Civilingenjörer som vill byta yrkesbana och bli gymnasielärare är hett eftertraktade. På många håll i landet råder det brist både på matte- och no-lärare på gymnasienivå. Men för många ingenjörer blir det en överraskning när de inser att deras ämneskunskaper inte räcker till.
Civilingenjörer som vill byta yrkesbana och bli gymnasielärare är hett eftertraktade. På många håll i landet råder det brist både på matte- och no-lärare på gymnasienivå. Men för många ingenjörer blir det en överraskning när de inser att deras ämneskunskaper inte räcker till.
Bo-Göran Wallner är civilingenjör i teknisk fysik från Lunds tekniska högskola och har även varit doktorand i fysik en kortare tid. 2008 övervägde han att komplettera sin utbildning för att få möjlighet att söka jobb som gymnasielärare i fysik och matte. När han sökte den kompletterande pedagogiska utbildningen vid Högskolan i Halmstad fick han besked att han var obehörig. Hans fysikkunskaper var inte tillräckliga för att bli behörig gymnasielärare. När han överklagade beslutet och sakkunniga personer granskat hans ansökan blev han antagen.
Kravet för att bli ämneslärare på gymnasiet är minst 120 poäng om man kommer att undervisa i ett ämne eller 120 poäng i ett ämne och minst 90 poäng i ytterligare ett ämne. För civilingenjörer uppstår ofta problem eftersom civilingenjörsutbildningarna är integrerade och ämnena väver in i varandra. Många kurser innehåller fler ämnen, till exempel fysik och teknik eller teknik och matematik.
Bo Göran Wallner.
– Det här blir ett hinder när civilingenjörer söker den kompletterande pedagogiska utbildningen. På pappret kan det se ut som om man inte har så många poäng i fysik, kemi eller matte trots att man läst en femårig teknisk högskoleutbildning, säger Bo-Göran Wallner.
Katharina är också en civilingenjör som insett svårigheterna att bli gymnasielärare. Hon är civilingenjör i kemiteknik från Uppsala universitet och sökte i höstas till den kompletterande pedagogiska utbildningen vid Malmö högskola för att bli gymnasielärare i kemi och matte. Hon blev inte antagen till utbildningen och fick beskedet att hon saknar förkunskaper i matte. Poängmässigt saknar hon motsvarande två terminer hemtidsstudier i matematik
– Jag har pratat med antagningen vid Malmö högskola och man uppgav att jag saknar poäng inom samtliga matematiska områden som finns listade i förkunskapskraven, säger hon.
På lärarutbildningen vid Malmö högskola kommer man ofta i kontakt med civilingenjörer som blir överraskade över att inte bli antagna till den kompletterande pedagogiska utbildningen.
– Civilingenjörsutbildningar är väldigt olika och det är inte ovanligt att en del saknar delar av det som krävs. Många program kommer inte heller upp i 90 poäng matematik. Som civilingenjör i till exempel elektroteknik fokuserar du på vissa områden inom matematiken men som gymnasielärare behöver kunskaperna motsvara det som krävs för att undervisa enligt gymnasieskolans ämnesplan och kursplaner. Det handlar om analys, algebra, flervariabelanalys, matematisk statistik, diskret matematik, sannolikhetslära och linjär algebra i viss omfattning, säger utbildningsledare Astrid Tursell på fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola.
Hon medger att det ibland är svårt att bedöma om civilingenjörerna uppfyller kraven men därför uppmanar hon alla att noga läsa kraven och be studievägledningen vid den högskola som man har studerat vid att styrka att den tidigare utbildningen motsvarar behörighetskraven.
– Vi vet att det kan dölja sig relevant ämnesutbildning i de integrerade kurserna, som vi inte alltid kan bedöma med det underlag som bifogas ansökan. Därför kan ett förtydligande dokument vara värdefullt. Teknikämnet är inte lika svårbedömt, där krävs det 120 poäng och flertalet civilingenjörer brukar bedömas som behöriga, men kemi, fysik och matematik kan det vara mer svårbedömt utan ett förtydligande, säger Astrid Tursell.
Möjligheten att validera kunskaperna i ett ämne genom ett kunskapstest finns och det har förekommit i samband med exempelvis särskilda arbetsmarknadsutbildningar, men det är vanligtvis inget som högskolorna har resurser till att göra i större omfattning.
Lärarnas Riksförbund menar att det är viktigt att det ställs höga krav på gymnasielärarna.
