Så påverkar föräldraledigheten kvinnors forskarkarriär

Kvinnliga forskare tappar betydligt mer i produktivitet när de blir föräldrar än män. Det gapet blir sedan svårt att ta igen och påverkar den framtida forskarkarriären. Det visar de första resultaten från en studie av föräldraskapets effekter på forskarkarriären.

Att få barn påverkar forskarkarriären på olika sätt för män och kvinnor. En dansk studie som är på gång visar att en kvinnlig forskare minskar sin produktivitet med ungefär en tredjedel efter det att hon fått sitt första barn – medan mäns produktivitet inte alls påverkas av att bli förälder. 

– För kvinnor är det en utmaning att bli förälder. Detta är något vi behöver vara medvetna om så att vi kan skapa bättre förutsättningar för kvinnor att fortsätta forska även när de blivit mammor, säger Valentina Tartari, professor vid Handelshögskolan i Stockholm. 

Gapet blir svårt att ta igen

Valentina Tartari leder bland annat ett forskningsprojekt som tittat närmare på hur föräldraskap påverkar vetenskaplig produktivitet. I projektet har man studerat forskare inom STEM (Science, Technology, Engineering and Mathematics) och följt deras karriär under ett antal år. För att mäta produktiviteten har man utgått från antalet publicerade artiklar och jämfört hur mycket de kvinnliga respektive manliga forskarna producerat före och upp till åtta år efter att de fått sitt första barn. 

För både män och kvinnor minskar produktiviteten av naturliga skäl när de blir föräldrar, men efter de första småbarnsåren är männen tillbaka på samma nivå, medan kvinnorna publicerar betydligt färre artiklar.  

Förutom att produktiviteten minskar så påverkar föräldraskapet även den fortsatta forskarkarriären för kvinnor. Färre publikationer gör att det blir svårare att få nya forskaranslag, vilket i sin tur påverkar framstegen i forskningen. Dessutom kan det påverka möjligheten att bli befordrad. 

– Föräldraledigheten skapar ett gap som blir väldigt svårt att ta igen, konstaterar Valentina Tartari.

Tappar fart i sin forskning

Orsaken till att det blir så stora skillnader finns på flera plan, konstaterar Valentina Tartari. Dels finns det rent könsmässiga skillnader – kvinnor är ofta föräldralediga när barnet är nyfött och blir därför mer frånkopplade från sin forskning under den här tiden. Under föräldraledigheten tappar de fart i sin forskning och kanske även kontakten med forskarteamet och den generella kunskapsutvecklingen på sitt område.

Kvinnor tenderar dessutom att ta ett större ansvar för hem och familj när de sedan börjar jobba igen – på bekostnad av sin egen karriär. Detta blir särskilt tydligt inom forskning som kräver att forskaren är på plats i ett laboratorium eller ute i fält. 

Om kvinnor däremot får avlastning, i hemmet eller på jobbet, minskar produktiviteten inte alls i samma utsträckning. 

– Att exempelvis ha stöd från mor- eller farföräldrar som kan rycka in och ta hand om barnen när det behövs gör stor skillnad i karriären, säger hon.

Ledare som förstår mekanismerna

Valentina Tartari tror att det är viktigt att lyfta diskussionen kring könsskillnaderna inom forskningen och hitta sätt att underlätta för kvinnor att fortsätta sin forskarkarriär när de fått barn. Till exempel skulle man kunna se över hur anslag och forskningspengar kan underlätta för kvinnor att kombinera forskning med föräldraskap. 

Men det är även viktigt att som chef och ledare inom forskarvärlden förstå hur mekanismerna fungerar och vara uppmärksam på vilket stöd kvinnliga forskare behöver. Hur kan man exempelvis se till att kvinnliga forskare kan hålla kvar kontakten med forskarvärlden under sin föräldraledighet eller delta i seminarier och forskarkonferenser även när de har små barn? 

– Det finns många lågt hängande frukter man kan experimentera med. Vi kan konstatera att det finns strukturella skillnader som missgynnar kvinnor och därför tycker jag att det är rimligt att exempelvis kvotera eller ge extra stöd till kvinnor om det minskar gapet till männen, säger hon. 

Ser samma mönster

Valentina Tartaris forskning har utgått från dansk data och i Sverige pågår en liknande studie vid Lunds universitet. Båda studierna ingår i ett forskningsprojekt som leds av Olof Ejermo, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. 

Den svenska studien utgår från lite annorlunda data, men de resultat som hittills framkommit tyder på att det är samma mönster i Sverige som i Danmark. 

– De kvinnliga forskarna tappar i produktivitet efter föräldraledighet och skillnaden blir ganska stor över tid, säger Olof Ejermo. 

Ser ingen förändring

I den svenska studien kan man se att uttaget av föräldradagar är mer jämställt idag och man skulle kunna tro att det skulle jämna ut skillnaderna mellan könen när det kommer till produktivitet.

Men Olof Ejermo konstaterar att det inte verkar göra någon skillnad – för kvinnor stagnerar den vetenskapliga produktiviteten när de får barn, medan männens produktivitet tycks opåverkad när de får barn. Och skillnaden i produktivitet har betydelse för den fortsätta karriären. 

– Trots att pappor numera tar ut fler föräldradagar så verkar det inte jämna ut gapet, konstaterar Olof Ejermo.

Konkurrens kan vara en förklaring

En möjlig förklaring till skillnaderna mellan könen skulle kunna vara att kvinnor ofta är yngre när de får barn och att de därmed inte har kommit lika långt i karriären när de är föräldralediga. Olof Ejermo konstaterar dessutom att många forskare, både kvinnor och män, blir föräldrar när de har en mer osäker anställning, vilket gör att de är beroende av extern finansiering för sin forskning. Därför tror han att en förklaring till skillnaderna mellan män och kvinnor skulle kunna vara konkurrens. 

– Det finns andra studier som tyder på att kvinnor drar sig undan konkurrens medan män blir mer sporrade av konkurrens. I Sverige har vi mycket konkurrens inom akademin där forskare exempelvis måste söka externa medel för att finansiera sin forskning. Det skulle kunna vara en förklaring som kommer att undersökas, säger Olof Ejermo.