Efter den senaste finanskrisen omfattas en mindre del av arbetskraften på global nivå av kollektivavtal. Men det finns länder där trenden har gått i motsatt riktning.
Efter den senaste finanskrisen omfattas en mindre del av arbetskraften på global nivå av kollektivavtal. Men det finns länder där trenden har gått i motsatt riktning.
läs mer
Internationella arbetsorganisationen ILO är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor.
När Internationella arbetsorganisationen ILO tittar närmare på effekten av den senaste finanskrisen på global nivå visar det sig att andelen arbetstagare som omfattas av kollektivavtal har sjunkit med i genomsnitt 4,6 procent mellan 2008 och 2013. Den fackliga anslutningsgraden i de 48 länder där detta jämfördes hade också sjunkit, med i genomsnitt 2,3 procent. De länder som drabbades hårdast av finanskrisen; Grekland, Cypern, Irland, Lettland, Portugal och Rumänien, är också de länder där den andel av arbetskraften som omfattas av kollektivavtal har sjunkit mest. Enligt ILO bero detta bland annat på att nationella och generella överenskommelser har fått stå tillbaka i dessa länder-
Utvecklingen i de nordiska länderna åren 2008–2013 skiljer sig åt lite (se grafik nedan). I Sverige var den fackliga anslutningsgraden 68,3 procent år 2008. Siffran sjönk något, till 67,7 procent, fem år senare. Andelen svenskar som omfattades av kollektivavtal 2008 var 91 procent. Även denna siffra hade sjunkit något 2013, till 89 procent, enligt siffrorna från ILO. Finland hör till de länder där utvecklingen har gått åt motsatt håll, tack vare att man har skrivit på nationella överenskommelser, uppger ILO.
Frankrike, Kanada, Belgien, Österrike och Italien hör till de länder där kollektivavtalen har omfattat ungefär en lika stor andel av arbetskraften 2008 som 2013. En förklaring som ges till denna stabilitet är att länderna har haft regeringar som stöttar förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, bland annat i form av lagstiftning.
En av slutsatserna i ILO:s rapport är att staten har en viktig roll när det handlar om att uppmuntra förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter lyfts också fram som något centralt för att verka inkluderande och för att säkerställa social rättvisa.
Ania Obminska