I kollektivavtalen inom industrin som slöts 2010 enades parterna om att öronmärka 0,2 procent av löneutrymmet för kompetensutveckling. Nu rivs uppgörelsen och pengarna kommer att betalas ut som lön eller pension.
Teknikutveckling och ständiga omställningar inom industrin har skapat ett behov av kompetensutveckling under hela arbetslivet. Redan år 1995 motionerade Kristdemokraterna för första gången om individuella kompetenskonton. Fem år senare lade en statlig utredning fram ett förslag, men inga beslut fattades.
En av utredningens slutsatser var att obligatoriskt individuellt kompetenssparande skulle leda till ökad rörlighet på arbetsmarknaden, förebygga flaskhalsar, minska risken för arbetslöshet och öka möjligheten att vara kvar i arbetslivet fram till pensionsåldern.
Under hela 2000-talet har frågan om kompetenskonton diskuterats flitigt, men utan resultat. 2002 kom en proposition från den dåvarande socialdemokratiska regeringen, men den innehöll inga lagförslag utan endast knapphändiga riktlinjer. Inte heller den nuvarande regeringen har åstadkommit något trots att samtliga allianspartier tidigare har lyft frågan i motioner.
Frågan om kompetenskonton har också funnits med i de centrala förhandlingarna mellan parterna på arbetsmarknaden under hela 2000-talet. En steg framåt togs i de branschavtal inom industrin som tecknades efter den förra avtalsrörelsen, våren 2010. Där enades parterna om att öronmärka 0,2 procent av lönesumman till kompetensutveckling, men hur sparandet skulle utformas var inte klart. En gemensam arbetsgrupp tillsattes för att utreda olika möjligheter och målet var en statlig medverkan i form av skattelättnader.
Sedan dess har läget förändrats. I höstas enades PTK och Svenskt Näringsliv om att inleda förhandlingar om ett nytt utvecklat omställningsavtal. Överenskommelsen om att avsätta 0,2 procent av löneutrymmet rivs upp och de öronmärkta pengarna kommer att betalas ut i samband med årets lönerevision.
Det innebär att 0,2 procent ska läggas till potten på tre procent för industrianställda inom samtliga branscher, utom inom gruvindustrin som istället hade en överenskommelse om en gruvpension.
– Alla branscher har valt att lägga till 0,2 procent till potten, men det är inget som hindrar att man lokalt gör andra överenskommelser. Är fack och arbetsgivare överens kan man till exempel välja att istället göra en extra pensionsavsättning, säger Camilla Frankelius, förhandlingschef för industrin på Sveriges Ingenjörer.
De nya avtalen börjar gälla den 1 februari i år, men eftersom några avtal inom industrin löpte ut redan 30 september 2011 kommer anställda inom dessa branscher att kompenseras med ytterligare 0,6 procent till potten. Det är avtalen med Teknikarbetsgivarna, Industri- och kemigruppen och Byggnadsämnesförbundet.
– Anställda inom dessa avtalsområden kommer alltså att få en pott på 3,8 procent av löneutrymmet, säger Camilla Frankelius.
– Men vad händer med frågan om ett individuellt kompetenssparande?
– Den har definitivt inte fallit bort. Den är viktigare än någonsin och det är både vi och arbetsgivarna överens om. Kompetensutveckling kommer att bli en central fråga i förhandlingarna om det nya omställningsavtalet.
Förhandlingarna om ett nytt omställningsavtal mellan PTK och Svenskt Näringsliv beräknas starta under senvåren.
