Så kan kommuner och regioner bli mer attraktiva för ingenjörer

Konkurrens från privat sektor gör att kommuner och regioner har svårt att rekrytera och behålla ingenjörer, framför allt utanför storstäderna. Att lönerna är lägre är kanske inte det största problemet. Ingenjörerna pekar på andra frågor som behöver prioriteras.

Ingenjörerna är en liten men viktig yrkesgrupp i kommuner och regioner. Bland akademiker är det andra yrken som syns mer, exempelvis lärare, läkare och sjuksköterskor.

– Ingenjörer gör extremt viktiga jobb i kommuner och regioner men är relativt osynliga, säger Magnus Jälmbrant, medicinteknisk ingenjör och ordförande för Sacoföreningen i Region Västerbotten.

Han ser att ingenjörer är en grupp som är svår både att rekrytera och behålla. Medicintekniska ingenjörer är ett sådant exempel.

– När regionen söker ingenjörer inom medicinteknik är det inte alltid man lyckas. Ofta tvingas man kompromissa. Man fyller helt enkelt hålen genom att sänka kompetenskraven.

Viktigt att locka äldre att stanna kvar

Drygt 25 mil längre norrut, i Luleå kommun, är konkurrensen med industrin kännbar. Norrbotten spelar en viktig roll i den gröna omställningen i Sverige. De kommande 20 åren planeras investeringar på över 1100 miljarder kronor och befolkningen i kommunen beräknas öka från 80 000 till 100 000 personer till 2040.  

I Luleå växer behovet av ingenjörer i industrin men också i kommunen som måste klara att leverera samhällsservice till fler invånare.  

– Just nu är rekryteringsläget av ingenjörer lite lättare eftersom många som jobbade på Northvolt söker nya jobb. Men det kommer säkert att bli svårare framöver, säger Michael Öhman, ingenjör och ordförande för Sacoföreningen i Luleå kommun.

Han menar att kommunerna Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna, behöver bli mer attraktiva arbetsgivare för att klara av att rekrytera men också behålla anställda. Det är en fråga som han tillsammans med fackliga kollegor ofta diskuterar med arbetsgivaren.

Bland fackens förslag finns förmåner som skulle kunna locka äldre och erfarna att jobba kvar några år till.

 – Vi har lyft behovet av kompetensutveckling under hela arbetslivet och mentorprogram där äldre bidrar med erfarenhet till yngre och kan känna uppskattning. Vi har också föreslagit en modell med kortare arbetstid för äldre utan lägre pensionsinbetalningar. Men arbetsgivaren säger tyvärr nej till allt.

Även i region Västerbotten och Stockholms stad har Sacoföreningarna utan framgång försökt förhandla villkor som innebär att äldre kan gå ner i arbetstid utan sänkt pension.

Michael Öhman i Luleå berättar att det finns fler förmåner som facken föreslagit för arbetsgivaren. Cykelförmån (när arbetsgivare tillhandahåller cyklar för privat bruk till sina anställda) och högre friskvårdsbidrag är två exempel som inte införts.

– Regionen här har höjt friskvårsbidaget till 4 000 kronor men Luleå kommun erbjuder, efter en liten höjning, bara 2 200 kronor. Den här skillnaden känner många till, säger han.

Arbetsmiljön behöver bli bättre

I Stockholms stad växer också behovet av ingenjörer, bland annat för att den tekniska förvaltningen behöver minska beroendet av konsulter. Erfarenheter har visat fördelar av mer kunskap bland anställda för att säkra kompetens och minska sårbarheten.   

Tibor Muhi som representerar ingenjörerna i Sacoföreningen i Stockholm ser att staden ofta utan större problem klarar att rekrytera ingenjörer. Utmaningen att behålla dem är större. Många söker sig vidare efter 3-4 år när de har fått lite erfarenhet.

– Jag brukar säga att med lön rekryterar man medarbetare, med arbetsmiljö behåller man dem. I Stockholms stad finns det flera utmaningar kopplade till arbetsmiljö och karriärmöjligheter som behöver blir bättre, säger han.

Den psykosociala arbetsmiljön ser han inom flera verksamheter som ett problem.

– Färre ska göra mer och stressen kan leda till långvariga sjukskrivningar. Jag ser inte att stressen ökar, men den minskar inte heller. Arbetsbelastningen är konstant hög för många ingenjörer. Vi ser också att omorganisationer ofta bidrar till stress.

I både kommuner och regioner finns det ofta, men inte alltid, arbetsmiljöproblem i aktivitetsbaserade kontor.

Tibor Muhi ser att det ofta uppstår stress inför en sådan förändring, men att problemen ofta minskar efter flytten när verksamheten kommit i gång.

Många löser också arbetsmiljöproblem i aktivitetsbaserade kontor genom att arbeta hemifrån.  

I region Västerbotten tillåter reglerna 49 procent arbete på distans (när det fungerar). Men de som skriver under ett distansarbetsavtal väljer också sin arbetsmiljö på kontoret.

– Om man vill jobba hemifrån halva veckan hamnar man i aktivitetsbaserat kontor den andra halvan, och där finns det ofta arbetsmiljöproblem. Den som väljer att vara på kontoret fem dagar i veckan får däremot en fast arbetsplats, säger Magnus Jälmbrant.

Han tror att bättre arbetsmiljö i regionens kontor skulle vara en fördel i konkurrensen med andra arbetsgivare.    

– Ett eget kontor eller ett rum som du delar med en kollega skulle uppskattas av många.

Ingenjörerna saknar karriärmöjligheter

Tibor Muhi i Stockholms stad ser ett annat område där arbetsgivaren skulle kunna locka fler ingenjörer att stanna kvar. Det handlar om kompetensutveckling och karriärmöjligheter.

Vid rekryteringar skulle han vilja se att fler anställda fick chansen att avancera.

– När det uppstår ett rekryteringsbehov både av chefer och medarbetare finns det ofta interna sökande, men de erbjuds sällan jobben. Flera som inte uppfyller alla kriterier skulle efter kortare utbildningar kunna göra ett bra jobb. Att se medarbetarnas potential skulle få fler att stanna.

När anställda inte ser karriärmöjligheter i Stockholms stad söker många jobb i kranskommunerna.

– Efter några år kommer några tillbaka, men långt ifrån alla. Begränsade karriärvägar är ett problem som gör att Stockholms stad tappar många duktiga medarbetare, säger Tibor Muhi.

Magnus Jälmbrant ser snarlika problem i region Västerbotten. Att arbetsgivaren inte tillvaratar ingenjörernas kunskaper är en anledning till att en del slutar.

– Vi får inte alltid reda på varför någon slutar, men när vi får det visar det sig ganska ofta handla om arbetets innehåll. Arbetsuppgifterna har förändrats och ingenjörerna känner inte att deras kunskaper, ibland expertkompetens, tas tillvara.