Pensionsavgångar kan göra bristen på verksamma arbetsmiljöingenjörer akut redan om fem år, enligt en svensk förening som samlar yrkesgruppen. Röster höjs för fler utbildningsplatser, men också för införandet av ett kompletterande yrke.
En arbetsmiljöingenjörs uppgift är att ta ett helhetsgrepp om den fysiska och psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatserna, att kunna identifiera arbetsmiljörisker och bidra till att rätt åtgärder sätts in för att förebygga ohälsa. Det kan innebära att initiera och driva på det förebyggande arbetsmiljöarbetet, hjälpa till att tolka lagar, följa upp tillbud och olyckor eller planera utbildningar och sköta kontakt med myndigheter. I en debattartikel i tidningen Arbetarskydd (Arbetsmiljön kräver experter – kommer de att finnas?) varnar bland andra Tanja Vaara, styrelseordförande i föreningen FTF arbetsmiljö, för att antalet arbetsmiljöingenjörer kan vara hälften så många som i dag redan om fem år.
Siffrorna är hämtade från en enkät som FTF arbetsmiljö genomförde bland sina knappt 400 medlemmar förra året, en förening som består av bland annat arbetsmiljöingenjörer och skyddsingenjörer. Det visade sig att två av tre verksamma arbetsmiljöingenjörer var över 50 år gamla och att var fjärde av de strax över 300 personer som hade svarat på enkäten var mellan 60 och 65 år gamla. Samtidigt som arbetsmiljöingenjörernas kompetens enligt både föreningen och lärosätena ska vara eftertraktad på arbetsmarknaden, utbildas färre nya än vad som går i pension. Inte bara antalet utexaminerade arbetsmiljöingenjörer behöver öka, utan också arbetsmiljöingenjörernas kompetens, anser Tanja Vaara.
– Har man inte arbetsmiljöingenjörer på arbetsplatser, personer som verkligen brinner för den uppgiften, är risken att olyckor kommer att öka, säger hon.
Det kan råda viss förvirring kring begreppet arbetsmiljöingenjör. Enligt FTF arbetsmiljö styrelses definition ska framtidens arbetsmiljöingenjörer ha gått en universitets- eller högskoleutbildning, eftersom arbetsmiljöingenjörens roll blir allt mer komplex. Men det finns också en tvåårig Yh-utbildning för arbetsmiljöingenjörer vid Folkuniversitetet, som startade i Göteborg hösten 2013. Det är ingen ingenjörsutbildning i formell mening, men ska enligt Jan-Olof Levin, professor vid Umeå universitet och en av initiativtagarna till utbildningen, följa det format som den tidigare arbetsmiljöutbildningen vid numera nedlagda Arbetslivsinstitutet hade och förklarar därför varför utbildningen heter som den gör.
Jörgen Eklund, professor vid KTH och suppleant i FTF arbetsmiljö ser ett behov av både den arbetsmiljöutbildning som ges vid universiteten i dag, med minst tre års akademisk grundutbildning plus ett fjärde år med arbetsmiljöspecialisering, och en utbildning som en tvåårig variant som skulle utbilda arbetsmiljötekniker. Den högre utbildningen motsvarar beteendevetarnas, sjuksköterskornas och sjukgymnasternas och ska därför göra yrkesgrupperna mer jämställda i sitt samarbete.
– Det finns ett stort behov av båda typerna av utbildningar och jag ser det inte alls som någon fråga om konkurrens mellan dem. Vi måste utbilda för branschens behov och just nu finns det ett stort behov av både arbetsmiljöingenjörer, som har en magisterutbildning, och arbetsmiljötekniker som har gått en kortare utbildning, säger han.
Även Tanja Vaara tycker att det behövs andra arbetsmiljökompetenser än enbart de som arbetsmiljöingenjören har, i form av mättekniker och andra stödfunktioner, liksom forskare. Högt på önskelistan ligger dock att antalet utbildningsplatser för arbetsmiljöingenjörer utökas på högskolorna, och att fler kurser öppnas upp så att de bli fristående.
– Det behövs både för påbyggnad, men också kompetensutveckling. Det skulle vara bra med ett doktorandprogram inom arbetsmiljöingenjörsutbildningen. Får man forska kan man hänga med i utvecklingen och även vara ledande i utvecklingen, samtidigt som ett forskarprogram är en nödvändighet för att skapa experter i Sverige och inte alltid enbart behöva förlita sig på utländsk forskning.
Ania Obminska
M.t.p. enkäten och den information jag får av olika personalrekryterare är att tillgången på Arbetsmiljöingenjörer är väldigt olika. När det gäller utannonserade tjänster får jag till min vetskap att ”ingen har sökt tjänsten” till att ”många har sökt och att det varit svårt att välja”. Precis som kommenterats här i detta forum kan man fråga sig om företagen har rätt kravbild på Arbetsmiljöingenjören. Beroende på företagets arbetsmiljöpolitik kan jag förstå att kraven är i nivå med den arbetsmiljöpolitik och kunskap om arbetsmiljö som finns i företagen. Man förstår därmed att vetskapen om AML och kännedomen i AFS kan vara synnerligen dålig eller helt obefintlig i många fall. Har företaget management och personal som saknar elementär kunskap blir urvalet därefter.
Hej Anders,
Jag skriver här bara för att du ska veta att jag sett och att jag också kommer att se till att mina styrelsekollegor får ta del av din kommentar.(dvs så att du vet att din kommentar hittade hem :) ).
Tack!
MVH
Tanja
Enligt Arbetsmiljölagen 3 kap, 6 §, ska byggherren utse en byggarbetsmiljösamordnare för planering och projektering tidigt i byggprocessen. Jag ser tyvärr väldigt ofta att detta inte fungerar – man väljer en av de projekterande konsulterna till detta uppdrag, vilken saknar arbetsmiljökompetens och ofta bara har en dags utbildning (för att få ett BAS-P-diplom) för detta uppdrag. Dett borde skötas av erfarna arbetsmiljöingenjörer – en sådan kan med några få timmars konsultinsats identifiera de problem som finns eller kan uppstå (talar ev egen erfarenhet). FTF borde bearbete byggherrar och byggherreorganisationer, t ex SKL