Anställda som inte vågar kritisera sådant som inte fungerar på jobbet kan drabbas av stress och utbrändhet, enligt en avhandling vid Roskilde universitet.
Bild: volkovslava/Thinkstock
Anställda som inte vågar kritisera sådant som inte fungerar på jobbet kan drabbas av stress och utbrändhet, enligt en avhandling vid Roskilde universitet.
läs mer
Mer om avhandlingen hittar du här.
Stress och utmattningsdepression kan bli konsekvensen av att anställda inte vågar kritisera till exempel tidspress och motsättningar på jobbet. Detta enligt en avhandling av Pelle Korsbæk Sørensen vid Roskilde universitet som har studerat 1 700 medlemmar i Dansk Magisterforening, som organiserar personer med en master- eller doktorsexamen.
– Bland anställda som utövar självcensur på jobbet är det statistiskt sett en högre andel som upplever negativ arbetsrelaterad stress än bland dem som inte ägnar sig åt självcensur, säger Pelle Korsbæk Sørensen till nyhetsbrevet A4.
Pelle Korsbæk Sørensen kallar det för moralisk stress, när anställda inte upplever ett tillräckligt tryggt klimat för att kunna ta upp sådant som inte fungerar.
– Moralisk stress är en term som används i internationella studier om sjuksköterskor, som nu används bredare. Kort sagt, det sker när de anställda är begränsade även i sina åsikter om viktiga frågor i sitt arbete. Anställda kan till exempel känna sig maktlösa eller vara rädda för repressalier, förklarar Pelle Korsbæk Sørensen för nyhetsbrevet A4.
Han beskriver det som en tryckkokare. Att hålla inne med sin kritik tills trycket blir för stort. Då kan man börja må psykiskt dåligt och bli utbränd. Men viktig kunskap riskerar att gå förlorad om anställda inte vågar kritisera, menar Pelle Korsbæk Sørensen.
– Det är inte särskilt smart för en offentlig arbetsplats om de anställda av rädsla för repressalier eller att stämplas som gnälliga avstår från att lämna förslag på hur pengarna används på bästa möjliga, säger Pelle Korsbæk Sørensen, och tillägger att vissa skandaler inom offentlig sektor hade kunnat undvikas med ett mer öppet klimat.
Ania Obminska
