Utbytestermin kan kräva tålamod och envishet

Drömmen om ett halvår i exempelvis Paris eller Seoul lever hos många ingenjörsstudenter. Men mellan beslut och avresa väntar kurslistor, visumkrav och otydliga regler som gör vägen till utbytesterminen allt annat än självklar.

När Alma Nilsson kliver ut från föreläsningssalen i Paris är höstljuset milt och luften fylld av doften från ett bageri på hörnet. Det är hennes första termin utomlands – en dröm som vuxit sedan hon började på KTH.

– Jag visste redan i början av mina studier att jag ville göra en utbytestermin. Mitt förstahandsval var Lissabon, men när jag blev nominerad till Paris istället blev jag bara glad, säger hon.

Alma Nilsson pluggar hållbar samhällsplanering på masterprogrammet och läser nu ett färdigt kurspaket på engelska vid ett franskt universitet. Det gjorde processen smidig.

– Eftersom kurspaketet låg väl i linje med mitt program på KTH var det inga problem att få det godkänt. Jag hade bra kontakt med KTH:s internationella koordinatorer och fick snabbt svar på frågor om ansökan och kursval.

Hon beskriver ansökningsprocessen som tydlig men omfattande – ett pussel av dokument, datum och digitala formulär. Själva vardagen i Paris har däremot varit okomplicerad.

– Det enda som var krångligt i början var registreringen till universitetet, som var helt på franska. Jag fick instruktioner som hjälpte till slut, men annars har allt flutit på. Språkbarriären är det största hindret.

Men när de första veckorna väl var över började rutinerna sitta. Föreläsningar, grupparbeten och stadslivet runt campus gav snart en känsla av vardag, och ett nytt perspektiv på studierna. Med facit i hand ser hon fler fördelar än nackdelar.

– Jag har fått ett bredare perspektiv på stadsplanering och lärt mig hur hållbarhetsfrågor hanteras i olika länder. Dessutom har jag blivit mer självständig och fått vänner från hela världen.

Svårt att hitta kurser och få dem godkända

För Alma Nilsson gick allt enligt plan. För andra är vägen lite krokigare. André Johansson, civilingenjörsstudent vid Umeå universitet och nyligen hemkommen från en utbytestermin i Sydkorea, beskriver en process som kräver både tålamod och envishet.

– Ansökningsprocessen är omständlig. Det går fort att välja ett universitet, men sedan börjar det svåra: att hitta kurser, få dem godkända och ansöka om visum. All information var på koreanska, så jag fick ta hjälp av Google Translate för att förstå.

Väl på plats i Korea märkte han snabbt hur annorlunda studentlivet kunde vara, lika välorganiserat som oflexibelt.

– Det var en fantastisk upplevelse, men jag hörde från flera studenter att reglerna i universitetskorridorerna kunde vara ganska strikta, med fasta tider och ordningskrav. Själv hade jag redan hyrt en lägenhet utanför campus. Det passade mig bra.

Livet utanför universitetet präglades snarare av andra vanor och sociala koder än de han var van vid i Sverige, men aldrig på ett sätt som kändes svårt eller exkluderande.

– Koreaner är lite som svenskar: artiga men ganska introverta. Det tog tid att lära känna folk på riktigt, men när man väl gör det blir man nära vänner.

Trots språkbarriärer, blanketter och sena besked säger André Johansson att han gärna skulle göra om allt.

– Jag har inte pratat med en enda student som ångrat sig. Det tar tid att hitta rutiner, men när man väl kommer in i vardagen är det helt fantastiskt.

Det han framför allt saknade var tydligare information hemifrån.
– Jag behövde ett dokument om utbytesavtalet mellan Umeå universitet och skolan i Korea. Det var svårt att få tag på eftersom det var jullov. Sådant borde finnas tillgängligt direkt på webben. Då hade jag sluppit mejla runt och vänta på svar.

Universitetet försöker ge bättre stöd

Vid Umeå universitet är man medveten om att ansökningsprocessen kan upplevas som snårig. Ingrid Svensson, enhetschef vid International Office, berättar att flera initiativ redan är igång för att göra vägen ut i världen enklare för studenterna.

– Vi jobbar med frågan genom att erbjuda manualer, informationsfilmer och fler drop-in-tillfällen under ansökningsperioden. Dessutom samarbetar vi tätare med de internationella kontaktpersonerna på varje institution.

Umeå universitet har infört en ny struktur där varje student får en kontaktperson beroende på vilket land de ska till.

– Efter nomineringen får studenterna tillgång till en Canvassida (en intern informationsyta i universitetets digitala lärplattform) med information, faktablad och instruktioner. Vi håller dessutom träffar inför avresa där vi går igenom visum, tillgodoräknanden och CSN, säger Ingrid Svensson.

Men bilden är inte enbart problemfylld, påpekar Ingrid Svensson. Mycket fungerar redan bra, och fler studenter än tidigare lyckas ta sig iväg.

– De flesta studenter hittar rätt stöd via sina studievägledare och internationella koordinatorer. Vi ser att intresset för utbytesstudier ökar, trots att processen upplevs som omfattande.

”Ingen jag känner har ångrat sig”

Och när allt väl faller på plats blir byråkratin snart ett minne. För Alma Nilsson i Paris har formulär och kurslistor ersatts av stadsliv, föreläsningar och nya perspektiv. Enligt henne är slutsatsen enkel: administrationen må vara en del av resan, men upplevelsen väger tyngre.

– Det är en fantastisk möjlighet som man inte får igen. Säg ja till så många nya erfarenheter som möjligt – tiden går fortare än man tror, säger hon.

Hemma i Sverige känner André Johansson igen sig i mycket av det Alma Nilsson beskriver. Hans egen resa till Sydkorea var allt annat än enkel, men slutsatsen densamma: allt slit och all väntan gav utdelning.

– Det tar tid att komma in i en ny vardag, men det är värt allt. Ingen jag känner har ångrat sig.