Den riktiga ingenjören måste tillbaks vid rodret. Samhällsutvecklingen karaktäriseras av lågkonjunktur-högkonjunktur, krig–fred etcetera.
Men skulle nog också kunna påstå att samhällsutvecklingen karaktäriseras av cykler med teknikutveckling och ekonomisk konsolidering. Tyvärr får man nog konstatera att mycket teknik bara utvecklas när nöden är väldigt stor, det vill säga när vi inte har löst våra problem på ett fredligt sätt utan måste börja kriga med varandra.
Mannen som sägs ligga bakom Ford Mustangen på 70-talet och som ansågs ha räddat Chrysler under 70-talet, Lee Iacocca har skrivit två böcker som skildrar svängningen mellan teknik utveckling och konsolideringseran med start i början på 80-talet. Den första boken beskriver ett företag (Chrysler) med ingenjörer som utvecklar häftiga muskelbilar som bara några rika pappas pojkar har råd att köpa och utan ekonomiskt och marknadstänkande inom ledningen. Den andra boken som kom ut för några år sedan har titeln, Var tog alla ledare vägen, och beskriver en industri som ägnar sig huvudsakligen åt spektakulära fusioner, börsvård och chefer som fokuserar på att formulera bonusavtal i stället för driva på utvecklingen av nya bättre produkter. Dessa två böcker beskriver det som börsaktivisten Robert Weil också sammanfattade i en artikel i affärsvärlden 2003:
”på1980-talet fanns det oändligt mycket ingenjörer ute på företagen, men det var väldigtont om ekonomiskt kunniga och finansiellt kreativa människor på många företag. När man väl fick tag i en ekonom på företagen blev de helt lyriska över att man visade intresse för balansräkningen. I dag är det lika ont om produktutveckling som det var om finansiellt kunnande då. Jag är helt övertygad om att det är det här som är den riktigt viktiga biten för svenska företag i dag”.
Personligen har jag under mina snart 30 år sedan jag gick ut på teknis alltmer undrat över hur vi ska behålla vårt så kallade vällfärdsamhälle när ingen driver på teknikutvecklingen utan all jobbar med reklam, trimma balansräkningen, upplevelseindustrin och inte minst, spekulera i andras förmåga via fonder i stället för att själv vara konstruktiv och progressiv.
Jag arbetar inom energibranschen och som de flesta misstänker kommer energi och tillhörande miljöproblem att bli ett stort problem. Det kommer krävas mycket ”kreativ destruktivitet ” för att lösa våra energi- och miljöproblem. Brist på energi och rent vatten kommer innebära mycket oro och krig men ändå säger riskkapitalisten att man inte kan investera i oprövad teknik och det stora företaget säger att man inte kan arbete med innovationer som ligger utanför kärnverksamheten.
Jag åkte förbi KTH häromdagen och möttes av en stor banderoll, FINANSDAGEN? Är det verkligen så illa att dagens civilingenjörer tycker spekulera i andras arbete är det mest intressanta? Rollfiguren Gekko i filmen Walls Street sa att han inte skapade någonting, han bara ägde (och det skulle vi tydligen tycka var häftigt). Om dagens ingenjörer inte tycker det är coolt att utveckla nya produkter (skapa) i stället för äga (spekulera i andras arbete = räntesökande) har vi stora problem i samhället.
Ingenjörer, sätt igång att ifrågasätt banal lönsamhetsretorik och äska utvecklingspengar för att utveckla morgondagens produkter, det vill säga lös konkreta problem och skapa något som nästa generationer kan konsolidera!
Peter Platell
7 kommentarer
Till nr 3.
Nej då vi lever inte i en marknadsekonomi, Det är det de säger men i praktiken är det inte så. I praktiken liknar det ekonomiska systemet planekonomi och socialism. Styrelsen lägger planer på flera år framöver vad man ska forska i och vad man ska sälja till vilket pris, Se nokia som ett bra exempel. Vidare har vi en utbredd socialism. Frukterna av arbete socialiseras så att den som producerar måste dela ut frukterna för dennes arbete till de som inte producerar. I sovjetunion så delades frukterna av arbetet ut till partieliten idag är det investorer och finanseliten. Väldigt små skillnader. Den stora skillnaden är att folk har ett intryck av att de kan bli rika och framgångsrika, men det har skattemyndigheten effektivt tagit bort chanserna för åtminstone för lönetagare.
Bra skrivet, någon får väl skapa ett behov av reel teknik utveckling..
Som inte bara tillfredsställer högre behov ..