– Att få tillräckligt med duktiga lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen är en viktig fråga för hela samhället, men det är också viktigt att ställa krav på att alla lärare har rätt kompetens. Vi är positiva till de hårda kraven på behörighet, men skulle också gärna se bättre system för validering. Alla lärare måste ha både bredd och djup inom sina ämnen, säger Anna Jändel-Holst, utredare på Lärarnas Riksförbund.
Kraven för att bli antagen till en kompletterande pedagogisk utbildning varierar mellan lärosätena beroende på hur lärarutbildningen är upplagd. Vad som krävs finns noga beskrivet på högskolornas hemsidor.
Karin Virgin
21 kommentarer
Vilken kraft vore det inte för skolverksamheten att ha tillgång till lärare som tillämpat sina ämneskunskaper?
Många av mina skolkamrater under grundskole- och gymnasietiden hade svårigheter med matematiken, förmodligen för att den förmedlades med en alltför abstrakt pedagogik.
Vice versa, Lärarens kunskaper i pedagogik är värdefulla inom många situationer inom näringslivet.
Om man luckrade upp de konstruerade fiktiva hinder mellan de olika kollegierna hade samhället mycket att vinna tror jag.
För övrigt, alla som läst civilingenjörsprogrammet vet att vi har fått väldigt dåligt betalt i form av högskolepoäng.
Jag stöter på samma problem år 2020 när lärarbristen inte har förbättrats ett enda dugg.
Det är helt orimligt att tro lärarutbildningar innehåller mer matte och fysik än en civilingenjörsutbildning. I alla fall inte utbildningar inom teknisk fysik.
Helt klart en del av lärarbristen kan skyllas direkt på lärosäten som bedömer civilingenjörer obehöriga för att påbörja KPU. Oftast kan de inte ens tala om vad man behöver komplettera för att bli behörig och om de pekar på 5 eller 7 poäng kompletterandet matte eller fysik (På väldigt avancerade nivåer), tillåter man inte folk studera dem parallell med KPUn (?).
Är detta ett politiskt eller protektionistiskt drag?
Vem tar ansvar för det här?
Enklast är att jämföra vilken nivå på matematikkunskapen de sökande har.
De sökande kan få göra ett matteprov med teoretiska inslag, som får visa hur högt man kommit i sin matematik.
Jag känner få lärare som läst Funktionsteori eller Transformteori.
[…] behöver bli lättare att omskolas till lärare för andra yrkesgrupper som har […]
Det är väl klart att det inte rör sig om okunskap, det märker ju vem som helst att ingenjörsutbildningarna är otroligt mycket tuffare än lärarutbildningarna. Hint: det är därför ingenjörslönerna är högre är lärarditona…
Istället stavas problemet ”politik”.
Det handlar om att försöka skapa en skyddad barriär där lärarna kan låtsas att deras 3 gånger mer ”värda” högskolepoäng gör dem överlägsna ingenjörerna, och på det sättet undvika att ”lärarbristen” löses så att deras löner kan fortsätta hållas artificiellt höga (ja).
Denna protektionism är enormt skadlig för det svenska samhället, som är helt beroende av ett kontinuerligt flöde av utbildade naturvetare och tekniker för sin industri.
Det är också bara löjligt att man ska behöva ha så många poäng i matematik för att undervisa på gymnasienivå. Det skulle ju faktiskt i teorin räcka med att man kan gymnasiematten ordentligt!
Självklart är det i allmänhet mycket bättre med en lärare som har läst mycket matematik, men det beror då på att det korrelerar med större personligt intresse för matematik, inte på att läraren har tagit högskolepoäng på räkna på problem som man ändå inte kommer i närheten av på gymnasiet.
Hela problemet är alltså ett politiskt problem som skulle kunna lösas med ett penndrag. QED.
Ja, det här känner jag igen!
Jag har civilingenjörsexamen i kemiteknik med inriktning mot bioteknik. Jag har jobbat ett flertal år inom läkemedelsbranschen. Av familjeskäl bor vi i Småland där det är ont om dessa arbeten. Tänkte att jag kanske kan arbeta som lärare en tid. Jag älskar att lära ut de ämnen jag brinner för.
Efter att ha ringt runt till alla (?) landets universitet och högskolor och inte någon kunnat svara på vad jag behöver komplettera min utbildning med för att bli behörig, fick jag äntligen ett mailsvar från en. De föreslog att jag läser hela lärarutbildningen (det blir väl bara ca 4 år) och det går väl ganska lätt då jag redan kan vissa delar.
