Uppsagd på grund av arbetsbrist

En dag blev Lena inkallad till chefen och fick höra att företaget skulle omorganisera och att hon skulle bli övertalig. ”Allt är redan förhandlat och klart”, sa chefen, vilket visade sig inte alls stämma.

En dag blev Lena inkallad till chefen och fick höra att företaget skulle omorganisera och att hon skulle bli övertalig. ”Allt är redan förhandlat och klart”, sa chefen, vilket visade sig inte alls stämma.

När Lena fick beskedet om övertalighet hade hon jobbat på byggföretaget under flera år. Till en början trivdes hon med jobbet och upplevde inte att hon och chefen hade några konflikter. Men efter några år började Lena känna att hon inte längre kom överens med några av sina närmaste arbetskamrater om hur arbetet på avdelningen skulle skötas.

– Jag ville jobba på ett annat sätt än vad de andra ville, det var egentligen inga konflikter mellan oss men chefen tyckte väl ändå att det blev för mycket tjafs om det där, säger Lena som trots att hon anat att något sådant här skulle inträffa hända ändå tog illa vid sig när det faktiskt hände.

Efter lite funderande tog hon kontakt med företagets fackliga representant och fick veta att hennes anställning inte alls var förhandlad och klar som chefen hade sagt. Sedan började ett fasligt runt ringande där hon försökte reda ut situationen. Då Lena upplevde att hon inte fick hjälp av den lokala fackliga representanten tog hon kontakt med Sveriges Ingenjörer. Förbundet bollade tillbaka henne till den lokalt fackliga men då det inte kändes som ett bra alternativ tog Lena i stället kontakt med en advokat i arbetsrätt.

– Sen fick jag också hjälp av vänner som var fackligt engagerade, säger hon.

Senare var Lena i kontakt med förbundet igen och då kände hon att hon fick den hjälp hon behövde. Efter ungefär en månads nervpress lyckas hon få till ett avtal med arbetsgivaren som hon var nöjd med. I stället för att hon blev uppsagd på grund av arbetsbrist fick hon ett års arbetsbefrielse med en årslön.

– För mig var det viktigt att jag inte blev uppsagd på grund av arbetsbrist för det var helt felaktigt, säger Lena.

I dag har hon gått vidare och har ett nytt arbete som hon trivs med men hon vill gärna göra andra uppmärksamma på att sådana här saker faktiskt kan hända.

– När man väl börjar prata om sådant här med folk inser man att det är vanligare än vad man tror. Men en del kanske skäms för att prata om det eftersom de tror att de kan uppfattas som bråkiga, säger hon och tillägger:

– Jag har också fått många väldigt bra råd av vänner och bekanta och flera av dem har betonat att jag inte ska ta det personligt. Det handlar om en chef som vill jobba på ett annorlunda sätt och vill lösa en konflikt. Även i kontakter med headhunters och rekryterare har jag varit öppen med vad vi var oeniga om på min förra arbetsplats och varför jag förlorade jobbet, och det har inte setts som negativt alls.

Sveriges Ingenjörers ombudsman Emma Sallnäs som har byggindustrin som specialområde säger att det under flera år har varit tunt med akademikerföreningar inom byggbranschen men att det nu börjar bildas fler lokala föreningar på företagen.

– Vi jobbar hårt med detta och har nu några som fungerar väl men det krävs ju också engagerade medlemmar för att få till en förening, säger Emma som tror att det bristande intresset att jobba fackligt inom bygg kan ha att göra med att många jobbar som chefer och känner att det är svårt att kombinera chefsrollen med ett fackligt uppdrag. En annan faktor som också kan spela in är att många också sitter spridda i organisationen.

På frågan vad Lena skulle ha gjort när hon kände att hon inte fick hjälp från den lokala fackliga representanten säger Emma att hon skulle ha vänt sig till förbundet igen.

– Vi har ju som policy att finns det en lokalförening ska man i första hand vända sig till dem, men funkar det inte, och om man behöver mer hjälp, så ska man vända sig till oss, säger hon.

Ombudsmännen på förbundet är vana att hantera ärenden där någon köps ut ur företaget men Emma betonar att det är svårt att ge några generella råd för hur man ska bete sig om man hamnar i en liknande situation.

– Medlemmarna tror ibland att det finns ett facit men man förhandlar från fall till fall, även ersättningen kan se väldigt olika ut, alltifrån en månadslön till flera, säger hon.

Pia Bäckström som är ombudsman inom industrin på Sveriges Ingenjörer bekräftar Emmas bild av att ärendena är individuella och att det ofta handlar om komplexa frågor.

– Det råd man kan ge är att ringa förbundet och kom ihåg att ta det lugnt, det är arbetsgivaren och inte du som har bråttom, säger Pia som också tipsar att inte säga upp sig på egen begäran eftersom man då tappar både a-kassan och förbundets inkomstförsäkring.

När Lena i dag kan se på situationen utifrån ångrar hon att hon inte tog det ännu lugnare från det att hon och chefen hade det där mötet.

– Ring hellre facket en gång för mycket än en gång för litet och ta det lugnt och gå hem och fundera.

Lena berättade heller inte vad som pågick för sina andra kolleger och skulle hon få göra om något så skulle ha varit mer öppen om vad som var på gång.

– Jag kände väl någon slags lojalitet med företaget samtidigt som jag var förvirrad och inte riktigt förstod vad som hände, säger hon.

Anna Eriksson

• Lena har bett om att få vara anonym och heter egentligen något annat.

Hit kan du vända dig!
Om du behöver förhandlingshjälp och tips och råd angående din anställningssituation ska du i första hand kontakta den lokala förtroendevalda på din arbetsplats.

Om det inte finns någon sådan kan du höra av dig till Sveriges Ingenjörers rådgivning. Telefon: 08-613 80 01. Måndag- torsdag 08.30–15.45, fredag 08.30-15.30. E-post: konsultera@sverigesingenjorer.se