Lärorik resa för Teknik-SM-vinnarna

Förstapriset för vinnarna i Teknik-SM var en resa till Tanzania. Resan blev annorlunda än de tre KTH-studenterna hade tänkt sig. Ingenjören fick tag på Daniel Sjöholm, en av de tre, som tycker att veckan i Tanzania ändå var väldigt lärorik.

Förstapriset för vinnarna i Teknik-SM var en resa till Tanzania. Resan blev annorlunda än de tre KTH-studenterna hade tänkt sig. Ingenjören fick tag på Daniel Sjöholm, en av de tre, som tycker att veckan i Tanzania ändå var väldigt lärorik.

De tre vinnarna av 2015 års Teknik-SM skulle ha åkt ner till Tanzania för att genomföra sina idéer om att utnyttja solenergin för ett tvätteri. Men under tiden mellan tävlingen i höstas och resan nu i slutet av maj hade tvätteriet själv gått vidare och valt andra lösningar, vilket gjorde att resan fick arrangeras på ett annat sätt.

Daniel Sjöholm. Foto: Emil Wärnberg.

Var någonstans i Tanzania var ni?
– Vi var i ett område som heter Karagwe, i nordvästra Tanzania, och var gäster hos Mavuno, en lokal icke vinstdrivande organisation. De var våra värdar i fyra dagar och visade oss sitt arbete.

Vad gjorde ni?
– Vi pratade med flera bönder om hur deras liv har ändrats, bland annat tack vare vattentankarna som gör att man slipper gå flera timmar för att hämta vatten. Men de har också ersatt ved med biogas och lärt en del av bönderna bokföring för att bättre kunna planera hushållningen. Och så har de byggt en internatskola för tonåriga tjejer, som precis öppnat nu under våren.

Vad var det för skola?
– Skolan har ett fokus på jordbruk och miljömedvetenhet, men de läser matematik, språk och även de flesta andra ämnen som vi läser i Sverige. Så gott som alla elever vi pratade med ville läsa vidare. Populärast var läkare och lärare, men en ville bli civilingenjör.

Vad tycker du att du lärde dig på resan?
– Det var intressant att se hur olika teknologier når ett samhälle. I princip varenda vuxen har en mobiltelefon. Men andra tekniker som man skulle kunna tro att de haft sedan länge är också nya, som att gräva diken för att hålla vatten och hindra markerosion. Många lagade fortfarande mat på tre stenar med träpinnar som bränsle emellan. Då försvinner ju mycket av värmen. Det var först nu man börjat införa effektivare konstruktioner med spisar i lera och metall. En annan hjälporganisation hade det som sitt fokus.

– Det var också spännande att se skillnaden i hur man lever i Sverige och Tanzania. Många fick fortfarande gå flera timmar bara för att hämta vatten. Då gör de där vattentankarna som man har grävt mycket stor nytta. De ger tid att göra något annat under de timmarna. Samtidigt kändes de väldigt lyckliga, trots att deras liv är hårdare än våra. Om man skulle göra en lycklighetsjämförelse mellan Stockholmarna och människorna vi mötte där, så känns det som att de skulle vinna.

Hur blev ni bemötta?
– Väldigt väl. Som ljushyad får man förstås mycket uppmärksamhet, och det kan förstås vara lite jobbigt att sticka ut så tydligt.

Hur har resan påverkat dig?
– Den fick mig att tänka mer på skillnaderna i världen och en påminelse om hur mycket materiella och tekniska lösningar vi har, som man kanske inte tänker riktigt på varje dag. Men samtidigt syntes det att skillnaden i ekonomi och materiella ting inte utgjorde ett hinder för lycka. Det kändes ändå som att där vi var, där kommer pengarna från hjälporganisationerna till väldigt bra användning. Till stor del tror jag, för att deras fokus är på självhjälp och utbildning.

Tror du att det kan komma att påverka dig i ditt framtida yrkesval?
– Ja, möjligen. Det här med klyftorna och ojämlikheten. Det finns ju olika saker man kan jobba med. Man kan sitta och effektivisera någon process här hemma, eller så finns det annan teknologi som faktiskt är mer applicerbar i ett utvecklingsland. Jag hade nog den tanken redan innan, men den har blivit starkare av resan. Men sedan kan det ju mycket väl sluta med något annat ändå.

Sture Henckel