Livet har flyttat ut på nätet – det är ju ingen nyhet. När jag blev bonusfarmor kunde vi följa händelserna via facebook. Glada bilder av en ännu inte nybliven fader och en trött kämpande mamma i bakgrunden. Då var jag glad att det inte var jag som skulle klämma fram bebisen!
Många av mina vänner har också prövat sin lycka på nätet när vardagen inte erbjuder det som krävs. Jag menar att de har mött sina kärlekar med hjälp av olika datingsajter. Och det är betydligt vanligare och mindre kufiskt än det var att annonsera efter en partner i min ungdom. Jag minns hur jag med intresse brukade läsa de där sidorna med önskningar om mysiga skogspromenader och ordnad ekonomi. Ej rökare.
Mellan min barndoms kryptiska formuleringar och dagens dating ligger oceaner av tid när det privata har blivit allt mer publikt. Algoritmerna har tagit över det privata precis som de antas ta över arbetslivet. Robotarna tar över. Kanske. I veckan blev jag bjuden på en försenad födelsedagslunch av en god vän från ett stort svenskt industriföretag. Dessutom presenterades jag med en liten modell av företagets minsta industrirobot. Det var nog den originellaste och minst väntade födelsedagspresent jag någonsin fått och jag berättade
det som en kul grej för en väninna samtidigt som jag demonstrerade den lilla orange modellen. Hon förstod inte det roliga. Istället rynkade hon bekymrat pannan och sade eftertänksamt: Du tror inte att han ville något annat? Nej jag är helt övertygad om att han inte ville något annat men det är en intressant tanke. Efter skärmens platta och charmlösa presentation av potentiella kandidater kanske det blir nästa steg – en raggningsprogrammerad robot som gör att du snabbt kan beta av urvalet. Fast då kanske den ska var lite mer designad än min nya kompis i orange plast.
