Förslag: Ge möjlighet att strejka lokalt på en arbetsplats

Det behövs fler verktyg för att höja ingenjörernas löner. Som strejk på enskilda arbetsplatser, prognos för vad olika grupper borde begära i löneförhöjning och att högpresterande kvinnor inte missas i lönekartläggningar. Det föreslås i några av motionerna till årets Ingenjörsfullmäktige.

20 motioner har kommit in till Sveriges Ingenjörers fullmäktige i höst. Och det som flest motioner handlar om är lön.

En motion pekar på frustrationen när arbetsgivare lägger sig på lägsta möjliga nivå för löneökningar och facken inte har mycket att sätta emot. Alice Halldin, Sveriges Ingenjörer Västmanland, och Bertil Nordqvist, för valkorporationen/listan Erfarna Civilingenjörer, föreslår att Sveriges Ingenjörer ska utreda hur man kan ge facken på företagen bättre möjligheter att påverka i de lokala löneförhandlingarna.

De vill också att Sveriges Ingenjörer ska uppmuntra och förbereda för lokala stridsåtgärder på arbetsplatserna – som övertidsblockad eller strejk – inför kommande avtalsförhandlingar. Förbundet centralt borde också organisera lokala stridsåtgärder för att få till stånd konkreta skrivningar om lönenivåer och lönestruktur i avtalen.

– Ingenjörer jobbar hårt men löneökningarna motsvarar inte det. Och förtroendevalda tappar engagemang när de känner att de inte kommer framåt. Därför behöver vi ge dem verktygen för att göra den förändring de vill. Vi måste visa att vi menar allvar med lönefrågan, säger Alice Halldin.

Hon och Bertil Nordqvist tycker också att förbundet ska lyfta fram arbetsplatser med bra ingenjörslöner och god löneutveckling – och även lyfta fram arbetsgivare som betalar låga löner, som man inte kan rekommendera medlemmarna att söka jobb hos.

Klara att strejka i en månad

De ekonomiska möjligheterna att strejka tas upp i en motion som sex listor i Ingenjörsfullmäktige står bakom (ABB-ingenjörerna, Erfarna Civilingenjörer, Ingenjörer för ett hållbart samhälle, Klöver Dam – Kvinnligt nätverk, Stockholm–Mälardalen och Sveriges Ingenjörer Västmanland).

De vill att Sveriges Ingenjörers konfliktfond – som är till för att betala ut strejklöner i fall att det blir en konflikt – ska vara dimensionerad för att klara en konflikt på det största avtalsområdet (i dag Teknikarbetsgivarna) i 30 dagar.

– Vi ser att arbetsgivare blir duktigare och duktigare på att vägra förhandla. Då behövs en bra och stark konfliktfond. Om vi går in i en konflikt kan det gå en, två, tre, fyra veckor – och då ska vi klara det, säger Åke Holmqvist som företräder listan Stockholm–Mälardalen.

Gruppen har tittat på hur långa konflikter kan bli i Sverige och andra länder och kommit fram till att 30 dagar är ett rimligt mål för hur långa konflikter förbundet behöver klara av.

Missar högpresterande kvinnor

Ett annat problem med ingenjörernas löner lyfts fram i en motion från Pia Hill och Karin Stihl för valkorporationen/listan Klöver dam – kvinnligt nätverk.

De pekar på att löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga ingenjörer ökar med högre lön. Tittar man på samtliga medlemmar i Sveriges Ingenjörer är löneskillnaden mellan män och kvinnor i den 10:e percentilen i Saco-lönesök – alltså de med lägst löner – 1 500 kronor eller 4,2 procent. För dem med de högsta lönerna – den 90:e percentilen – är löneskillnaden 8 000 kronor, eller 10,7 procent.

Pia Hill och Karin Stihl föreslår att Sveriges Ingenjörer vässar sin strategi på det här området och tydliggör vikten av att även högpresterande kvinnor får lika lön för lika arbete. Dessutom behöver arbetsgivare i lönekartläggningar fånga upp oskäliga löneskillnader också i de övre löneskikten.

Sanktioner mot statliga arbetsgivare

Också på det statliga området brister det i de lokala Saco-S-föreningarnas möjligheter att påverka, menar Magnus Landgren, för valkorporationen/listan Ingenjörer i Staten i en motion, skriven tillsammans med Stefan Hållander och Anders Larsson.

De föreslår att Sveriges Ingenjörer arbetar för att omförhandla det statliga RALS-T-avtalet så att det kan bli sanktioner om arbetsgivaren inte åtminstone genomför det lönebildningsarbete ihop med facket, som avtalet förutsätter.

Ska vinna på att komma överens

En annan motion lyfter fram att många kollektivavtal har någon form av stupstocksskrivning. Kommer man inte överens i de lokala förhandlingarna så är det märket som gäller för löneökningarna.

I motionen pekar Peter Kross och Carl-Fredrik Lindberg, från fullmäktigelistan Ingenjörer för ett hållbart samhälle, på att det här gynnar arbetsgivarna och gör att de inte har några incitament att komma överens med facket. Och det här gör att ingenjörernas löner halkar efter.

De menar att avtalen måste utformas så att det är ett bättre alternativ för både fack och arbetsgivare att komma överens än att inte göra det.

Extra löneökning och lönerekommendationer

Enligt Arbetsmarknadsekonomiska rådet tappade civilingenjörer 7,2 procent i relativt löneläge jämfört med andra arbetstagargrupper mellan 2003 och 2014. För att bryta den utvecklingen föreslår Alice Halldin, Carl-Fredrik Lindberg och Peter Kross en minsta extra löneökning utöver märket. Den ska användas mellan lönerevisionerna när någon till exempel får nya ansvarsområden, höjt sin kompetens eller avtalat bort övertiden.

På samma sätt som det finns en lönerekommendation för ingångslöner borde det också finnas en helårsprognos för löneförhöjning för yrkesverksamma, föreslår Alice Halldin, Carl-Fredrik Lindberg och Bertil Nordqvist. Helårsprognosen skulle ange hur stor löneförhöjning olika grupper av medlemmar bedöms få under året – som man sedan kan luta sig mot när man själv ska förhandla sin lön.

Du hittar alla motioner här. De motionerna som nämns i artikeln är:

Övriga motioner och tidsplan

I mitten av oktober skriver Ingenjören om övriga motioner till Ingenjörsfullmäktige.

Förbundsstyrelsens svar på motionerna kommer i början av november. Ingenjörsfullmäktige hålls sedan 21–23 november.