalens högskola i Västerås, tror ännu mer på en annan faktor: kontakterna.
Victor Elm ser inte betygen som det viktigaste när det gäller att hitta det bästa jobbet. Som tredjeårsstudent på Mälardalens högskola i Västerås försöker han redan skaffa kontakter som så småningom ska kunna leda in på ett jobb.
– Jag har alltid haft ett driv att engagera mig i saker. Då träffar man folk också. Och när jag flyttade hit från Uddeholm i norra Värmland, kände jag bara en person. Då måste man knyta nya kontakter. Många studenter är helt inriktade på att skaffa bra betyg, men jag tror att det är minst lika viktigt att man syns och hörs.
Victor tror att höga betyg kan hjälpa till att få komma till en intervju. De kan också vara bra i två särskilda fall: för utlandsstudier och för att komma in på traineeprogram. Men om man väl kommer till intervjun är det knappast längre betygen som det handlar om. Då är andra meriter runtom snarast mer värda. De visar på ett engagemang.
Victor försöker leva som han lär. Förutom att vara klassrepresentant jobbar han vid sidan av studierna som studentambassadör. Som sådan får han vara med om att besöka gymnasieskolor, mässor och andra evenemang och berätta vad det innebär att studera på högskolan. Han sitter även med i branschrådet, ett kontaktorgan mellan högskolan och näringslivet som syftar till att förbättra utbildningen. Där träffar studentrepresentanterna personer med höga befattningar från flera olika företag i närregionen. Victor är också med i ett mentorprogram. Han träffar sin mentor en gång i månaden
– Som studentambassadör träffar jag nästan bara folk som är drivna och nätverkar. Men i klassen önskar jag att det vore fler, främst för deras egen skull. Jag tror att det handlar ganska mycket om att halka in på bananskal, och då är det bra om det finns många bananskal att halka på.
Det visade sig att hans fotbollstränare hade gått samma utbildning som Victor. Det är en kille med samma utbildning och med fem års arbetslivserfarenhet. Även han har blivit lite av en informell mentor för Victor.
Alla har kanske inte samma driv att engagera sig i allting, men Victor tror att det kan vara viktigt att bli igenkänd.
– Gå på de evenemang som skolan och studentkåren anordnar. Dit kommer energiföretag för att träffa oss och praata om framtiden. De som kommer hit är ofta sådana som har pluggat här förut.
Han nämner pubar och mässor dit företagsrepresentanter kommer för att knyta kontakter.
– Det är väl investerad tid att gå dit, även om man kanske känner att det inte ger något för stunden att vara där så kan det ge mycket i det långa loppet. Det gör att man blir igenkänd.
Victor blev nyligen uppringd av ett företag som var intresserat av att anställa honom på deltid, trots att han bara är på tredje året – mitt i utbildningen.
Sture Henckel
På min arbetsplats behöver vi duktigt folk som lagt sin energi på att lära sig så mycket som möjligt under utbildningen (och därmed fått bra betyg). Glidartyperna får säkert jobb någon annstans, men inom de högteknologiska sektorerna har vi inget plats för facebook-junkies med treor i matte.
Jag jobbar som utvecklingschef och har rekryterat upp emot 15 personer. Ingen av dem har fått jobbet genom kontakter. Flera av dem har, trots bristfälliga meriter, fått komma till intervju tack vare höga betyg. Höga betyg är för mig ett kvitto på att man har lätt att lära, och för vissa tjänster är det viktigare än erfarenhet eller social kompetens.
Än så länge har jag inte blivit besviken när jag har anställt någon på grund av bra betyg. Men det krävs förstås att det även ”klickar” under intervjun.
Känns som att det beror rätt mycket på vilket jobb man siktar på. Låter som Viktor i artikeln siktar på ett chefsjobb där kontakter och meriter/erfarenheter kan vara en mycket god hjälp på vägen.
Dock om jag som företagare ville ha en fysiker som skulle sitta och räkna på saker så skulle jag troligtvis inte välja någon som har 3:a i samtliga matte- och fysik-kurser. Men det kanske bara är jag som tänker så?
Läser man på högskola i V-ås så har man väl inte så många andra möjligheter. Artikel som kan ha giltighet på högskolor, men främst på de mindre prestigefulla så som BTH…
Först vill jag bara säga lycka till!
Kanske är någon intresserad av min erfarenhet rörande detta område. Jag är utbildad datoringenjör. 31 år gammal, arbetat med systemutveckling sen 2007 efter att jag lämnade högskolan.
Ang. betyg så föredrar vissa företag att du har höga betyg medan andra kan se det som tecken på bristande social förmåga. Vilket är lustigt eftersom jag tror vi alla vet att det ligger i personen oavsett betyg. Dock är en avklarad utbildning en form av kvalitetsstämpel som alla företag uppskattar.
Mina första fyra år gjorde jag som IT konsult på ett företag som inte efterfrågade mina betyg. De gick helt på intervjun.
Därefter arbetade jag för ett försäkringsbolag som i rekryteringsprocessen efterfrågade mina betyg men jag tror inte de spelade någon större roll. Dock kan det knappast ses som negativt att ha hyfsade eller bra betyg. Här var det tidigare erfarenheter, tankesätt och vilja som jag uppfattade som viktigt.
På inget av dessa företag hade jag någon personlig kontakt. Det första sökte jag och det andra blev jag ”head huntad” till.
Min tredje anställning som jag påbörjar om en vecka blev jag dock rekryterad till av en person jag haft lite kontakt med under arbetstid. Detta är alltså första gången jag tagit ett jobb där en kontakt har varit med i bilden.
Kontakter är bra, de skall inte underskattas alls. Jag vill dock lyfta fram att man kan klarar sig mycket bra ändock för att ta sig in på arbetsmarknaden eller för att hitta nya möjligheter och utmaningar.