Den svenska modellen för lönebildning fungerar och har levererat reallöneökningar sedan slutet av 90-talet. Men det finns problem som hotar att spräcka den om parterna inte ser upp.
– Vad gör de fackliga organisationerna, vad gör arbetsgivarna för att hjälp till och lösa läget, undrade Allan Larsson före detta socialdemokratisk minister bland annat, när han som en av inledningstalarna på Medlingsinstitutets årliga konferens om lönebildning gav en historisk exposé över svensk lönebildnings utveckling under de senaste 50 åren.
– I början av 90-talet hade vi ingen arbetslöshet och åtta procents inflation, i dag har vi åtta procents arbetslöshet och ingen inflation. Regeringen har svårt att få igenom sin budget och Riksbanken vet inte vad den ska göra. Nollränta är inte en politik, det är en signal om att något annat måste till. Vad säger arbetsmarknadens parter? På samma sätt som ni gick ut och tog ansvar för att det blev ett industriavtal för 25 år sedan bör ni i dag ta ansvar för svensk ekonomi.
Arbetsmarknadens parter som under dagen satt i olika paneler konstaterade att lönebildningsmodellen med avtal och utan större statlig inblandning fungerar bra. Industriavtalet hade lyckats med det som var meningen – att leverera reallöneökningar, att avpolitisera lönebildningen och säkra konkurrenskraften. Samtidigt varnade flera för att det finns problem – att modellen måste ses över och anpassas. Sifferlösa avtal, globaliseringen och stora löneskillnader mellan olika grupper på arbetsmarknaden var några bekymmer som deltagarna, bland andra Göran Arrius, Saco, såg.
– Skillnaden mellan högavlönade privatanställda killar och lågavlönade offentliganställda tjejer är något jag tror att vi måste fundera runt. Lönebildning-smodellen har tjänat oss mycket väl men det är mycket i omvärlden som har förändrats och vi behöver tänka till för att se till att den fortsätter att fungera. Inom Saco har vi många gruppen som inte alls får den löneutveckling som en lång akademisk utbildning förtjänar.
Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO, instämde och sa att det inom LO finns stora grupper med medlemmar som är mycket missnöjda med sin löneutveckling.
De sifferlösa avtalens utbredning menade både Jan-Peter Duker, före detta chef för Almega, LO:s Torbjörn Johansson och TCO:s Eva Nordmark att man bör se upp med. De såg i processavtalen en önskan att komma förbi märket, den konkurrensutsatta exportindustrins normerande roll och menade att den enda anledningen till att vissa avtal är utan siffra är att man vill försöka få ut mer än märket. Carola Lemne, ordförande i Svenskt Näringsliv, höll inte med.
– Alla avtal kan missbrukas oavsett konstruktion. I dag är Sverige i många avseenden mer beroende av efterfrågan i Tyskland än den i Sverige och det behöver vi inse. Att alla accepterar att exportindustrins konkurrenskraft är grunden för vår välfärd är mycket viktigt. Men hur det påverkar lönebildningen beror inte på avtalskonstruktionerna utan på vilken uppslutning vi lyckas skapa runt modellen.
Jenny Grensman
