Familjen Lönnstedt. Foto: Privat.
En av tre föräldrar upplever sällan balans mellan arbete och familjeliv och småbarnsföräldrar hör till de mest stressade. Är det verkligen möjligt att vara en engagerad småbarnspappa och göra karriär samtidigt? Ingenjören Petter Lönnstedt berättar om hur han och hans fru löser vardagspusslet.
En av tre föräldrar upplever sällan balans mellan arbete och familjeliv och småbarnsföräldrar hör till de mest stressade. Är det verkligen möjligt att vara en engagerad småbarnspappa och göra karriär samtidigt? Ingenjören Petter Lönnstedt berättar om hur han och hans fru löser vardagspusslet.
Petter är väl vad man kan kalla en ganska typisk småbarnsförälder. Han har många järn i elden: jobbar med huset, har ett sommarställe som behöver tas hand om, är ordförande i skolans föräldraförening, jobbar heltid och vill samtidigt vara en engagerad pappa för sina barn. Men hur får han och hans fru Ingrid egentligen allt att gå ihop?
— Att kombinera föräldrarollen med jobbet är en utmaning. Det är mycket pusslande samtidigt som man anpassar sig. Första barnet är en stor omställning, men det är självlärande att ta hand om det. I takt med en växande familj anpassar man sig efter barnens behov, förklarar Petter.
Stor familj
Tillsammans med Ingrid har han fyra barn: Sofia 1, Axel 4, Maja 6 och Viktoria 8 år. Att ha en så stor familj var inget de planerade från början utan snarare ett beslut som växt fram med tiden.
Petter jobbar sedan 12 år tillbaka på Saab medan Ingrid har disputerat inom bioinformatik. Sedan 2005 jobbar hon som konsult på ett statistikföretag i Uppsala. De bor i ett hus på landet öster om Uppsala. Båda är tjänstemän och har arbeten med flextider, något som Petter menar underlättar mycket när man måste hämta och lämna barn på dagis.
Hjälps åt med vardagen
— När ingen varit föräldraledig arbetar vi 90 procent var och brukar jobba i skift, den ena går tidigt hemifrån och tidigt från jobbet, medan den andra börjar senare, lämnar barnen på dagis och kommer hem senare. På så sätt får vi ihop hela arbetsdagar samtidigt som barnen slipper vara alltför länge på dagis. Den som hämtar på dagis ser till att maten är färdig när den andra kommer hem, säger Petter och tillägger att just nu är allt lite enklare eftersom Ingrid än så länge är föräldraledig med Sofia, den yngsta av barnen.
Petter har själv varit föräldraledig under alltifrån 5-8 månader med vart och ett av de fyra barnen.
— Att vara pappaledig är jätteroligt men det har ju så klart som allt annat sina ”ups and downs”. Av jobbet kan man bli mentalt trött men när man är hemma med fyra barn och kanske en eller två kompisar till dem blir man fysiskt trött. Eftersom barnens möjlighet att vara på dagis är begränsad till 15 timmar i veckan under föräldraledigheten så är de ju hemma ganska mycket, säger Petter och skrattar åt minnet.
Att han också skulle vara föräldraledig var aldrig något som han och Ingrid diskuterade, det var helt naturligt att det skulle vara så, menar han.
Viktigt med möten utanför familjen
— Vi fördelar arbete med barn och hushåll lika men ibland åker vi iväg var för sig på egna aktiviteter och det tror jag är viktigt. När man själv är borta någon kväll från familjen så får man också en förståelse för hur viktigt det är för ens partner att göra saker utanför hemmet ibland, säger Petter som även vill nämna sin mamma som är till stor hjälp för dem.
— Jag har en fantastisk mamma som hjälper oss mycket, hon rycker in när vardagen inte fungerar, till exempel om vi har ett sent möte på jobbet som vi måste gå på. Det är verkligen guld värt, säger han.
Förstående arbetsgivare
Petter har aldrig känt att hans arbetsgivare upplevt det som jobbigt att han har varit pappaledig fyra gånger.
