”Det finns ett oändligt behov av hjälp”

Kateryna Mariushkina packar ambulansen med förnödenheter innan avfärd till Ukraina.

I mars lämnade fem ambulanser Göteborg med destination Ukraina. Kateryna Mariushkina är en av de volontärer som engagerat sig i arbetet för Ukraina. Här beskriver hon hur livet förändrats sedan krigsutbrottet våren 2022.

Den åttonde mars lämnade en konvoj med fem ambulanser och ett räddningsfordon Göteborg för avfärd mot Ukraina, alla fullpackade med utrustning som samlats in genom donationer till HUG, Help Ukraine Gothenburg. 

På plats när fordonen lämnade Göteborg var ingenjören Kateryna Mariushkina som varit engagerad i HUG sedan krigsutbrottet för två år sedan.

– Det som händer i Ukraina finns hela tiden i bakhuvudet och det känns viktigt att kunna bidra på något sätt. Det här är inget jobb man kopplar bort när man kommer hem på kvällen, men samtidigt ger det också otroligt mycket energi att veta att det man gör hjälper andra, berättar hon.

50 räddningsfordon levererade

Sedan Rysslands invasion av Ukraina våren 2022 har organisationen HUG levererat närmare 50 ambulanser, brandbilar och andra räddningsfordon.

Totalt handlar det om drygt 150 hjälpsändningar till Ukraina. Via donationer har de kunnat leverera 2 500  tourniqueter för att stoppa blödningar, 900 vedeldade kaminer, 1 800 brandsläckare och medicinsk utrustning till ett värde av 15 miljoner kronor. Samt hygienartiklar, blöjor, generatorer, utrustning för vattenrening, mediciner och mycket annat.

Konvojen med ambulanser och räddningsfordon redo för avfärd från Göteborg.

Kateryna Mariushkina har bott i Göteborg sedan 2010 då hon flyttade hit för att läsa en master på Chalmers, något hon berättade om i en tidigare intervju i Ingenjören. Sedan dess har hon jobbat som ingenjör, bland annat som Scrum Master och QA Manager.

Efter det att hon gick med som volontär i HUG den 26 februari 2022 har hon varit engagerad i volontärarbetet i olika omfattning parallellt med sitt vanliga jobb. Men sedan det företag hon jobbade på var tvungen att säga upp personal förra året har hon arbetat heltid i organisationen med stöd av projektpengar från Europeiska socialfonden (ESF). 

Behovet av psykiskt stöd har ökat

Kateryna Mariushkina beskriver en arbetsvardag fylld med allt från administrativt arbete med bokföring och ekonomi till kontakter med myndigheter för att organisera och ordna praktikplatser. Förutom hjälpsändningar ger organisationen även stöd och hjälp till ukrainare som kommit till Sverige genom allt från språkcaféer, kurser och sociala aktiviteter till att bistå med hjälp för att komma in på arbetsmarknaden. 

Men arbetet har skiftat fokus sedan våren 2022, då mycket handlade om att ta emot de som kom till Sverige. Idag är behovet av psykologiskt stöd det som märks mest. I organisationen finns fem ukrainare som har examen inom psykologi och som erbjuder samtalsstöd.

– Många som flytt landet känner sig isolerade i Sverige och har inte heller förmågan att se något ljus i tunneln. De kan inte åka tillbaka till Ukraina, har svårt att hitta ett jobb och komma in i det svenska samhället och lever i konstant osäkerhet inför framtiden. Många mår väldigt dåligt, berättar hon.

”Skrämmande känsla”

Kateryna Mariushkina har själv varit med på flera av de hjälpsändningar som gått till Ukraina, dock inte den här gången. I mars förra året var det första gången sedan krigsutbrottet som hon hade möjlighet att åka med och besöka sin hemstad Charkiv. 

– Det var en väldigt märklig känsla som mötte mig när jag klev av på stationen. Det var som en dröm, fast det var på riktigt. Det jag såg och kände var bekant, men ändå helt annorlunda. Sedan insåg hon att det var helt tyst. Miljonstaden som i vanliga fall var full av trafik, människor och aktivitet var nu helt tom. På de åttafiliga vägarna mitt i staden var det nu bara några enstaka bilar som körde förbi.

– Det var en skrämmande känsla, berättar hon. 

En förlorad generation

Kateryna Mariushkina blir känslosam när hon berättar om sina minnen. Hon förklarar att det är när hon får frågor om sin hemstad och sina besök som det också blir påtagligt, allt som händer i landet. 

På många sätt är det svårt att acceptera. En hel generation barn är förlorade, de som skulle vara landets framtid. De är nu traumatiserade och utan säkerhet, många på flykt i Europa. 

– Den hjälp som landet behöver nu är ingenting mot vad som kommer att behövas i framtiden för att bygga upp landet igen. Ibland känns det som om vi aldrig kommer att komma ur vårt hål och alla generationer av smärta, säger hon.

Det finns alltid en lösning

Kateryna Mariushkina konstaterar att arbetet inom HUG är både givande och utvecklande. Här får hon nytta av all sin kompetens, men också träna sig på att ständigt anpassa och hitta lösningar på de utmaningar de stöter på. Ibland är det kaos och det går aldrig att förutsäga hur en dag eller vecka ska se ut. 

Kateryna Mariushkina har själv varit med på flera av de hjälpsändningar som gått till Ukraina.

– När jag tittar tillbaka på de här två åren, herregud så mycket jag har lärt mig. Jag har vuxit så mycket som person och även upptäckt hur mycket jag kan bidra med. 

Hon tänker ibland tillbaka på utbildningen och hur man i teorin lär sig att styra upp och jobba med en viss struktur. Här, i en organisation där ingenting är förutsägbart, måste man inse att det kanske inte alltid blir den perfekta lösningen – men det finns alltid en lösning, poängterar hon. 

– Det ger dig en känsla av styrka, att ingenting är omöjligt.

Allt typ av stöd är värdefullt

Parallellt med arbetet på HUG söker Kateryna Mariushkina nu nytt jobb som Scrum Master eller projektledare. Hon konstaterar att det är svårt att fokusera på jobbsökandet samtidigt som det finns så mycket att göra inom HUG. Det arbetet tar aldrig slut. 

– Det finns ett oändligt behov av hjälp. Och det finns så mycket man kan hjälpa till med, inte bara med finansiella resurser, utan även med sin kompetens och kontaktnät. All typ av stöd är värdefullt och vi behöver fler som vill bidra, påminner Kateryna Mariushkina.

Lämna en kommentar

Senaste nytt

Så mycket tjänar 41 facktoppar

Så mycket tjänar 41 facktoppar

158 843 kronor i månaden. Så stor är löneskillnaden mellan den fackordförande som tjänade mest och minst förra året. Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand hamnar långt ner på lönelistan i en kartläggning som Altinget har gjort.
Fler artiklar