Det hjälpte inte att fackförbundet kallade in sina centrala representanter till en så kallad central konsultation. Både AB Volvo och Scania vägrar att höja lönebuden nu när det går bra, trots att de anställda under de svåra åren gick med på sänkta löner.
På både AB Volvo och Scania väljer arbetsgivaren att inte lyssna på facket. Efter att löneförhandlingarna ajournerats kallade facket in sina förhandlingsexperter till en så kallad central konsultation för att resonera med arbetsgivaren. Men utan resultat.
Både Scania och AB Volvo behåller sina lönebud nära den lägsta nivån enligt avtalet, trots att företagen nu går mycket bra, bättre än på många år, och trots att den överenskomna förhandlingsmodellen med processavtal var tänkt att fungera som ett givande och tagande. Tanken är att de anställda ska stå tillbaka när det är dåliga tider och arbetsgivaren bjuda tillbaka när det ljusnar.
De anställda på både AB Volvo och Scania höll tillbaka sina lönekrav för några år sedan när företagen gick knackigt. I dag när det går bra vägrar företagen ändå att bjuda tillbaka. Teknikarbetsgivarna hävdar att det är arbetsgivarens rätt att bestämma om lönerevisionen så länge den ligger över den så kallade stupstocken, den nedre gräns som gäller om parterna inte kommer överens.
Lisa Lorentzon
Lisa Lorentzon, ordförande för Akademikerföreningen på Scania, var med vid konsultationen.
– Företaget står fast vid sitt bud, säger hon, och Teknikarbetsgivarna vill inte prata om konkreta siffror i en konsultation. Men det här handlar om att avtalet inte fungerar som det är tänkt. Ett sådant här avtal bygger på förtroende mellan parterna, men det lyckas man inte med.
– Vi vill ha ett riktvärde för dem som uppfyller sina mål och utvecklas på jobbet enligt plan. De som presterar över förväntan, och därmed bidrar ännu mer till företagets resultat, bör få högre utdelning säger Lisa Lorentzon.
Men så fungerar det inte alls i dag, enligt henne. För att kunna belöna dem som presterar på topp, så får andra stå tillbaka. Det gör att anställda riskerar att hamna under 2 procent och i praktiken få reallönesänkningar trots att de har klarat sina uppsatta mål.
De låga löneökningarna har väckt starka känslor tidigare. Efter förra årets lönerevision på Scania gjorde facket en undersökning av vad medarbetarna tyckte om lönerevisionen. Då svarade 36 procent av de anställda att resultatet av lönerevisionen gjort att deras motivation hade minskat, medan bara 24 procent svarade att den hade ökat.
Therése Koggdal
Situationen på AB Volvo är snarlik. Therése Koggdal som är löneförhandlare för Akademikerföreningen på AB Volvo betonar att den tekniska utvecklingen är snabb i dag i fordonsbranschen och att företagen därför måste ha system som belönar allas arbete, även det arbete som ligger utanför den snäva rollbeskrivningen.
– Företaget behöver både de extra duktiga och innovativa medarbetarna och de normalpresterande ingenjörerna, säger hon. Båda utgör företagets ryggrad. Man kan inte välja den ena framför den andra.
AB Volvo har samma öppna process-löneavtal som Scania. Men Therése Koggdal anser att tillämpningen av avtalet inte fungerar.
Läs också
”Ingenjörerna på Sandvik vill få del av vinstmiljarderna”
”Bonus är aldrig samma sak som lön”
”Scanias ingenjörer får skambud trots rekordår”
”Nu måste ingenjörerna få ta del av vinsterna”
– Att företaget väljer att göra strukturanalysen av lönerna ensidigt och inte låter oss vara delaktiga är allvarligt, tycker vi. När företaget köper in marknadslönedata som dessutom innehåller för oss okända data, då kan vi inte vara med och påverka den prislapp som företaget har satt på sina medarbetare.
– Vi får se hur företaget fördelar lönerna men inte hur de värderar rollerna. Om vi inte får se prestationsnivån på våra medlemmar, hur ska vi då kunna analysera rimligheten i det företaget presenterar?
