Den svenska arbetsmarknaden borde strunta i turordningsreglerna i LAS, och i stället införa en skiljenämnd liknande den som före 1974 hade i uppdrag att lösa tvister i samband med uppsägningar. Det menar Sacos ordförande Anna Ekström och den före detta chefredaktören på DN, Svante Nycander.
Den svenska arbetsmarknaden borde strunta i turordningsreglerna i LAS, och i stället införa en skiljenämnd liknande den som före 1974 hade i uppdrag att lösa tvister i samband med uppsägningar. Det menar Sacos ordförande Anna Ekström och den före detta chefredaktören på DN, Svante Nycander.
– I 35 år har man försökt att nå ett samförstånd inom den svenska arbetsmarknaden. Men mycket av det arbetet har blockerats av turordningsreglerna. Och det är det vi vill råda bot på med det här förslaget, säger Anna Ekström.
Så sent som för fyra år sedan tog Svenskt Näringsliv initiativ till det senaste försöket att åstadkomma ett nytt så kallat huvudavtal med PTK och LO. Förhoppningarna att man efter årtionden av misslyckade försök var stora.
Från PTK välkomnade man initiativet:
”Det innebär ett gemensamt ställningstagande för att kollektivavtal är den rätta modellen för svensk arbetsmarknad och inte lagstiftning … PTK bedömer att förutsättningarna är goda för att de kommande diskussionerna slutligen ska leda fram till ett nytt huvudavtal”, hette det i ett pressmeddelande.
Men det blev inget nytt huvudavtal. I många frågor var man i stort sett överens – men det fanns en fråga där parterna över huvud taget inte kunde enas.
Det handlade just om turordningsreglerna i LAS, och den stupstockseffekt som lagstiftningen har. LO och PTK ville ha kvar turordningen i LAS. Svenskt Näringsliv vägrade, utan ville i stället att arbetsgivaren skulle få sista ordet.
– Arbetsgivarna har aldrig gillat och kommer aldrig att gilla turordningsreglernas ”stupstockseffekt”. De är rent mekaniska regler som ersätter en klok bedömning av den faktiska situationen. Men vad som är rättvist eller inte i samband med en uppsägning är naturligtvis situationsbetingat, säger Svante Nycander.
Just denna stupstockseffekt är egentligen turordningsreglernas viktigaste funktion i dag, menar Anna Ekström. Som ett sorts vapen i fackförbundets händer för att få en skälig ersättning till någon som blivit godtyckligt uppsagd.
– Faktum är att turordningsreglerna mer är en lag som reglerar maktförhållandet mellan parterna än en lag vars innehåll faktiskt påverkar verkligheten. Man tror att man sitter säker som anställd – men uppsägningarna slutar ändå i princip alltid med överenskommelser. På så sätt ger turordningsreglerna faktiskt en falsk trygghet, säger Anna Ekström.
Den här låsningen som Anna Ekström och Svante Nycander pratar om, menar de har uppstått därför att politiker började blanda sig i sådant som arbetsgivare och fackförbund bäst löser själva. Och nu, tycker de, är det dags för parterna att återta makten.
– Jag tycker att alla parterna gemensamt borde uppmana politikerna att de ska gå ut och säga: ”Vi gör ingenting! Det är upp till parterna att lösa de här frågorna”. Då släpper vi löst det kreativa tänkandet. Det har varit ett stort problem att ingen riktigt vet hos vem den här frågan ligger, säger Svante Nycander.
– Och fördelen med vårt förslag är också att det inte kräver någon inblandning av politiker. Inga lagar behöver skrivas, utan facket kan göra upp med arbetsgivarna om detta. Överenskommelserna behöver heller inte vara centrala, utan man skulle till exempel kunna skriva in det i ett nytt industriavtal.
Rent konkret vill Anna Ekström och Svante Nycander alltså att man inför en nämnd, med representanter både från fackförening och från näringslivet, som kan fatta beslut i tvister i samband med uppsägningar.
Vid en första anblick skulle detta kunna se ut som att fackförbundet överger sitt främsta vapen i samband med uppsägningar och skänka mer makt till arbetsgivarna. Men så är inte fallet, menar Svante Nycander.
– Faktum är att arbetsgivaren har möjligheter att manipulera hur turordningsreglerna fungerar, säger han – och får medhåll från Jonas Milton, vd på Almega.
– Uppfinningsrikedomen för hur man kan kringgå turordningsreglerna som företagare är stor. Bolagisering av avdelningar är ett exempel, och listan kan göras lång, säger han.
Sådant kan inte en domstol ta hänsyn till, eftersom de bara kan titta på lagstiftningen, menar Svante Nycander. Och dessutom måste domstolarna hela tiden beakta risken att skapa prejudikat.
– Men en nämnd skulle däremot kunna genomskåda ett sådant manipulativt beteende från företagen. På så sätt skulle de sakliga argumenten komma till sin rätt på ett annat sätt, säger Svante Nycander.
Förslaget bygger alltså på sätt och vis på en tillbakagång till hur det fungerade på den privata arbetsmarknaden innan 1974, då lagstiftning spelade betydligt mindre roll och parterna själva kom överens. Men Anna Ekström vill inte kalla sitt förslag för omodernt.
