Inför EU-toppmötet: parterna oroade för lagstiftning

EU:s socialministrar har enats om 20 principer för sociala rättigheter som kallas EU:s sociala pelare. På fredag inleds EU-toppmötet i Göteborg där EU:s ledare ska underteckna avtalet. Svenska fack och arbetsgivare som deltar hoppas att den svenska modellen ska inspirera andra länder i Europa.

Den 26 april 2017 antog EU-kommissionen ett förslag om en europeisk pelare för sociala rättigheter. Den innehåller 20 principer och rättigheter som behövs för rättvisa och välfungerande arbetsmarknader och välfärdssystem i Europa. Pelaren ska fungera som en kompass för bättre arbets- och levnadsvillkor.

Många av de 20 principerna handlar om arbetsmarknaden – ett område som har blivit allt viktigare med fri rörlighet för varor, tjänster kapital och arbete inom EU. Den sociala pelaren tar upp frågor som ”rättvis lön”, balans mellan arbete och privatliv, möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden och dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

Den sociala pelaren innehåller inga förslag om nya lagar eller bindande regler men det betyder inte att den är oproblematisk. I Sverige är både fack, arbetsgivare och många andra oroade för att den svenska modellen hotas av allt mer lagstiftning kring frågor som rör arbetsmarknaden. Allt fler frågor som rör löner och bidragssystem diskuteras på EU-nivå istället för att fortsättningsvis vara frågor för varje enskilt medlemsland.

Häromdagen deltog fack och arbetsgivare tillsammans med Arbetsgivarverket i en paneldebatt i Europahuset i Stockholm om oron och förhoppningarna inför toppmötet i Göteborg.

Laila Abdallah, internationell sekreterare på Saco menar att den sociala pelaren är en bra lösning men inte den enda lösningen. Det är viktigt att titta på hur EU-länderna kan jobba framgångsrikt med de här frågorna utan att de är juridiskt bindande.

Laila Abdallah

– Man skulle kunna titta på EU:s budget och den ekonomiska planeringen och se till den går hand i hand med principerna i den sociala pelaren. Man har också diskuterat att ha en resultattavla, en social scoreboard, för att titta på de olika sociala dimensionerna. Från Sacos håll förespråkar vi att de sociala åtagandena inte blir bindande utan att man istället använder sig av så kallad softlaws, mjuka regler på europanivå.

Svenskt Näringsliv delar Sacos uppfattning men är mer pessimistiska och ser att förberedelserna för lagstiftning redan har börjat.

Gabriella Sebardt

– Det vore fint om det här skulle stanna vid softlaws men vi ser redan att vi är på väg mot bindande lagstiftning, sa Gabriella Sebardt, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv.

Panelen diskuterade också riskerna för en frustration bland fattiga i Europa om länderna inte lyckas infria löftena i den sociala pelaren. Kan en lagreglering sätta större press på länderna att lösa de sociala problemen?

– Visst finns det en risk för att människor kan bli besvikna. Samtidigt kräver en social utveckling en ekonomisk utveckling. Jag tror att många inser att man inte kan skapa social utveckling med lagreglering, sa Torbjörn Eklund, utredare på Arbetsmiljöverket.

En särskilt känslig fråga är den om minimilöner, något som ingen av parterna på den svenska arbetsmarknaden vill ha.

Både Laila Abdallah och Ellen Nygren, ombudsman på LO, påpekade att pelaren inte innehåller förslag på miniminivåer på löner i något land.

Ellen Nygren

– Den talar om löner som man ska kunna leva på. Det måste vara ett intresse för alla länder. Var fjärde europé lever under den statistiska fattigdomsgränsen. Det är reellt problem som vi måste lösa. Som fattig kan man inte efterfråga varor och tjänster som sätter fart på ekonomins hjul och man kan inte leva ett anständigt liv. Det måste vi komma tillrätta med, sa Ellen Nygren.

Saco har också invändningar mot formuleringar i den sociala pelaren om hur lönerna i Europa ska sättas.

– Det står att du ska kunna försörja dig och din familj på en lön. Sacos uppfattning är att lön ska utgå från prestation och inte efter någon slags lägsta garanterad standard eller rättighet. Utifrån Sacos perspektiv ska lönerna sättas så nära den enskilda medarbetaren som möjligt, sa Laila Abdallah.

Panelen fick också diskutera frågan om Sverige riskerar att missgynnas av de förslag som den sociala pelaren handlar om. Där var uppfattningen inte helt samstämmig mellan fack och arbetsgivare.

Gabriella Sebardt på Svenskt Näringsliv ser ett konkret hot. Hon tog upp tre förslag till lagstiftning på Europanivå som hotar den svenska modellen. Det är förslag som kommissionen la fram i våras och där planen är en gemensam EU-lagstiftning.

– Det som just nu engagerar oss mest är ett direktiv som handlar om rätten att få reda på vilka villkor som gäller vid en anställning. Det här vill man förändra till att handla om minimivillkor. Den går rakt in i den ordning som vi har i Sverige med kollektivavtal så jag är väldigt orolig.

Ellen Nygren på LO delar inte fullt ut oron för den svenska modellen.

– När vi gick med i EU begärde vi att få ett så kallat undantag för rätten att implementera direktiv med hjälp av kollektivavtal och vi fick ett brev av dåvarande kommissionär som garanterade att det inte skulle undergräva kollektivavtalsmodellen. Sverige fick rätten att implementera direktiv genom kollektivavtal. LO välkomnar gemensamma europiska mål, visioner och åtaganden men sedan måste det vara upp till varje land att välja den modell som passar bäst, i Sverige genom kollektivavtal.

Laila Abdallah hoppas också att Sverige och Norden kan bidra på toppmötet med goda exempel.

– Arbetsmarknadens parter är inbjudna till toppmötet och där kommer vi tillsammans att lyfta fram exempel på gott samarbete och partsgemensamma lösningar inom en rad olika områden, sa Laila Abdallah som också berättade att hon lyssnade på Stefan Löfvén när han talade på World Economic Forum i New York i mitten av september. Där pratade Löfvén om Global Deal som han har initierat.

– Det handlar i stort sett om samma sak, nämligen att vi behöver stärka den sociala dialogen i ett globalt perspektiv eftersom arbetsmarknaden är så gränslös i dag. I sitt tal sa Stefan Löfvén ”ska vi börja att förändra människors grundläggande villkor måste vi börja med arbetsvillkoren”. Det håller jag med om. Det är en av de grundläggande frågorna, sa Laila Abdallah.

Hon tror att arbetsmarknadens parter i Sverige har stora möjligheter att inspirera andra länder.

– Många länder i Europa brottas med det som Sverige gjorde för 100 år sedan innan Saltsjöbadsavtalet. Ta till exempel Frankrike där det är svårt att ens få parterna att komma till förhandlingsbordet. I Sverige har fack och arbetsgivare sedan länge erkänt varandra som parter. Det är något som är viktigt att visa under det här toppmötet, sa Laila Abdallah.