Sju år som servicetekniker – sedan sökte Jonas till KTH

Jonas Tiger-Wedin var skoltrött redan i högstadiet och ville snabbt ut i arbetslivet. Men efter sju år väcktes längtan efter något annat. Som en av de äldsta i klassen började han plugga till civilingenjör.  

Jonas Tiger-Wedin minns särskilt en aktivitet under nollningen på KTH. Under tidtagning skulle hans grupp ställa sig på led i åldersordning.

– Jag hamnade längst bort på ena sidan. Killen som stod i andra änden var tio år yngre än jag. Det var en ganska rejäl åldersskillnad.

I dag bor Jonas i en lägenhet i Stockholmsområdet och jobbar som dataanalytiker på företaget Bidbrain. Men Jonas väg till en civilingenjörsexamen har inte varit rak.

Genom större delen av skolåren var hans självbild att de teoretiska ämnena inte var för honom. Redan i högstadiet var han skoltrött. Särskilt på kant var han med matematik-ämnet.

– Jag tänkte att matte kräver en medfödd talang och bara är för supersmarta och lite nördiga typer.

Arbetsuppgifterna blev enformiga

I gymnasiet gick Jonas det praktiska elprogrammet. Han trivdes, men la inte särskilt mycket tid på de teoretiska ämnena.

– Ambitionsnivån bland klasskamraterna var heller inte hög, men jag tog studenten i alla fall.

Jonas fokus var att så snabbt som möjligt komma ut i arbetslivet och det lyckades han med. Som 19-åring fick han jobb på elföretaget där han hade gjort slutpraktik.

– Jag jobbade med felsökningar och installationer, som ett slags servicetekniker. Körde runt i en liten bil och utförde mina uppdrag.

Han trivdes med att ha ett jobb och dra in en lön, fick goda kollegor och hann även byta till en annan firma under de sju år som han var verksam. Men så började han känna att dagarna var för lika. Kollegorna var trevliga, men arbetsuppgifterna enformiga.

– Jag började fundera på att plugga. Jag stod och valde mellan musikproduktion, som är mitt stora fritidsintresse och någon form av dataprogrammering.

Plötsligt blev matte kul

Elprogrammet som han hade gått gav ingen gymnasiebehörighet så först var han i vilket fall som helst tvungen att läsa teknisk basår. Han sökte till KTH, kom in via högskoleprovet och fick tjänstledigt från jobbet.

– De första dagarna var en chock, jag fattade ingenting och var tvungen att börja från grunden med matten.

Men ganska snart insåg han att det är med matematiken som med konditionen – det är en färskvara. Han hade tur och blev snabbt god vän med ett gäng kursare. De sporrade och peppade varandra och pluggade mycket ihop.

– Utan dem vet jag faktiskt inte om jag hade tagit mig igenom basåret. Tillsammans insåg vi att matte inte handlar om talang utan om hur mycket tid och arbete man lägger ner.

Plötsligt tyckte han att matte var kul. Och ville ha mer. Som barn hade han suttit mycket framför datorn och gjort enklare programmeringar. Nu insåg han att programmering är en form av matematik och bestämde sig för att gå vidare inom det.

”Resan är lika viktig som målet”

Som 27-åring inledde Jonas en fem år lång resa på civilingenjörsprogrammet i datateknik. Han var bland de äldsta i klassen, men kände sig ändå snabbt hemma i studentlivet. De flesta han hängde med var minst fem år yngre, men efter ett tag tänkte han inte på det. Utbildningen tog honom dessutom ett extra läsår, eftersom han valde att plugga ett utbytesår i Sydkorea.

– Jag hade ett lite annat perspektiv än mina kursare som kom direkt från gymnasiet och ville bli klara så fort som möjligt. Jag var redan så ”gammal” och tänkte att resan är lika viktig som målet.

Efter många år med månadslön hade han dock hunnit skaffa sig en del fasta utgifter. Tack vare att flickvännen äger deras lägenhet och att han kunde ta tilläggslån, som den som jobbat i minst fem år kan, gick det dock ihop.

– Jag jobbade också alla lov på min tidigare arbetsplats. Det drygade ju ut kassan.

Nybörjare på nytt

33 år gammal tog han ut sin civilingenjörsexamen och fick snabbt jobb som IT-konsult. Det var lite märkligt att bli kallad junior, trots att han redan hade så mycket arbetslivserfarenhet.

– På ett sätt är man mer senior, eftersom man redan vet hur arbetslivet funkar. Jag kunde de sociala koderna, var van att ta ansvar och initiativ. Men visst, man är ny inom professionen.

Cheferna såg dock detta och Jonas Tiger-Wedin fick snart stort förtroende. Men konsultlivet innebar för mycket räknande av timmar och administration för att passa honom. Därför blev han glad när han hittade till Bidbrain.

– Här jobbar vi i team med att utveckla vår egen produkt. Det är oerhört spännande. Nu har jag ett jobb som ständigt innebär nya utmaningar och aldrig blir tråkigt.

Tora Villanueva Gran