Företaget har valt att gå vidare med lönerevisionen utan att parterna är överens. Flera anställda har reagerat och undrar om man inte borde strejka, men det är omöjligt eftersom det råder fredsplikt fram till 2020 när det nuvarande kollektivavtalet går ut. Samtidigt ser Therése Koggdal hur chefer har svårt att rekrytera och hur anställda lämnar företaget.
– Man måste kanske fråga sig om man kan ha sådana här öppna avtal, för de kräver att båda parter tar ansvar och inte bara lutar sig mot stupstocken, den allra lägsta siffran. Vår motpart har sagt att stupstocken inte borde finnas alls, att det inte borde finnas någon lägsta nivå.
Men både Therése Koggdal på AB Volvo och Lisa Lorentzon på Scania känner att de har stort stöd av medlemmarna i sina fackklubbar.
– Vi släpper inte det här, säger båda två. Vi har inte gett upp och vi kommer att fortsätta kämpa för de företag som vi så starkt tror på och för de medarbetare som bär företagens framgång.
Sture Henckel
9 kommentarer
Framöver behöver Sveriges ingenjörer centralt förhandla fram avtal som innehåller både garanterade nivåer och att någon form av fördelning ska ske till de som överträffar målen. Som avtalen är nu fås knappast någon spridning samt att översynen inte heller räcker för att justera tidigare felaktigheter. Lokala förbunden behöver också vägledning i de centrala avtalen angående lönehanteringen över året så att det finns en avtalad och fungerande process vid byte av tjänst och att justeringar och belöningar utanför revisionen inte med automatik nollställer medarbetarens revision.
För att ingen ska leva i tron att det är ett överskott av ingenjörsarbetskraft som ligger till grund till problemen med avtalen vill jag förmedla följande: I vår region finns inget överskott av arbetskraft vilket resulterar i extra höga belastningar under utdragna rekryteringsperioder, trots detta väljer företagen att inte höja lönerna utöver avtalad miniminivå (som enligt företagen är en maxnivå). Följden blir en underbetald ingenjörskår med konstant överbelastning utan extra kompensation. Nyanställningar har dessutom med automatik erbjudits övertidsinlösen mot 1v semester, detta sker hos en av Sveriges mest kända arbetsgivare med mycket stor verksamhet över hela norrland och i stort beroende av export.
Det behövs därför siffror i avtal för lönetillägg i samband med tillförordnanden och i samband med belastningstoppar pga vakanser som företaget inte ens försöker lösa med konsulter trots att man på förhand vet att en förändraledighet är till exempel 1år eller att rekryteringen kommer att ta ungefär lika lång tid.
Allt detta medför krav på fasta avtal som kan sägas upp vilket önskemål framfördes centralt även inför nu gällande avtalsperiod. Fler som tycker på detta sätt behöver göra sin röst hörd till de centrala förhandlarna som i dagsläget är alltför bekväma.
DET MÅSTE LÖNA SIG MED UTBILDNING! De två senaste avtalsperioderna har LO tagit stora kliv för att minska de lönemässiga skillnaderna och Unionen lyckas också knapra in på Sveriges ingenjörer då avtalen är liknande detta trots arbetskåren i genomsnitt betydligt lägre utbildade vilket också är tydligt i företagets värderingsmallar. Vet inte om detta är en generellt, men det är väldigt tydligt hos oss lokalt inom en av Sveriges paradindustrier där det finns en mängd exempel på ingenjörer som tagit kollektivares arbete på skiftgång med lönetillägg och beredskap och får då samma lön trots klart mindre arbetstid.
jag var själv med förhandlingsdeleagtionen. mycket togs upp och det finns en medvetenhet om att ingenjörerna tappa i det relativa löneläge. det är mer än känt att arbetsgivarna strunta i intentionen av nuvarande löneavtalet. jag tycker att det finns mer än bara lönerevision. arbetgivarna har dragit ner på löneglidningen. den delen är sen ÅKB inte längre reglerat och har under den senaste tiden dessutom tendrat mot noll. kollektivet Ingenjörer behöver bara för att behålla dagens struktur ca. 2%. titta man på statistiken så får vi det och strukturen tar inte nämnvärt stryk men ingejörerna får inte samma nivåhöjningar som mindre utbildade yrkeskollektiv. ligger det i farvatten för ”märket” eller är det ett resultat av bristande löneglidning kan ju diskuteras.
intressant argumnetation rörannde överskott av ingenjörer. tror inte heller på det. däremot utnyttjas där vi konkurera mot varandra, t.ex. tar inte du jobbet så får en annan det… och så finns alltid någon som hoppas på bättre vilkor sen.
