Cecilia Berlin tycker att alla ingenjörer, inte minst chefer, måste känna till vad kroppen och hjärnan behöver för att mår bra. Nu har hon fått Sveriges Ingenjörers arbetsmiljöpris Levipriset för sina engagerande kurser i arbetsmiljö för studenter på Chalmers.
Cecilia Berlin är docent på avdelningen för Design & Human Factors på Chalmers där hon undervisar och forskar om ergonomi och socialt hållbara arbetsplatser. Undervisningen av studenterna är en del av jobbet som hon brinner för. Många ingenjörer blir chefer med ansvar för att utforma arbetsplatser och därför tycker Cecilia att hon har ett viktigt uppdrag.
Levipriset
Levipriset instiftades 2004 och är uppkallat efter den svenska stressforskningens fader, professor emeritus Lennart Levi. Priset delas ut av Sveriges Ingenjörer och syftar till att stimulera och utveckla utbildning om arbetsmiljö vid tekniska högskolor och universitet.
– Många företagsledningar har glädjande nog fattat att ergonomi inte handlar om myspys och sköna stolar. Ergonomi är en fråga om ledarskap.
Men hur viktig är ergonomi och arbetsmiljö för lönsamheten på sikt?
– Den är ovärderlig. Att människor skadas på jobbet är dels ett vansinnigt slöseri med företagets resurser, dels tragiskt för de individer som inte kan fortsätta arbeta. I värsta fall får de också svårt att finna mening i tillvaron. Ergonomin påverkar också kvaliteten på produkter eller tjänster. Den kan försämras när personalen har en dålig arbetsmiljö.
På många kontor saknar medarbetarna egna arbetsplatser och fler jobbar på distans. Hur påverkas ergonomin av detta?
– Förändringarna innebär att vi måste sikta mot ett rörligt mål och titta på varje ny situation med ergonomiglasögonen på. Kulturen på arbetsplatsen är viktig och när medarbetarna inte sitter fysiskt tillsammans varje dag hamnar ett större ansvar på individerna. Därför måste alla ha viss kunskap om ergonomi och arbetsmiljö.
Ser du nya utmaningar framöver?
– Samarbeten mellan robot och människa blir vanligare. Det kan exempelvis handla om så kallade exoskelett som ger kroppen kraft att lyfta tungt eller robotar som arbetar sida vid sida med människor. När det gäller exoskeletten vet vi ännu inte hur kroppen på sikt påverkas. Det är en ny teknisk lösning som kan behöva någon dosering, kanske ska de inte användas mer än några timmar om dagen. Mer forskning på området är viktig. När det gäller samarbeten med robotarmar, så kallade co-bots, finns också utmaningar. Roboten får ofta instruktioner genom en knuff men det uppstår oftast en latens – en mikrotidsrymd där den inte reagerar direkt. Att robotkollegan inte genast agerar på instruktionen kan påverka människans psyke och stress.
Du är känd för att brinna för pedagogik – hur blev det så?
– Det är lekfullt att hitta på nya sätt att berätta saker och när jag känner mig taggad tror jag att det finns chans att studenterna också blir det. Genom att överraska tror jag också att kunskap stannar kvar längre. Jag använder ibland rekvisita på mina presentationer, en gång tog jag med mig en blomsterlåda full med jord till en innovationspanel.
Hur känns det att få Levipriset?
– Jag känner till några av de tidigare pristagarna och det är en ära att ingå i den skaran. Det är glädjande att priset finns och det känns roligt att få det utan krav på att prestera något mer i gengäld. Det här är ju en belöning för långvarigt gnet.
Karin Virgin