— Nej, Saab är utomordentligt när det gäller föräldraledighet. Jag har aldrig hört något negativt om det. Ett skäl till detta kan vara att det är ett sådant stort företag och då är det lättare att hantera om någon är borta, jag är en bland tiotusen och jämför man med min frus jobb där de bara är nitton så kan det till exempel bli jobbigare för min frus arbetsgivare att hitta en ersättare.
Men går det verkligen att göra karriär och vara småbarnsförälder på samma gång?
— Det beror på vad man menar med karriär. Om du menar att tillbringa mycket tid på jobbet så är det nog svårt men om du menar att ha ett jobb som man tycker är roligt och där man hela tiden utvecklas så ja, det har både jag och Ingrid, förklarar Petter.
Vad är det jobbigaste med att vara förälder?
— Det är att känna att jag inte ägnar tillräckligt med tid åt barnen. Jag skulle vilja göra mer saker tillsammans, inte bara laga mat, sätta på pyjamas och natta dem.
Känner du att du har tillräckligt med ”egen tid”?
— Man skulle ju alltid vilja ha mer men det är väl (igen) främst mer tid med barnen i så fall. Men vi visste ju vad vi gav oss in på, säger Petter.
På frågan vad han skulle vilja ge för tips till andra småbarnsföräldrar funderar han en stund.
— Ja, att dra ned på det här med barnens aktiviteter kanske. Att välja en lokal aktivitet om det är möjligt, som man slipper skjutsa till. Under en period hade vår äldsta tre aktiviteter vilket naturligtvis var krävande även för oss föräldrar. Så det kan man ju tänka på, säger Petter och nämner höga ambitioner som en annan stressfaktor.
— Vi måste bli bättre på att dra ner på ambitionerna. Hur många aktiviteter vi har, hur mycket vi jobbar, städar eller renoverar på huset. Jag har själv svårt med det där men det är nog bra om man kan tagga ned lite grann när man har småbarn och ta tillvara på småbarnstiden i stället, säger han och tillägger.
— Det är tufft ibland men tiden med småbarn är aldrig något som jag skulle vilja var utan. Jag kommer nog att tänka tillbaka på den här tiden och känna att jag är glad som fick chansen att vara med om det här.
Petters tips för en enklare vardag med småbarn!
Försök att se småbarnstiden som en fantastisk upplevelse (om än turbulent)
Planera för en vecka i taget
Försök att ha aktiviteter i närheten av boendet
Sänk ambitionsnivån på flera områden
Fakta småbarnsföräldrar
• De föräldrar som upplever minst balans mellan arbete och familjeliv är högutbildade kvinnor, ensamstående föräldrar samt de som har barn i åldrarna 3-6 år.
• År 2006 tog pappor i Sverige i genomsnitt ut 21 procent av föräldraledigheten. Generellt ökar pappans andel av uttaget med utbildningsnivån, ju högre utbildad föräldrarna är desto fler föräldradagar tar pappan.
• Ingenjörspappan tar i genomsnitt ut 76 föräldraledighetsdagar per barn. Genomsnittspappan i Sverige tar ut 60 dagar per barn (statistik från 2005).
• Nästan tre fjärdedelar av de kvinnliga ingenjörerna och 62 procent av de manliga ingenjörerna är hemma lika ofta för vård av sjukt barn.
• Tre av fyra kvinnliga ingenjörer och 61 procent av manliga ingenjörer uppger att föräldrarna lika ofta hämtar och lämnar barn vid förskola/skola.
Källor: SCB:s tidning Välfärd nr 3 2008 och nr 4, 2006, rapporten Kids och karriär. En rapport och enkät om föräldraledighet för Ingenjörer, Sveriges Ingenjörer, 2005.
22 kommentarer
[…] Ingenjören finns en intressant artikel om hur en ingenjörsfamilj med fyra barn får ihop det dagliga […]
Om man ser till de ställen jag jobbat på har ofta de i ledande befattning också haft småbarn så många lyckas ju lösa det pusslet. Naturligtvis är det ett evigt pusslande när man är två och det kan säkert ofta vara svårt.