”För att ingen ska leva i tron att det är ett överskott av ingenjörsarbetskraft som ligger till grund till problemen med avtalen”
Antalet utbildningsplatser på högskolornas ingenjörsutbildningar har ökat med mer än 500% sedan början på 90-talet. Ingen annan högskoleutbildning är i närheten av en sådan expansion.
Alla dessa examinerade ingenjörer har under de senaste ca 20 åren aggregerats ihop till ett enormt överskott på ingenjörer, vilket gjort att ingenjörerna tvingats ta allt enklare arbeten och deras löner har pressats ner.
Det handlar om tillgång och efterfrågan. Och det är just därför företagen drivit på för expansionen av ingenjörsutbildningarna. Nu skördar de resultatet, i form av lägre lönekostnader.
Vad tror du skulle hända med exempelvis läkarnas eller juristernas löner om antalet utbildningsplatser på deras utbildningar hade ökat med 500%?
Det är väl dags att ändra på hur arbetslagarna fungerar. Det är ju uppenbart att arbetsgivarna använder fredsplikten för att tvinga fram att de inte behöver betala mer än minisiffrorna i avtalet.
Som jag ser det är det dags att riva upp fredsplikten så att arbetsgivarna riskerar att löntagarna strejkar om arbetsgivarna inte följer andan i avtalen.
Det var nog så att det strejkades litet för mycket på 70-talet men nu tror jag att läget är det det omvända.
Bara att konstatera att så kallade löneprocessavtal inte fungerar. För i praktiken tillämpar arbetsgivarna det som ett lönepottsavtal, fast med miniminivån som tak istället för golv. I dåliga tider ger de noll procent eller strax över/under det (med Sveriges Ingenjörers godkännande), och i bra tider ger de precis miniminivån för att inte bryta mot avtalet.
Man får vara ärlig och gratulera arbetsgivarnas förhandlare. Snyggt spelat helt enkelt. Trist att Sveriges Ingenjörer låtit sig bli lurade bara och sjabblat bort ett antal procents löneökning för medlemmarna.
Framöver hoppas jag att SI inte tecknar fler löneprocessavtal. För det fungerar helt enkelt inte på en arbetsmarknad där det finns ett så stort överskott på ingenjörer som vi har idag. Hade det varit verklig brist på ingenjörer istället hade situationen varit annorlunda. Men nu är det bara för företagen att plocka in en ny person från kön av arbetssökande ingenjörer om någon väljer att sluta på grund av att lönen är för låg.
Om inte företagen följer avtalet måste det väl finnas någon möjlighet till motåtgärd? Kan man inte säga upp avtalet?
Jag förstår inte hur Sveriges ingenjörer kan gå med på sådana här avtal. Sifferlösa avtal fungerar verkligen inte.
Dags att sluta snacka och agera istället!
Hej! Avtalet är treårigt och löper ut den 31 mars 2020. Det finns en klausul som gör det möjligt att säga upp avtalet ett år tidigare men det krävs mer än ett missnöje, om än stort och utbrett. Så länge arbetsgivarna inte erbjuder en lönepott som är lägre än avtalet, i detta fall två procent, är det inte möjligt att säga upp avtalet. /Redaktionen
Vad praktiskt att det är fredsplikt fram till nästa lågkonjunktur. j
@Karin, som jag förstått kan avtalet sägas upp ett år tidigare. Det är SI som behöver ta ställning till om avtalet ska hållas hela avtalsperioden eller om det sägs upp i förtid. Det är inte sannt att avtalet kan endast sägas upp omarbetsgivare är lögre än avtalet. Rent teoretiskt skulle kunna SI säga upp avtalet efter två år men då finns det en hel del faktorer som spelar in. åt andra sidan skulle det verktyget användas för att visa starkt missnöje hur arbetsgivarna missköter sin del i avtalet. Det går ju knappt att förneka att allt för många arbetsgivare inte följer avtalets intention.
/Peter