Veta mer, kunna mer och göra mer är ledorden i Sveriges Ingenjörers inspel till regeringens kommande proposition för forskning, högre utbildning och innovation.
I dagarna överlämnade Sveriges Ingenjörer sin skrift till regeringen. Med skriften vill förbundet trycka på vikten av att se till individens villkor och förutsättningar i utformandet av en kunskapssektor som inkluderar allt från universitet, högskolor och näringslivsforskning till forskningsinstitut.
Sveriges Ingenjörer menar att regeringens proposition måste omfatta både offentlig och privat finansierad forskning och utveckling där samverkan mellan akademin och omgivande samhället är den viktigaste faktorn för att förbättra utbildning och forskning i Sverige.
– Jag tror att det bästa sättet att överföra kunskap mellan olika sektorer i samhället är genom att personer förflyttar sig. När man får möjligheten att jobba i en ny miljö så förstår man de nya villkoren på ett helt annat sätt, säger Laila Abdallah, utredare på Sveriges Ingenjörer.
Hur ska man göra forskningsmiljön mer attraktiv?
– Vi måste skapa bättre villkor för forskare och lärare på högskolan, särskilt anställningsvillkoren. Det är många forskare som sitter på visstidsanställningar och det kan de göra upp till 60 års ålder. För mig är det helt galet att utsätta anställda för den typen av arbetsvillkor. Jag förstår att forskare lämnar akademin. Vi på Sveriges Ingenjörer vill ha trygga anställningar inom akademin precis som i övriga arbetslivet, säger Laila och fortsätter:
– Sedan måste man satsa på tydliga karriärvägar, så att man vet vad som gäller för att kunna avancera inom akademin. Förutom forsknings- och undervisningsmeritering behöver man sätta upp kriterier för god samverkan.
Högskolan har tidigare varit den självklara arbetsplatsen för forskarutbildade, men nu finns det många med forskarutbildning som hittar andra spännande uppgifter utanför universiteten. Man tappar duktiga medarbetare på grund av att akademin inte har tillräckligt bra villkor, förklarar Laila.
Varför är det viktigt med samverkan?
– Det är viktigt att det finns god rörlighet av personer mellan universitetet eller högskolan och omgivande samhället. Det är den enskilt bästa förutsättningen för att överföra kunskap mellan olika arbetsplatser. Jag vill också slå ett slag för utbildningssamverkan. Studenterna är en otroligt viktig resurs i kunskapsöverföringen mellan lärosäten och företag eller organisationer. Samverkar lärosätena bra med det omgivande samhället så ser man också var behoven finns. På så sätt kan universiteten och högskolorna tillgodose de behov som finns, men också öka den egna kunskapsutvecklingen. Jag tror att man därför måste bryta de höga murarna runt universiteten, säger Laila.
Sandra Forsvik
Jag tror att ”bättre villkor” tyvärr stärker murarna mot näringslivet ännu mer. Idag är det i princip omöjligt att ”komma tillbaka” till ett universitet om du väl lämnat av den ena eller andra orsaken: har en inte med sig egna forskningsmedel är en inte intressant att anställa annat än för undervisning. Och det är bara universitet och högskolor (och institut) som kan söka forskningmedel. Det är upp till ansvarig professor att själv avgöra om den är intresserad att agera ”målvakt” åt en person ”utifrån” som vill ansöka om medel för egen forskning.
Med tryggare anställningar och en förtydligad karriärtrappa (som vissa universitet faktiskt redan har infört) är kravet på långsiktig finansiering mycket tydlig och det gör att det i princip är omöjligt att komma in i systemet igen om en lämnat det. Jag tycker att SI skulle kunna lobba att forskare anställda i näringslivet ska kunna söka forskningsmedel med 100% täckningsgrad för sig själva för att då lättare kunna bedriva forskning och för att på egna meriter göra sig intressant för en koppling till en forskagrupp.