I fredags sa finska Metallarbetarförbundets fullmäktige ja till konkurrenskraftsavtalet, den sista pusselbiten som gör att landets stora åtgärdspaket kan bli av. Pär Mickos, ordförande för Tekniska föreningen i Finland, är positiv.
läs mer
Redan innan effekterna av konkurrenskraftsavtalet togs i beaktande har Finlands Banks prognos visat att Finlands BNP kommer att växa med 1,1 procent i år, en liten ökning jämfört med de 0,7 procent som prognostiserades förra gången. Finland Bank räknar med att ekonomin kommer att växa med 1,1 procent även nästa år.
Erkki Liikanen, Finlands Banks chefsdirektör, säger att konsumtionen och investeringarna har ökat i Finland, men problemet med svag export kvarstår. Den offentliga skulden beräknas överskrida 70 procent av BNP år 2018.
– Avtalsförhandlingarna har pågått i ett år och har bara skapat förlängd osäkerhet och tveksamhet gällande satsningar i finskt näringsliv. Alla har avvaktat och hållit i tyglarna. Avsaknaden av positiva och konstruktiva signaler har varit påfallande, säger Pär Mickos till Ingenjören om läget i Finland det senaste året.
I nuläget beräknas ungefär 400 000 personer i Finland vara arbetslösa och sett till export står landet i skuggan av både Tyskland och Sverige.
Konkurrenskraftsavtalet, som har ersatt samhällsfördraget, är ett paket av åtgärder som är tänkt att få i gång den finska ekonomin. Förutom skattelättnader för arbetsgivare ska anställda som jobbar heltid jobba i genomsnitt 24 timmar mer per år utan löneökning och semesterpenningen för anställda inom offentlig sektor minskar med 30 procent åren 2017–2019.
För högskoleutbildade ingenjörer och arkitekter, som Pär Mickos representerar i egenskap av ordförande för Tekniska föreningen i Finland, kommer konkurrenskraftsavtalet att få en rätt marginell påverkan, säger han.
– I den offentliga sektorn förekommer lite fler nedskärningar i förmånerna och där kan det kännas mer. Flera metoder för att placera om folk, ”outplacement”, blev nu vedertagna och obligatoriska. Microsoft, Nokia med flera har dock frivilligt använt dem sedan länge. Helt klart är ändå att det är betydelsefullt att ha ett avtal för detta och nästa år som gör det möjligt att blicka framåt. I bästa fall kan detta ändå leda till att Finland börjar sega sig upp ur svackan som sämst inom EU.
Den finska regeringen satte ramarna för konkurrenskraftsavtalet, men det är arbetsmarknadens parter som har förhandlat om det.
– Själv tycker jag att det har lett till de genomgripande förändringar i arbetslivet som kanske var regeringens avsikt för ett år sedan. Nu har arbetsmarknadsparterna befäst sitt inflytande. Man talar stolt om ”Finlands modell” med täckande uppgörelser och stor konsensus, säger Pär Mickos, som är tveksam till att avtalet kommer att ge Finland den konkurrensförmåga som landet behöver.
– Bland annat möjligheten till lokala avtal urvattnades nu på ett sätt som bakbinder flera företag som skulle ha behov för egna lösningar. Dessutom har man inte alls beaktat den växande skaran frilansare och egenkonsulter som tar plats på arbetsmarknaden, säger han.
Pär Mickos konstaterar också att avtalsprocessen av många har beskrivits som ”farsartad” och att den inte har bidragit till att stärka förtroendet för arbetsmarknadens parter.
Den viktigaste frågan enligt Heikki Kauppi, vd för Teknikens Akademikerförbund, TEK, är om Finland med det nya avtalet kommer att lyckas attrahera mer investeringar. Produktionen i Finland har minskat de senaste åren, medan den har ökat i både Sverige och Tyskland.
– Detta utgör ett stort konkurrensproblem som inte kan lösas genom att sänka kostnaderna för arbetskraft, säger Heikki Kauppi.
Ania Obminska
