Kommunikationen blir allt yvigare på nätet. Ingenjören frågade Kåre Synnes, docent inom pervasive and mobile computing vid Luleå tekniska universitet, hur man använder en så kallad egocentrisk graf för att skapa nya grupperingar på nätet och effektivisera kommunikationen.
Vad är det ni jobbar med egentligen?
– Vi har utvecklat ett system som ser hur vi kommunicerar, vilka vi mejlar, vem vi har kontakt med på facebook, vem vi pratar med i mobilen och så vidare. Systemet tar in informationen från olika källor och ser vilka som är viktigast. Tanken är att underlätta kommunikationen.
Hur kan det användas?
– Vi kan tänka oss tre ungdomar med mobiler som ska ordna ett party. De kan hämta information om sin nätkommunikation och snabbt göra en prioriteringslista över de 15 mest intressanta personerna för sitt party. Ett helt annat område är vården där kan man studera hur personer kommunicerar med andra. Begynnande demens kan påverka hur och med vem man kommunicerar. Eller man kanske vill hitta lunchkamrater och skickar en fråga till en topp fem-lista som man skapat.
Är det här en del i en större trend?
– Den information vi handskas med får högre o högre kvalitet. Hur ska man välja ut den information som är viktig? Man pratar om ”massive connectedness”. Vi är förbundna med så många personer så att vi har svårt att hitta vilken information som är väsentlig.
Ni samarbetar med Ericsson, varför är de med?
– Vi har ett samarbete med Ericsson Research i Luleå. De kan tjäna pengar på våra patent, men också mer generellt på att kommunikationen över nätet ökar. Det gynnar deras affärer.
Vilka utmaningar har ni brottats med tekniskt?
– Bland annat hur man hämtar information från olika källor och hur man viktar dem för att skapa den så kallade egocentriska grafen över varje individ, som visar personens viktigaste relationer på nätet.
Vad är risken för att bidra till övervakningssamhället?
– Grunden är att du hämtar information från dig själv, och att den stannar hos dig. Det kan utformas så att man kan godkänna att informationen går över till andra. Det är inte infört, men kan bli möjligt. Social information blir allt viktigare. Frågan är vem som äger informationen och hur den hanteras. Algoritmerna sitter i ett mjukvarupaket som kan ligga på webben eller i mobilen, i datorn eller både och. Hur villig är jag att den här informationen finns i molnet? Det kan vara känslig information. Då är det logiskt att det ligger i själva mobilen.
Vad händer framöver?
– Det här har vi kört som ett doktorandprojekt. Nu går vi vidare med ett mer tillämpat projekt, något som kan bli kommersiellt. Det är väldigt nytt, men många är intresserade, särskilt av vårt satin-verktyg som är ett slags ramverk för att själv komponera ihop funktioner till en egen app.
Sture Henckel