Ja, där tog energin slut. Nu har jag vikarierat lite som obehörig på en högstadieskola och haft egna klasser på en folkhögskola (står inte under skolinspektionens lupp). Eleverna är lika förvånad som jag att de förstår något av det jag lär ut…
Nu har jag slutat söka lärarjobb. Jag tror faktiskt inte att politikerna vill ha kompetenta lärare och absolut inte i matte och de naturvetenskapliga ämnena. Yrkeserfarenhet, där man kan värdera vad kunskaperna ska användas till, och känslan för hur viktigt det faktiskt är med dessa ämnen, är helt oväsentlig.
[…] En bekant till mig funderade på att sadla om. Den ekonomiska krisen hade slagit hårt mot branschen och det var svårt att hitta jobb trots flera års erfarenhet och ett så öppet sinne för alternativa jobb att man skulle kunna parkera en jumbojet där. Tidningsartiklar hade väckt idén hos hen att bli lärare. Ma-No-lärare råder det akut brist på och som civilingenjör i fysik tänkte hen att det endast krävs en påbyggnadsutbildning i pedadogik för att bli behörig lärare – matte och fysik avhandlades ju under nästan fem år på tekniska högskolan. Det visade sig inte vara så enkelt – civilingenjörer anses oftast sakna allmän behörighet att söka till programmet! Kravet för att bli ämneslärare på gymnasiet är minst 120 poäng om man kommer att undervisa i ett ämne eller 120 poäng i ett ämne och minst 90 poäng i ytterligare ett ämne. För civilingenjörer uppstår ofta problem eftersom civilingenjörsutbildningarna är integrerade och ämnena väver in i varandra. Många kurser innehåller fler ämnen, till exempel fysik och teknik eller teknik och matematik. (Ingenjören.se) […]
Bolognamodellen är ingen hit, alla kurser måste nu bland annat vara 6 hp. Jag skulle gärna ha tillbaka det gamla systemet.
Sådana här problem skulle undvikas om civilingenjörsutbildningen lades upp på liknande sätt som kandidat- och ma(gi)sterutbildningarna, dvs. med successiv fördjupning inom ämnesområdena i form av A-, B-, C- och D-block. Bolognamodellen är ett steg i rätt riktning, men man skulle kunna gå längre. Många civilingenjörsutbildningar är/var väldigt snuttifierade med en uppsjö av kurser om en handfull poäng inom vitt skilda ämnen. Före Bolognamodellen var det t.o.m. möjligt att få en civilingenjörsexamen utan att ha läst en enda poäng på D-nivå utöver exjobbet och med så få poäng på C-nivå inom ett visst ämne att det inte ens skulle gå att få ut en kandidatexamen!
Så rätt du har Per.
Jag hade turen att på gymnasiet ha en lärare med examen från teknisk fysik. Det var den bästa mattelärare jag någonsin haft. Han hade även förnågan att förklara på ett bra sätt.
Detta bidrog säkert till att jag själv blev civ ing.
Ansvariga för lärarutbildning måste ta sitt ansvar. Vill man utbilda duktiga lärare så får man inte avstå civilingenjörer så lättvindigt! Tillsätt åtminstone en utredning som klargör ifall civilingenjörer får jämförbara poäng med ämnesspecifika studenter. Min personliga erfarenhet är att 2/3-dels regeln tillämpades helt öppet under min utbildningt (teknisk fysik i Uppsala på 90-talet )
En väsentlig fråga är även hur många poäng man får på tekniska högskolor jämfört med mer ”icke-tekniska” univeritet.
På min civilingenjörsutbildning läste vi i många fall samma kurser som ekonomerna; samma litteratur och samma tenta. Vi fick 12 poäng, de fick 20. En del andra kurser var skillnaden än större (JÖK:en bl.a.). Nu hade de mer tid avsatt till grupparbeten, medan vi läste tunga kurser i matte och fysik samtidigt som ekonomi-kursen,
Nu är jag inte expert på hur det är gällande matte/fysik, men finns något av denna skillnad även där är det ju som att jämföra äpplen och päron!