– Den svenska modellen har i grunden alltid byggt på ett gemensamt ansvarstagande mellan parterna. Och det vägrar jag se som omodernt. Vi vill inte ha mer lagstiftning!
11 kommentarer
Har svårt att förstå upprördheten runt LAS.
Allt för många har upplevt och vet hur det går till vid omställningar och som det nämns i artikeln är uppfinningsrikedomen för hur man kan kringgå turordningsreglerna som företagare är stor!
Varför detta prat om för eller emot LAS? Anna och Svante har ju inte föreslagit att LAS skulle bort! Tvärtom är ju själva poängen i deras förslag att man avtalar om att använda en nämnd istället för att tillämpa turordningsreglerna i LAS. Lagändringar behövs därmed inte.
Om Sveriges Ingenjörer börjar driva frågan om att avskaffa LAS lämnar jag Sveriges Ingenjörer med omedelbar verkan. Sveriges Ingenjörer skall inte vara en megafon för centerpartiet och andra nyliberaler som vill avreglera arbetsmarknaden.
@Mikael: Precis som du säger är det få ungdomar som skyddas av LAS. Avskaffa LAS så kan ungdomarna konkurrera på samma villkor som de som jobbat länge på samma ställe.
Företag är inte onda, och det ligger inte i deras intresse att sparka folk godtyckligt. Har man den inställningen, och måste bekämpa de onda företagen till varje pris – ja då är det inte konstigt om företagen söker sig till bättre marknader.
Så fort staten lägger sig i och lagstiftar till den ena partens fördel skapar man en obalans som får negativa bieffekter på samhällsekonomin. Arbetsmarknaden måste avregleras.
Frivilligt utbyte – båda parterna tjänar på det.
Tvunget utbyte – ena parten förlorar på det.
@Mårten: Inte nödvändigtvis, finns många företag som klarar sig i många år trots tidvis irrationellt styre.
Gällande ungdomsarbetslösheten så är väl ändå anställningstryggheten där dålig nog som den är? Hur många ungdomar i dagens Sverige har fast anställning kontra ”behovsanställning” och andra avarter som används av arbetsgivarna för att enklare kunna göra sig av med personal och således få de anställda att rätta sig i ledet av rädsla för att inte få jobba mer?
@Mikael: Ett företag som inte är rationellt hamnar konkurrensmässigt i ett sämre läge, det behövs ingen annan reglering. LAS förhindrar att företag drivs effektivt, vilket ger oss färre tillgängliga jobb och lägre nationellt välstånd.
LAS är ett typexempel på att statlig intervention leder till minskad effektivitet och får oavsiktliga bieffekter (som onödigt hög ungdomsarbetslöshet).
@Mårten: Problemet är att företag inte alltid är rationella. Fördelen med LAS är precis som det står i artikeln att ge balans i förhandlingarna. Arbetsgivaren kan inte fritt välja ut personer att kicka ut utan måste i så fall förhandla med facket om denna vill frångå turordningen.
Jag tycker egentligen att LAS är ganska vacker i dagens situation just i och med att många arbetsgivare behandlar även väldigt välutbildade och specialiserade anställda som utbytbara maskindelar (åtminstone när det passar arbetsgivaren, andra gånger så är plötsligt den enskilda anställde unik och omöjlig att ersätta vilket resulterar i uppskjuten semester, nekad ledighet och liknande). När det gäller situationer där arbetsgivaren uppenbarligen finner det fördelaktigt att behandla alla anställda som unika så är det viktigt att de anställda istället kan säga ”Nej du, ska du köra den visan för att det passar dig så får du minsann ge upp något för det”.
Re: 1. Viktoria
De nya reglerna skulle inte införas som en lagändring, utan i avtal mellan parterna. (Arbetsmarknadslagstiftningen är en av få lagar som kan avtalas bort.) De företag som inte har kollektivavtal skulle alltså inte beröras, utan där gäller lagstiftningen, dvs. turordningsreglerna, som förut.
I vart fall uppfattade jag förslaget from SACO så. ” … Och fördelen med vårt förslag är också att det inte kräver någon inblandning av politiker. Inga lagar behöver skrivas, utan facket kan göra upp med arbetsgivarna om detta. …”
@Viktoria: ett företag sparkar inte folk för att de tycker det är kul, utan för att personerna inte är lönsamma. Ett företag förlorar på att sparka lönsam personal.
Om vi har lagar som tvingar företag att behålla olönsam personal kommer dessa företag att gå under.
Även arbetsmarknaden ska bygga på frivilligt utbyte. Om utbytet inte är frivilligt förlorar ena parten på det.
Många arbetsplatser har idag inte kollektivavtal. För dessa ger turordingsreglerna vapen för den anställde att få till en rimlig uppgörelse.
Att ta bort turordningsreglerna skulle sända en kraftig signal till dessa företag att det nu är ”fritt fram” att sparka vem man vill.
Om det ska finnas en nämnd måste den i så fall vara inskriven i lagen och gälla alla anställda. Annars är det bättre att ha kvar turordningsreglerna och avtala bort dem i kollektivavtalet.