Foto: Wikimedia commons
Efter särskilda satsningar på 47 miljoner kronor till jämställdhetsarbete i högskolan finns det fortfarande stora brister. Informella beslutsvägar, normer som är svåra att bryta och bristande engagemang från ledningen är några förklaringar till att förändringarna går långsamt.
Efter särskilda satsningar på 47 miljoner kronor till jämställdhetsarbete i högskolan finns det fortfarande stora brister. Informella beslutsvägar, normer som är svåra att bryta och bristande engagemang från ledningen är några förklaringar till att förändringarna går långsamt.
För fem år sedan tillsatte regeringen Delegationen för jämställdhet i högskolan. Uppdraget var att stödja insatser och föreslå åtgärder för att öka jämställdheten i högskolan. 47 miljoner kronor fördelades på 37 jämställdhetsprojekt inom olika områden. I november i år presenterade Universitets- och högskolerådet, UHR, en kartläggning av insatserna.
UHR:s slutsats är att lärosätena har kommit olika långt när det gäller jämställdhet. Några lyfts fram i slutrapporten som goda förebilder, bland andra Lunds universitet och Uppsala universitet. Andra, framför allt de som domineras av tekniska, naturvetenskapliga och konstnärliga utbildningar har fortfarande mycket att göra.
UHR sammanfattar sin kartläggning med några åtgärder som är nödvändiga för att påskynda jämställdhetsbetet inom högskolan.
* Beslutsvägarna inom akademin bör ses över – tydliga riktlinjer och rutiner som ger transparens inom alla processer i akademin.
* Det ska vara möjligt att kombinera en akademisk karriär med privatliv.
* Fördelningen av arbetsuppgifter i akademin bör jämställas så att både kvinnor och män kan avancera i forskarsystemet.
* Det är viktigt att utmana det rådande forskaridealet.
* Det är viktigt att ifrågasätta akademins självbild som en strikt meritokratisk organisation.
Aleksandra Sjöstrand
– Den sista punkten är kanske den allra viktigaste, att akademin måste förstå att den inte är helt meritokratisk. Vi behöver sticka hål på ballongen och erkänna att normer och informella nätverk påverkar karriärmöjligheterna inom högskolan, säger Aleksandra Sjöstrand, ansvarig för kartläggningen på Universitets- och högskolerådet.
Hon tycker att kvaliteten på projekten har varit skiftande men satsningen har ändå varit viktig.
– Det är alltid problematiskt att nå varaktiga förändringar genom att stödja enskilda projekt, men ibland kan det vara ett bra sätt att komma igång, minst på de högskolor som inte har jobbat så mycket med jämställdhetsfrågor tidigare.
Hon tror att projekten generellt skulle ha kunnat få en större betydelse om några krav hade ställts på högskolorna.
LÄS MER
Läs UHR:s kartäggning av projekten som finansierats av Delegationen för jämställdhet i högskolan. Jämställdhet i högskolan – ska den nu ordnas en gång för alla?
– Det borde ha funnits krav på att högskolorna redogör för hur resultaten ska integreras i det långsiktiga jämställdhetsarbetet. Hade man dessutom krävt en motfinansiering, att mottagarna delfinansierade projekten, hade det sannolikt funnits ett större intresse för att nå resultat och att omsätta dem i konkreta åtgärder, säger Aleksandra Sjöstrand.
Hon konstaterar också att majoriteten av projekten handlade om ojämställda villkor inom akademin. Bara nio projekt handlade om könsbundna utbildningsval.
– Grunden för den sneda könsfördelningen bland de anställda på högskolan läggs redan grundskolan och resultatet blir en könsuppdelad gymnasieskola som sedan påverkar ungdomarnas utbildningsval. Högskolorna ansvarar inte själva för den här ojämna könsfördelningen. De kan i viss mån göra mer för att både killar och tjejer ska identifiera sig med dem som jobbar inom yrket, men de stora insatserna måste göras i grundskolan, säger Aleksandra Sjöstrand.
Karin Virgin
läs mer
Projektet Från ord till handling på KTH var ett av de 37 projekt som fick stöd av Delegationen för jämställdhet i högskolan.