Min poäng med mitt första inlägg dock var att de som är två kanske egentligen inte ser hur bra de har det. Som ensamstående förälder med tre barn på heltid (1 dagis barn och två lågstadiebarn just nu) ser jag det som en otrolig lyx att ens ha möjligheten att ha någon att pussla med. Har man sjuka barn och ett viktigt möte finns i alla fall en teoretisk möjlighet att ens partner inte har det. Är man ensam finns aldrig den möjligheten. Man kan inte ta några jobb/uppdrag som innebär resor (vilket är en nackdel karriärmässigt om man som jag bor i en småstad). Man kan inte vara med på sena eller tidiga möten. Man får stå över många sociala aktiviteter. Och egentid finns inte. Själv växlade jag ned karriären lite när jag blev ensam med barnen, flyttade från storstad till liten stad för att kunna utnyttja mina föräldrar som barnvakt. Fast jag har ändå lyckats hitta ett intressant jobb med lagom utmaningar och jag tror min arbetsgivare har förståelse för min situation.
Intressant artikel som stämmer in på de erfarenheter jag och min fru har.
Vi jobbar nu 90% för att få ihop livet med att hämta och lämna, det finns väldigt begränsat utrymme för övertid och dessutom förutsätter detta ”flexibel” flextid. Vi delar 50/50 och alternerar hämta/lämna dagar. Trots detta är det svårt för den som lämnat att att hinna hem och äta gemensam middag, vilket annars är vårt mål.
Vi har provat att jobba 75% samt 80% men det har inte fungerat för någon av oss, sådana ingenjörsjobb finns inte i praktiken (på vårt företag). 90% fungerar hjälpligt men det är svårt att hinna med i kompetensutveckling och i ”spets”, speciellt jämfört med hur det vr innan vi hade barn och kunde arbeta några extra timmar när/om det behövdes. Min erfarenhet är också att det fungerar bättre om man jobbar i en grupp med många småbarnsföräldrar samt har en ”personalvårdande” chef.
I praktiken ser man att många med ledande befattningar (i samma ålder) antingen är ”dinkisar” eller singlar.
Min fru har dessutom halkat efter (märkbart) lönemässigt jämfört med mig sedan vi fick barn, detta trots att vi delat på föräldraledigheten, jobbar på samma företag och har haft jämförbar utveckling vad gäller ökat ansvar mm.
Jag tycker att SI bör jobba aktivt för rätten till deltid i praktiken, samt rätten att jobba på distans (trenden verkar tyvärr gå åt andra hållet),speciellt när man har ”fri arbetstid”. Fri arbetstid har även visat sig besvärligt när man vill gå ner i arbetstid, i praktiken räknar företaget med att man ska jobba över och vara på plats på ”kärntid” trots den ”fria” arbetstiden.
Roligt att läsa att det är ett pusslande när man är två och att de får gå ned till 90% för att det ska funka. Jag är ensamstående med 2 småbarn delad vårdnad. Arbetssökande sen 7 månader, högskoleingenjör med 21 månaders arbetslivserfarenhet när vi fortfarande var sambo. Kan inte ens få ett processoperatörsjobb eftersom hundratals sökande slåss om samma plats, många ingenjörer som är singlar och sambor. Hur ska jag pussla?
Det är slående hur viktig kulturen på arbetsplatsen är för hur bra det fungerar att vara föräldraledig alt gå ner i arbetstid.
På min arbetsplats (ett IT-bolag del av en större verkstadskoncern) upplevs det som normalt att man måste anpassa sina arbetstider för att ta hand om familjen och det är i princip alltid ok att arbeta på distans och ringa in till möten etc eftersom det är givet att man alltid sköter sina åtaganden.
”Kvalitén på arbetet är viktig och inte antalet timmar.”
På min mans arbetsplats har de däremot ett mycket strikt flextidsavtal även för höga tjänstemän som i praktiken betyder att all arbetstid måste göras på plats. Det är också inbyggt i organisationen att man hela tiden ska jobba mer än 40 timmar i veckan utan några lugnare perioder emellanåt.
