Ingenjörens svampkompass ger stöd till nybörjarplockaren

Nyfikenhet och viljan att lösa ett problem. Det menar Kevin Löfmark är länken mellan ingenjörsjobbet och den svampkompass för nybörjare som han utvecklat på fritiden.

Det susar i tallkronorna. Marken är fuktig, skogsdoften tät. Solen skiner igen efter ett par dagar regnande.

– En fin dag, säger Kevin Löfmark, som utvecklat Svampkompassen.

Den kan beskrivas som ett bokliknande häfte där inplastade informationsblad om svampar hålls ihop av en centrumskruv. Bladen kan vikas ut som en solfjäder och olika svampar jämföras samtidigt, utan det bläddrande som en vanlig bok kräver. Kompassen är avsedd för nybörjaren som vill ha en överskådlig fältguide i skogen.

I Europa finns tiotusentals svampar och fler upptäcks regelbundet. I Svampkompassen finns information om 18 kryddsvampar och sju giftiga.

– De flesta som plockar svamp bara vill ha en mysig stund i naturen och hitta något som går att äta. Kryddsvampar är verkligen goda, lätta att hitta och svåra att förväxla. Därför fokuserade jag på dem.

Giftsvamparna finns med som påminnelse om att säkerheten är viktig. Ett diagram i kompassen hjälper också till att bedöma risknivåer.

– Det är någonting vi gör som ingenjörer. När det finns en balans mellan god smak och låg risknivå, som hos kryddsvampar, då är det en bra svamp att plocka.

Att enbart förlita sig på kompassen, eller en svampbok, är inget han skulle råda en nybörjare. Kompassen ska snarare ses som en kompletterande guide i svampskogen.

– Min rekommendation är alltid att plocka tillsammans med någon har goda kunskaper. Det kan vara en svampkonsulent eller en erfaren svampplockare.

På nätet finns mycket information, men det är viktigt att välja en känd och tillförlitlig källa. Att skaffa sig bra och uppdaterade böcker tycker han är viktigt – liksom viljan att lära mer.

– Man kan plocka svampen, ta hem och studera den för att bygga upp en katalog av erfarenheter om olika svampars form, färg och textur.

Flytten till Sverige väckte intresset för svamp

Skogspartiet utanför Umeå är långt från ön Mauritius i Indiska oceanen, där Kevin Löfmark föddes och växte upp. Som 19-åring flyttade han till USA för att studera elektroteknik, maskinteknik och programmering. Sedan fick han jobb som ingenjör inom Aerospace-industrin.

I USA träffade han också sin fru, som är från Umeå, dit de flyttade för femton år sedan. Numera jobbar han som Senior Engineering Developer på Compotech i Umeå. På fritiden driver han en firma där han gör hantverk i läder och utvecklar saker som Svampkompassen.

Flytten till Sverige var det som väckte svampintresset.

– Jag älskar idén och kulturen med allemansrätten här. Att man kan gå ut och njuta av naturen och alla resurser den ger. Svart trumpetsvamp och Goliatmusseron är två av mina favoriter.

I vårt avlånga land kan man, grovt räknat, plocka svamp från veckorna efter midsommar, hela hösten och fram till vintern.

– Det finns svamp som växer väldigt bra i kallt väder. Vinterskivling är väldigt god, men den växer ibland på träd, precis som en annan svamp som är giftig. Och att plocka saker på träd kräver tillstånd. Så man måste veta vad man gör.

Kevin Löfmarks tips till nybörjaren är att söka sig till äldre skogar. Naturreservat är bra, gärna med blandskog av tall, björk och asp. Sluttningar kan man kika lite extra på.

– Och plocka inte när det regnar, vänta ett par dagar innan du går ut. Ett tips är också att göra en utflykt under veckan, innan helgen. Då kan andra ha hunnit plockat det du är ute efter.

Ingenjörstänkandet har han haft nytta av i arbetet med kompassen, främst vad gäller processen och problemlösandet. Någon digital version av kompassen har han inte gjort. Det finns redan många användbara appar, menar han, och AI har blivit bra på identifiering av svampsorter, om än ej felfri.

– Telefonen kan man ha i ryggsäcken, som säkerhet och GPS. Även om täckningen är bra i de flesta skogar är skärmen liten att titta på. Svampplockning tycker jag ska vara en analog aktivitet.