Besöker Nordamerikas ”grönaste” byggnad. Professor John Robinson (IPCC) tänker göra hela University of British Columbias campus till ett hållbarhetslaboratorium. Det nyöppnade Center for Interactive Research on Sustainability är början på det och ett exempel att ta efter.
Alla studenter, vare sig de läser fysik eller litteratur, ska få med sig hållbarhetssträvanden i sina studier.
John Robinson talar inte så mycket om teknik. Visserligen har byggnaden solceller och solfångare, växter på taket, renar sitt eget vatten och så vidare men det är kommunikationen som är i centrum, kommunikationen och möjligheterna.
-Domedagsbudskap fungerar inte, säger John Robinson. Folk slår sådant ifrån sig. Vi måste visa på möjligheter, på alla smarta val som finns och hur mycket bättre vi kan göra saker genom att verkligen tänka till. Hållbarhet handlar om att samarbeta för att göra framtiden bättre.
Och så pratar han om sina förhoppningar att de som har sina arbetsplatser i något av centrets ljusa kontorsrum ska visa sig vara produktivare, lyckligare och friskare än genomsnittet. Friskare tack vare den rena luften, lyckligare och produktivare tack vare dagsljuset som strömmar in överallt och genom att de är delaktiga i hållbarhetsarbetet.
– Men det är klart – hur vet man om de är mer produktiva? Deras mest kreativa stund kan vara när de bara stirrar in i väggen!
Hans ord snurrar i huvudet när jag sitter på bussen tillbaka mot Vancouvers centrum. Det var något sympatiskt och hoppfullt i hans sätt att tala om hållbarhet. Litet som en av de där städdagarna i sommarstugeområdet när man samlas med röjsågar och räfsor och ser till att slyn kommer bort och bryggan blir inoljad. Det tar emot varje gång datumet närmar sig men när man sitter i grannens trädgård och äter ärtsoppa vid den gemensamma lunchen så är det bara trevligt. Trevligt att få bort slyn men också trevligt för att man tillsammans bidrar till att göra något lite bättre. Litet mer hållbart.
