Teknikarbetsgivarna (TAG) säger upp Industriavtalet. Missnöje med LO-samordningen och att exportindustrins betydelse för svensk lönebildning ifrågasätts ligger bakom.
– Vi vill att Industriavtalet ska vara normbildande utifrån sina egna villkor vilket är hela meningen med det. Men under åren har det alltmer kommit att bli ett verktyg för andra branscher.
– Beslutet var så gott som klart redan när våra motparter presenterade sina krav till avtalsrörelsen i höstas, säger Teknikföretagens avgående vd Anders Narvinger. Att vi väntade berodde på att vi inte ville störa förhandlingarna.
Teknikarbetsgivarna menar att LO-samordningen har gjort att förhandlingarna inte längre handlar om industrins förutsättningar utan att de utgår från LO:s krav på svensk lönebildning. IF Metall har tvingats ta hänsyn till vad centralorganisationen och förbund helt utanför industrin har för krav vilket, enligt Teknikarbetsgivarna, har påverkat lönebildningen negativt.
– Vi tycker att Industriavtalet har fungerat, säger Sveriges Ingenjörers förbundsordförande Ulf Bengtsson. Men vi är naturligtvis öppna för diskussioner.
Industriavtalet har sex månaders uppsägning. Sveriges Ingenjörers och Unionens gällande kollektivavtal med Teknikarbetsgivarna löper på 18 månader så det är bråttom att komma igång med förhandlingarna om ett nytt förhandlingsavtal ska vara färdigt till nästa avtalsrörelse.
Industriavtalet undertecknades 1997 och innehåller förutom ett förhandlingsavtal också ett avtal där parterna uttalar en gemensam syn på svensk industri och vad den behöver för att utvecklas väl. Industriavtalet kom till vid en tidpunkt där lönebildningen inte fungerade bra och där staten hotade med lagstiftning om inte parterna skärpte sig. Det anses ha bidragit till att svensk arbetsmarknad har upplevt relativt få konflikter. På teknikområdet gäller avtalet Teknikarbetsgivarna, Sveriges Ingenjörer, Unionen och IF Metall.
JG
