Tidigt en morgon möter jag Ingenjörens förre krönikör Ludvig Rasmusson och hans två hundar. Ludvig är som vanligt iklädd träningsoverall och joggingskor även om han för tillfället står stilla och ger hundarna deras frukost. Jag förmodar att han ibland har vanliga kläder på sig men eftersom jag oftast möter honom när han (och jag) är ute på hundpromenad så är det träningskläder som gäller.
Vi talar litet om ditt och datt och sedan springer han vidare mot Skanstull. Ludvig är några år över 70 men springer varje morgon och är ganska lik sina hundar vad gäller spänsten i steget.
Själv springer jag inte längre eftersom jag har ett knä som krånglar men jag går ofta både till och från jobbet och jag tränar 3-4 gånger i veckan, spinning, yoga, styrketräning. När jag inte hinner träna så känner jag mig litet seg. Och det är inte bara som jag inbillar mig. Nu i helgen kom nya rön om hur stillasittande gör att vi blir sjukare och mår sämre än vi skulle göra om vi bara stod upp litet mer. Några veckor tidigare kom ännu en rapport från skånska Bunkefloprojektet där man jämfört studeiresultaten hos barn som hade gymnastik två gånger i veckan med dem hos barn som hade idrott på schemat varje dag. I synnerhet hos pojkarna var skillnaden i betyg påfallande.
Även eleverna själva upplevde att de mådde bra av att röra på sig varje dag. Det visste ni redan eller? Kanske har ni läst Socialstyrelsens rekommendationer om 30 minuters medelintensiv träning varje dag?
Kanske läste ni också förra året när Ingenjören skrev om hur man hade konstaterat att även om en grupp tandläkare fick träna 2,5 timmar i veckan behandlade de lika många patienter som den grupp som inte fick samma förmån. Plus att de upplevde sig som mindre sjuka och mer alerta. (Här är extra bonus med att röra på sig från Jan och Maria Berglin i SvD!)
Så det är inte bara barn och unga som mår bra av att röra på sig. För den som har svårt att hinna klämma in träningspass i det dagliga livet kan ganska små saker som en snabb promenad på lunchen, att stå upp halva arbetsdagen och att ta trapporna istället för hissen utgöra ett bra alternativ. Men det gäller att motstå impulsen att bli kvar på stolen, öppna hissdörren och stiga på bussen.
Det klarar vi va?
