Byggnadsingenjören Lourdes Valencia är tillbaka i Lund efter sju månaders arbete i världens största flyktingläger i Bangladesh. Hon säger att erfarenheterna har gjort henne till en bättre beslutsfattare och arbetsledare på jobbet.
Lourdes Valencia är byggnadsingenjör och arbetar som projektledare på Region Skåne i Lund. Där ansvarar hon för ny- och ombyggnationer av fastigheter och trivs både med arbetsuppgifter och kolleger. Men de senaste tio åren har hon varvat vardagslivet i Lund med uppdrag för hjälporganisationer i områden drabbade av konflikter eller naturkatastrofer.
Vill du söka ett internationellt uppdrag?
Registrera dig i Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB:s, kandidatbank för att få meddelande om lediga uppdrag.
Myndigheten för fred, säkerhet och utveckling – annonserar internationella uppdrag. Läs här.
Med akademisk examen kan man söka uppdrag som volontär för FN. Minimiålder 25 år. Läs mer här.
Läkare utan gränser söker många andra kompetenser än vårdyrken. Läs mer här.
På Globalportalen finns utannonserade uppdrag. Läs här.
– Jag har sett mycket lidande bland familjer som har förlorat allt och därför känns arbetet så meningsfullt. Man hjälper till att bygga upp något nytt för människor som kämpar för att överleva.
Lourdes Valencia åkte till sitt första uppdrag i Uganda 2011 och sedan dess har det blivit fyra till. 2013 var hon sex månader i Jordanien, 2014 sex månader i Etiopien och 2015 sex månader i Nepal.
I slutet av maj 2018 reste hon till Bangladesh och återvände till Sverige strax före jul. Den här gången arbetade hon för UNICEF i Cox´s Bazar, världens största flyktingläger med över en miljon människor. Hösten 2017 kom över 700 000 rohingyaflyktingar till Bangladesh när våldet ökade från militären i grannlandet Myanmar.
Lourdes uppdrag blev att koordinera arbetet med reparationer och nybyggnationer av skolor i de 24 lägren som tillsammans utgör Cox´s Bazar. Husen som byggs av bambu är inte stora skolbyggnader utan enkla, fristående hus som rymmer 20–30 barn.
Några av de svåra utmaningarna var det stora antalet skolor, att de var så utspridda i området, den låga kvaliteten på byggnaderna som delvis beror på bristen på bambu och regnet som hela tiden hotade att förstöra dem.
– När jag kom till lägret fanns det 1453 klassrum men monsunregnet som kom i slutet av sommaren förstörde 150 av dem. Det tog sex veckor att ersätta dem och samtidigt ökade behovet av klassrum hela tiden.
I utkanten av lägret är husen i så dåligt skick att de utgör en säkerhetsrisk när de regnar och blåser. Nu under torkperioden pågår arbetet med att rusta upp dem. Innan UNICEF rekryterade ingenjörer för att styra upp verksamheten var det lärarna som handlade upp byggprojekten och då genomfördes inga kontroller av de nybyggda skolorna. Lourdes startade därför kvalitetskontroller, granskade ritningar och tekniska beskrivningar och beställde slutbesiktningar.
Hon fick också hjälp av tio lokala ingenjörer att genomföra besiktningar av alla skolbyggnader. Man dokumenterade brister, upprättade underhållsplaner och la upp en databas med bilder som fungerar som ett stöd vid renoveringsarbetet.
Lourdes berättar också hur rörande det är att se skolornas betydelse för barnen i Cox´s Bazar. Undervisningen sker tre timmar om dagen och i varje klass finns 20–30 barn i åldern 4–17 år.
– Skolan är en plats där barnen får vara barn för en stund och det är fantastiskt att se glädjen när de kommer springande. Mat, vatten och sjukvård är basbehoven i flyktingläger men det är också oerhört viktigt att få igång skolorna. Annars riskerar man att förlora en hel generation, säger Lourdes.
Ingenjörer är efterfrågade i många hjälpinsatser och Lourdes Valencia rekommenderar alla som funderar på att söka att våga ta steget.
– Det är många människor som hjälper rohingyerna på flykt och jag är tacksam över att ha kunnat bidra med vad jag kan. Att jobba i FN-projekt över hela världen har gjort mig till en bättre beslutsfattare och arbetsledare på jobbet.
Karin Virgin