Lite mindre slantar i plånboken, kylskåp som är tomma .. behov som skapar konflikter o otrygghet .. typ som i asien .. eller kanske grekland 🙂
Jag kan bara hålla med Peter Platell, jag har jobbat med olika typer av FoU/TU-projekt för olika företag, och trenden är tydlig: I sverige blir man kung som projektlekdare, chef eller controller. Man blir _inte_ uppskattad för teknisk kreativitet och kan oftast inte göra karriär som teknisk specialist. Att jag ändå har ett ganska kul jobb beror till stor del på egna initiativ och att det är acceptererat att skunkjobb är det enda sättet att testa nya ideer. Det är dags att pendeln svänger tillbaks till en sund blanding mellan ekonomiskt tänkande tillsammans med teknisk kunnande och kreativitet.
Ett annat problem är att det i sverige är nästan omöjligt att gå fram och tillbaka mellan akademin och universitet, till skillnad från USA där man uppskattas i bägge miljöerna. I Sverige finns tyvärr fortfarande ett stort akademikerförakt, vilket avspeglar sig i många (inte alla!) företagsskulturer.
Nya ideer skapas ofta i små grupper av människor som får jobba i lugn och ro med ideer. Om enbart controllers och projektlekdare får bestämma kommer vi i sverige obönhörligen halka efter i teknisk utveckling.
Vi har alla olika synpunkter och erfarenheter, men enligt mig handlar mycket om att gå från tanke till handling (tillbaka till rodret) och om inte vägen finns, hitta vägen själv. Jag har arbetat med stimulerande design/utvecklings – och konstruktionsarbete i flera olika företag/befattningar och både som egen företagare och anställd – och tycker framtiden ser ljus ut för ingenjörer i Sverige.
Idag arbetar jag på en kreativ utvecklingsavdelning i ett välmående teknikföretag som anställer/expanderar rejält i Sverige.
Det finns ju för varje ingenjör en chans att påverka och det är enligt mig bara genom att göra produkter/maskiner etc bättre än andra som vi kan visa den stora vinsten med att fortsätta här och värdet av svenska ingenjörer.
Låter vi ekonomiintresset ta över agendan är det till viss del för att vi själva tillåtit det – så tillbaka till rodret som Peter säger.
Vi lever numera i en marknadsekonomi, vilket betyder att saker sker där de (i genomsnitt…) utförs bäst. Teknikutvecklingen bedrivs därför mycket bättra i t.ex. Sydostasien än i Sverige. Teknikutveckling går alltså lätt att flytta geografiskt. Arbetsuppgifter som inte är så lätta att flytta från Sverige är ”reklam, trimma balansräkningen, upplevelseindustrin och inte minst, spekulera i andras förmåga via fonder”. QED, om än lite tillspetsat.
Hej,
Intressant artikel. Jag tycker dock att detta med belöningsfrågan inte är den viktigaste själv. Problemet är samhällsbaserat. Off the Shelf är nyckelproblemet.
– Varför betala utveckling av något som finns på hyllan?
– Om ditt behov erfodrar utveckling, ompröva behovet.
– Med sänkta krav finns lösningen redan betald och ingen utveckling erfordras.
– Att detta leder till att system hålls levenade längre än tidigare och att utvecklingen stagnerar. Är väl inte detta så konstigt.
– Att sedan produkterna byts ut genom revolutionerande teknikomsvep och företag går under är en naturlig förlängning.
Staten är inget undantag utan snarast en av de största pådrivarna av denna utveckling.
– Marknaden skall själva utveckla produkter, staten skall ej finansiera utveckling, är mantrat.
– Den marknaden som skall driva denna utveckling ligger ej i Sverige. Alltså skall utländska stater finansiera Svensk utveckling hoppas man. Eller så bryr man sig ej var den sker. Endast fokus på kostnadssidan, intäcktssidan finns inte med i balansräkningen. Om man nu har satt människor med ekonomiskt fokus att styra sammhället och företagen så är det klart att det tekniska fokuset är lågt. Med tekniskt fokus kommer engagemang, drivkraft, förändringsvilja samt framtisdsfokus. Kontra dagens här och nu fokus.
Sammantaget:
Staten bör satsa på utveckling, inte bara forskning. Långsiktiga strategier för produktutveckling och marknadsutveckling bör ingå i varje stryelsefokus. Se till att utvecklingsavdelningen har förbannat roligt, då kommer de att göra underverk. I korta ordalag, börja betal pengar för att ha kul. Uppmuntra kreativitet och vilda idéer. Våga ta risker. Om det inte sker några misstag sker heller inget intressant.
Det handlar väl om att många unga idag inser att ingenjörsrollen inte premieras av det svenska samhället. Det är inte ekonomiskt lönsamt att arbeta med teknikfrågor, vare sig utveckling eller implementation om man inte lyckas göra det i form av ett eget företag som man sedan kan avyttra. Kan facket förhandla fram samma ersättningsnivåer som kollegorna i Tyskland har så ska vi nog få fler ingenjörer som brinner för sitt ämne. Som det är nu har många ett extraknäck eller två för att få ihop ekonomin…