Foto: Huntstock/Thinkstock.
Från och med i år ska lönerna för alla lärare och forskare på universitet och högskolor sättas vid ett lönesättande samtal. Men vad händer när man inte kommer överens? Lärosätena har valt olika lösningar på frågan.
Från och med i år ska lönerna för alla lärare och forskare på universitet och högskolor sättas vid ett lönesättande samtal. Men vad händer när man inte kommer överens? Lärosätena har valt olika lösningar på frågan.
2010 kom Arbetsgivarverket och Saco-S överens om att införa ett tillsvidareavtal som ersatte det tidigare avtalet som omförhandlas med jämna mellanrum. Samtidigt enades parterna om att de lokala löneförhandlingarna skulle ersättas med lönesättande samtal. Ett tidsbegränsat undantag gjordes för universitets- och högskolesektorn där lönerna fortfarande skulle fastställas genom traditionell förhandling fram till 2016.
Nu har tidsfristen löpt ut och det innebär att från och med i år ska lönesättande samtal vara huvudmodellen för lönesättning av lärare och forskare vid landets universitet och högskolor. Flera lärosäten har redan infört den här modellen på några avdelningar och nu utvidgar man i etapper för att successivt omfatta allt fler.
Janerik Lundquist
– Vi har haft lönesättande samtal för anställda på universitetets förvaltning och bibliotek och en mindre institution sedan många år tillbaka. Det har fungerat bra men beslutet att införa samtalen på alla institutioner väcker viss oro, säger Janerik Lundquist, förste vice ordförande i Saco-S-rådets styrelse vid Linköpings universitet samt ordförande i Sveriges Ingenjörers lokalstyrelse vid universitet.
Därför har man i Linköping, liksom på flera andra lärosäten, valt att introducera den nya modellen med några institutioner i taget för att kunna utvärdera och justera processen. Vid Linköpings universitet introduceras de lönesättande samtalen i år som huvudmodell vid en stor institution med 480 anställda. De som inte ville ha samtalen kan begära att avstå och låta facket förhandla deras lön. Men bara i år, nästa år ska de lönesättande samtalen omfatta alla på institutionen.
– Det finns en viss oro hos lärarna eftersom det här är något nytt. En del känner ett visst obehag inför ett samtal där man ska framhålla sin egen förträfflighet. I dag har de flesta inte mycket dialog med sin chef. Man pratar in lön och arbetsvillkor med chefen. Det tillhör inte kulturen och 85 procent av lärarna och forskarna här har aldrig jobbat utanför högskolan, säger Janerik Lundquist.
När avtalet om lönesättande samtal slöts mellan Saco-S och Arbetsgivarverket handlade den största oron från fackets sida om chefernas förmåga att kunna bedöma medarbetarnas prestationer. Chefer inom akademin har ofta tillfälliga förordnanden och deras möjligheter att bedöma prestationen hos toppforskare inom ett område som inte är deras eget uppfattades som begränsad.
– Jag vill påstå att det är ett mindre problem. Vi har utformat tydliga lönekriterier som både chef och medarbetare kan luta sig emot. Ovanan och oviljan att argumentera för sin lön tror jag är ett mycket större hinder, säger Janerik Lundquist.
Han är övertygad om att de lönesättande samtalen kommer att bli bra på sikt och just nu stöttar Sacorådet medlemmarna på bästa sätt. Rådet till medlemmarna är att välja samtalet men ingen kommer att bli tvingad under det första året.
Janerik Lundquist tror och hoppas de positiva erfarenheterna från de lönesättande samtalen så småningom kommer att sprida sig på universitetet.
– De som redan har den här modellen är nöjda att säger att samtalen har lett till en bättre relation med chefen. Det här tror jag att fler kommer att uppleva och att de på så vis blir en slags ambassadörer.
Daina Dagis
Vid Luleå tekniska universitet har man 2015 också haft de lönesättande samtalen på de administrativa enheterna, en institution och några avdelningar och från och med årets förhandlingar ska de administrativa enheterna och 4 av 6 institutioner följa den nya modellen. En enkät till dem som hade samtalen förra året visar att 45 procent var nöjda eller mycket nöjda. 43 procent var dessutom nöjda med lönebudet.
Svaren visar att man uppskattar dels att få diskutera sin prestation dels att chefen har fått mandat att sätta lön. Men utvärderingen visar också att samtalen kan förbättras.
– Cheferna måste bli bättre på att motivera lönebudet utifrån de lönekriterier som man har kommit överens om. De måste dessutom bli bättre på att förklara vad som krävs av medarbetarna för att de ska få högre lön, säger Daina Dagis, ordförande för Sacorådet på Luleå tekniska universitet.
Alla lönesättande samtal slutar inte heller med att chef och medarbetare blir överens. Ibland avslutas det andra och sista samtalet i oenighet och där har olika lärosäten valt något olika modeller.
I Luleå får chefen och den anställde från och med i år besvara en liten enkät med några frågor om vad oenigheten handlar om. Det är viktigt att fastställa om det finns brister i processen eller om man helt enkelt har olika uppfattning om vad som är en rimlig lön.
– Nästa steg är en förhandling mellan fack och enhetschef/prefekt med stöd av HR där de anställde inte medverkar. Det är facket som företräder medlemmen och några sådana förhandlingar har vi haft. Resultatet har i något fall blivit bättre än det första budet. Man kan säga att vi har mötts en bit på vägen, säger Dania Dagis.
I Linköping har man istället valt en modell med så kallade fyrpartssamtal.
– Medlemmen stöttas av en representant från facket och den lönesättande chefen av en representant från HR-avdelningen. Tanken är dock inte att fack och arbetsgivare aktivt deltar i förhandlingen. Deras roll är att se till att det finns saklig grund för de argument som förs fram, säger Janerik Lundquist.
Ombudsmännen på Sveriges Ingenjörer som har kontakt med Sacoråden på högskolorna får en hel del frågor om hur man ska hantera de fall då en anställd och chefen inte kommer överens om lönen.
– De är den fråga som skapar störst osäkerhet i avtalet och vi ser att olika lärosäten har valt olika modeller, säger Karolina Ehrenpil, ombudsman på Sveriges Ingenjörer och förbundets representant i Saco-S styrelse.
Lena Emanuelsson
På Saco-S är man medveten om att processen för att lösa oenighet efter lönesättande samtal behöver ses över.
– Eftersom vi har ett tillsvidareavtal har vi ingen avtalsrörelse på det traditionella sättet. Avtalet utvecklas i en kontinuerlig dialog mellan Saco-S och Arbetsgivarverket. Enligt avtalet ska lönen, om oenighet uppstår, förhandlas på traditionellt sätt mellan de lokala parterna. Frågan om att hitta en alternativ process är en av flera frågor som vi ska fortsätta att prata med Arbetsgivarverket om under hösten, säger Lena Emanuelsson, ordförande för Saco S.
Karin Virgin