Behörigheten att studera till lärare borde inte enbart vara upp till universiteten att bedöma. Det finns en tradition av konkurrens mellan tekniska högskolor och filosofiska fakulteter. Alla som har läst på högskola vet att tempot är mycket högre, dessutom läser vi först teori för att därefter tillämpa dem. Vilka blir de bästa lärarna? De som bara kan teori????? Själv kompletterade jag med lärarexamen och fick då precis behörighet i matte, teknik samt fysik för högstadiet. (Maskinare i grunden)
Hej! Denna artikel är kanske lite gammal men försöker ändå. Pluggar just nu mitt 4e år på maskin och har funderat på att bli lärare senare när jag tröttnat på ingenjörsyrket, skulle jag kunna ta kontakt med dig och ställa lite frågor kring arbetslivet, vad som fick dig att byta, hur/vart du kompletterade med lärarexamen etc.
Detsamma hände för mig när jag sökte in till Praktisk Pedagogisk Utbildning på Göteborgs Universitet. Efter avklarad civilingenjörsutbildning på Teknisk Fysik samt 39 poäng doktorandkurser inom Tillämpad Fysik (gamla poängsystemet) kom jag inte upp i tillräckligt många poäng för att undervisa i matematik på gymnasiet. Däremot räckte det till att få lärarbehörighet i Fysik och Tekniska Ämnen.
Kan bara instämma med tidigare kommentatörer. Har själv funderat på att ”konvertera” till gymnasielärare, är civ.ing i teknisk fysik, och insåg vid jämförelse med matematikstuderande vänner att jag fått långt färre poäng för lika kursinnehåll. Det är synd om det är brist på gymnasielärare i nv-ämnen samtidigt som det finns intresserade ingenjörer som på pappret inte är kvalificerade.
Ganska ofta på Chalmers kunde man sitta i samma klassrum och läsa samma kurs som studenter som var inskrivna på Göteborgs universitet. Med den skillnaden att de fick tre gånger så många ”poäng” för kursen. Så det är inte så konstigt att det blir fel när de kräver att man ska ha läst ett visst antal poäng i ett ämne.
Som flera redan har nämnt så kan man inte direkt jämföra poäng från filfak (filosofisk fakultet) och tekfak (teknisk fakultet). Generellt får studenter på filfak 2-3 gånger fler poäng för samma arbetsinsats.
Det är skillnad på poäng och poäng. Genrellt får han slita väsentligt mer för varje poäng på en civilingenjörsutbildning än på ett universitet.
När jag som teknolog läste teknisk matermatik, så var alla kurser på 3 poäng. I vissa kurser deltog även studenter från universitetets matematikerlinje. De fick 5 poäng för samma kurser.
Min flickvän läste kemi på universitetet och pluggade matte en hel termin (20 poäng). Hela stoffet rymdes väl inom det som hos oss hette Matte A och Matte B, totalt 7-8 poäng.
Jag läste även en kurs i Industriell Ekonomi på va 3.5 poäng. Enligt läraren, motsvarade detta 12-20 poäng på Handels.
Råkade redan för 25 år sedan ut för samma situation då min matematik kunskaper inte ansågs räcka till fastän jag är civilingenjör i teknisk fysik. Problemet var att man räknade poängen som lika mycket värda oavsett vilken utbildning man hade läst. Om man då gjorde en rent matematisk (sic!) summering av hur många poäng jag hade i matematik så var det för lite. Jag begärde då ett intyg från matematiska institutionen med en motsvarighetsbedömning mot lärarprogrammet och då uppfyllde jag med råge kraven.
Jag gissar att det fortfarande är samma problem, nämligen att man inte titta på innehåll och faktiska kunskaper utan att man tittar på hur många poäng man rent formellt har!
Vilken ingenjör eller civilingenjör som helst har bättre ämneskunskaper i matte än en som är utbildad mattelärare på gymnasienivå.
För 5 år sedan jobbade jag som programmeringslärare på ett IT-gymnasium och konstaterade snabbt att jag hade långt bättre mattekunskaper än utbildade mattelärare. De har kanske en massa poäng men det är mest förklara hur man löser 3+2 på 3 olika sätt.
Eleverna märkte även snabbt vart kunskaperna fanns och frågade ofta mig om komplicerade matteproblem och det hände lite då och då att nån av mattelärarna kom in och ville ha förklaring hur man löste en derivering elelr liknande för att hon skulle kunna förklara och gå igenom det på lektionen.
Så det hela handlar om okunskap om att mattekunskaperna inte skulle räcka till.