Otidsenligt, men det finns såklart många sådana arbetsplatser.
Att turas om med hämtning och lämning som beskrivs i artikeln funkar riktigt bra för oss också. Men Andreas, du skriver något som jag har hört många säga, men som jag inte riktigt förstår: ”så att barnet slipper 40-timmars dagisvecka…”. Snacka om att belasta sig med dåligt samvete och stress om man skall känna på det sättet! Vad är det för fel med att vara på dagis? Vår dotter älskar att vara på dagis!
Det ÄR svårt att få ihop pusslet även om man är två. Vi har två barn och har båda ledande befattningar som kräver att vi kan vara felxibla med arbetstiderna. Vi har inga mor- eller farföräldrar i närheten som kan ställa upp och rycka in med kort varsel. Den ena av oss jobbar på en liten arbetsplats utan några direkta möjligheter att få avlastning av kollegor. Den andra arbetspendlar ett par timmar per dag och reser relativt mycket i jobbet. Att anlita inhyrd hjälp kanske är ett alternativ i större städer, men bor man i landsorten eller på landet så inte alltid den möjligheten. Det blir ett evigt pusslande och inte sällan dåligt samvete, för… Vem vill inte vara en bra och närvarande förälder och samtidigt ha ett utmanande och meningsfullt jobb?
[…] Ingenjören finns en intressant artikel om hur en ingenjörsfamilj med fyra barn får ihop det dagliga […]
Det skulle vara toppen om rätt till deltid kommer upp till diskussion! Varför ska man absolut jobba 40 timmar? Jag tycker det är helt ok att lönen anpassas till den lägre arbetstiden, men kvalificerade arbetsuppgifter och ansvar vill jag absolut ha, trots deltid!
Vårt minsta barn är nu 10 år och vi både vill och behöver lägga tid på barnen fortfarande. Så det gäller inte bara småbarnsföräldrar!
Ett trevligt exempel på hur pass bra det kan fungera när föräldrarna själva får bestämma vem som ska vara hemma när och hur länge. Dessutom är det utomordentligt roligt med exempel på arbetsgivare som ser föräldraskapet som en naturlig del av livet. Fler och fler arbetsgivare inser också att erfarenheter som förälder ger kompetensutveckling som även kommer arbetsplatsen tillgodo. Just tidsbrist och svårighet att kombinera familj och jobb är dock något som får många – både kvinnliga och manliga – ingenjörer att avstår från önskade ”karriärkliv”. Det framgår av undersökningen ”Karriär – hur då?” som finns på http://www.sverigesingenjorer.se/tycker/Sidor/tycker_jamstalldhet.aspx.
Läs också mitt blogginlägg på:
http://www.ingenjorsbloggen.se/2010/05/gratis-kompetensutveckling/#more-1812
Är själv småbarnsfar, heltidsarbetande och med en fru som jobbar 80%. Det är ett pusslande och den främsta källan till stress upplever jag att de egna ambitionerna utgör. Men de egna ambitionerna är ju summan av min vilja till ett gott liv så det är man ju samtidigt mindre villig att kompromissa med. Barnen är den viktigaste långsiktiga investeringen i framtiden vi gör och jag tycker att samhället borde uppmuntra till detta, inte genom RUT-avdrag, utan genom att ge mer fri tid. Kanske genom att lagstadga en reducerad arbetstid för heltidsarbetande småbarnsföräldrar, bekostad av staten?
Härligt att se en familj som fått ihop vardagspusslet med 4 barn. Om man vill så går det, det är min övertygelse. Själv bytte jag arbetsgivare (lägre lön, högre befattning), gick ner på deltid, 80%, och skaffade au pair när vi fick barn nr 2. Det har resulterat i jag fick ett flexiblare jobb, barnen är tvåspråkiga, jag har startat eget fastighetsbolag vid sidan om jobbet, som kan byggas upp på flera års sikt och vi är alla väldigt nöjda med tillvaron. Vi hinner med livet och tar tillvara på småbarnsåren. Jag uppmanar alla att våga ta hjälp. Det tjänar alla på. När jag slutar jobba vid 17-tiden hinner jag umgås med barnen. Guld värt!
Det pratas så mycket om rätten till heltid men precis som Katarina skrev tidigare saknar jag verkligen rätt till deltid. Jag önskar att det vore mer legitimt att arbeta deltid som ingenjör och att det även fanns fler sådana tjänster på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare tycker inte alls om att en förälder går ner i arbetstid så mycket som till 75% och att bli nyanställd på deltid tycks vara nästan omöjligt. Att dra ner på arbetstiden gör det möjligt att känna att man räcker till både hemma och på arbetet vilket medför en större livskvalitet med mindre stress.
Mkt bra och välskriven artikel! Kan också relatera till en av de tidigare inläggen – vad är att göra karriär? Kanske det är karrärbefrämjande att tillbringa tid tillsammans med sina barn. Det om något kan ge individen en ökad mognad och större flexibilitet i livet och arbetslivet…
Något man inte tänker på är att livet är långt. Man hinner både och. I alla fall om man inte väntar med barn tills man är 40 år. Vi är två ingenjörer som delade på barnaåren. Vi jobbade deltid båda två och ingen tyckte något illa om det. De första tjugo åren sög vi i oss en massa erfarenhet på lite olika jobb. Nu är vi 50 år och barnlösa. Vi har 15 jättespännande år framför oss då vi kan satsa mycket på jobbet. Det räcker säkert!
Jag utbildar mig till civ.ing. och har precis fått vårt första barn. Själv skulle jag vilja veta om det går att göra karriär i meningen att stiga i grader och lön samtidigt som man har barn. Fast det kanske är synonymt med att tillbringa mycket tid på jobbet?
Hej!
Jätteintressant diskussion och ett problem som så många föräldrar delar. I politiken pratar man om rätten till heltid, men jag saknar (verklig) rätt till deltid. Det är omöjligt att ha ett intressant jobb på deltid, särskilt om du ska byta jobb. Det borde finnas större möjlighet att jobba deltid och på distans för att få till tillvaron. Även om man har laglig rätt till 75 % så får du inga bra jobb om du vill jobba deltid! Iallafall när man är ingenjör.
En fråga för SI att driva?
Petter sätter fingret på något som alltför sällan diskuteras. Vad innebär egentligen begreppet ”göra karriär”? I dagspressen är uttrycket oftast alldeles för enkelriktat likställt med att höja lönen och uppnå chefsposition. Jag tror att det är sunt att som Petter vidga begreppet med ytterligare värden. Värden som faktiskt betyder något för en själv i den situation man befinner sig.
/Peter
Vi löser vardagen ungefär som paret i artikeln. Dock har vi inga mor- eller farföräldrar i närheten, och saknar verkligen denna säkerhetsventil när det kör ihop sig! Vi har försökt med barnvakter, men det är ju inte alltid de kan ställa upp på önskad tid. Just nu ”utnyttjar” vi en av äldsta barnets kompisar, vars familj ibland tar hand om båda barnen. Det känns dock inte helt bra – vi kan sällan hjälpa dem på motsvarande sätt!
Ja visst vore det intressant med flera artiklar med tips till småbarnsföräldrar. Kanske lite drastiskt att kommentera att det inte finns något problem när man är två. Det ÄR tufft under småbarnstiden även om man är två. Det händer ofta att bägge har viktiga möten på jobbet när det ska vabbas. För att inte tala om den egna tiden eller ännu värre partiden. Det är mycket svårt att få till, samtidigt som det behövs för att orka och må bättre.
Bra artikel!
Är just nu hemma med vårt första barn och tycker det är underbart. Funderar dock på hur man skall pussla ihop det när båda är tillbaka i arbetet på heltid, så att barnet slipper 40-timmars dagisvecka…
Vore intressantare med en artikel om det går att vara ensamstående heltidsförälder och göra karriär. Är man två som i artikeln kan jag inte förstå problemet egentligen. Då finns ju all möjlighet i världen till att turas om (vilket ju också står i artikeln). Samma sak om man bara har barn varannan vecka.